Ett porträtt av en socialarbetare

bild lånad från touch paper tv

Jag och maken håller på att ta oss igenom hela Being human UK.En helt suverän serie kan jag tillägga och just Russel Tovey är en enastående skådespelare som jag kommer följa hädanefter.

Igår berördes jag lite extra, just för att de porträtterade en karikatyr som var på gränsen för nära sanningen och jag skrattade lite genom tårarna. De fick besök av en socialarbetare. Det börjar med att de ser ut genom fönstret för att se vem det kan vara och beskrivningen är:

"Slitet hår och härjat utseende, det måste vara en socialarbetare"

Hennes lunch sitter fast mellan skärm och tangentbord på laptopen när hon öppnar den och hon uttrycker att hon letat efter den. Hon beskriver att hon druckit tre red bull på vägen dit för att hålla ihop. Hon bryter ihop totalt när hon blir pressad och uttrycker att hon har allt för många ärenden att hålla reda på och att hon knappt sovit på flera veckor. Sedan blir hon kramad och det slutar med att hon sitter och gråter hejdlöst i bilen.

Hur kommer det sig att socialarbetare verkar ha det så här överallt. Det här är en brittisk serie och de porträtterar det så som jag känner igen det från det sociala arbetet här i Sverige. Alla känner igen det, det skrattas åt det tokroliga över en person på bristningsgränsen, en person som redan kraschat igenom väggen men fortfarande kämpar sig fram och försöker hålla ihop något som är omöjligt. Hur kommer det sig, att alla verkar se det, känna igen det, utom politikerna.