Gör om, gör rätt

När jag var fjorton år bestämde jag att jag ville ha en vattuman tatuerad. Att jag ville ha just en vattuman fanns det flera anledningar till, en för att jag är född i den månaden och en annan är för att jag personligen tycker att jag kan identifiera mig med den personlighet som tecknet står för.

"Vattenmannen är en individualist som går sin egen väg vilket gör att de inte alltid uppskattar andras goda råd. Vattenmannen är mycket vidsynt och tolerant och det är få som är så fördomsfria som en vattenman. Vattumannen är verkligen kunskapens tecken, de är oerhört kreativa med många idéer och bollar i luften. Ibland tenderar vattumannen dock att bli så uppslukad av en idé eller att projekt att de glömmer bort de små och praktiska detaljerna. . Vattumannen är ofta engagerad i människors rätt i samhället och slås gärna för olika ideal och saker. Vattumannen är väldigt solidarisk och har ett stort mått av medmänsklighet likväl som de är mycket skickliga människokännare.
Lämpliga yrkesval: Författare, talare, föreläsare, vetenskapsman, uppfinnare, astronom, socialarbetare" - Astroguide.se

När jag var tjugo hade jag fortfarande siktet inställt på vattumanen och jag gjorde slag i saken. Jag betalade två hundra kronor och några öl till en, kanske inte helt professionell, tatuerare (var ihop med en biker på den tider vars mc-klubb stod för egen gaddare) och fick mig en röd vattuman på skuldrad. Jag hade valt mellan en bild av själva vattumannen eller bara de två vågorna. Jag bestämde mig för bilden eftersom det fanns en snygg i pärmarna tatueraren hade. Den blev stilren och snygg men den röda färgen blev snart rosa och inte alls det jag ville ha. Därför fyllde jag i den för ungefär tolv år sedan. Jag var noga med att förklara för tatueraren att jag BARA ville ha linjerna ifyllda och var inte intresserad av hans konstnärliga frihet. Han tog sig friheten att fullkomligt skita i det och gjorde om hela den stilrena bilden till ett enda gojs av röd färg. Efter det var det aldrig någon som kunde se vad tusen tatueringen föreställde. Den vanligaste kommentaren brukade vara: "Oj, va snyggt, vad är det? En blomma?"

 Därför har jag varit bra sugen på att göra en cover up i, tja, snart tolv år faktiskt. Men, vad skulle jag göra, det måste ju vara något jag verkligen vill ha som är personligt (av någon anledning hade jag tröttnat på vattumansmotivet även om jag fortfarande tycker att personligheten stämmer på mig).
Jag har haft många olika idéer men inget som skulle kunna funka att täcka skamfläcken med. Men just nu när jag är förpuppad i dåligt mående, stress och är på väg att gå in i något nytt, bestämde jag att det var dags. Alvhilda var svår att använda eftersom det inte går att täcka rött med grönt och Alvhilda kanske inte alls är något jag vill ha på skuldrad om tio år. Men skrivandet, det kommer vara lika aktuellt om tio år som idag, det är något jag äntligen fått ur mig. Därför valde jag att göra en cross over mellan mitt skrivande och mitt skräcknörderi.

Det blev en penna, liggande i en pöl av blod med texten "There is no greater agony than bearing an untold story inside you" som Maya Angelou ska ha sagt. Citaten är så jag. Under alla år då jag inte skrivit har jag ruvat på historier som kommit och gått. Jag har gråtit, skrattat och lidit med alla karaktärer vars röster aldrig fått komma ut och jag har inte kunnat prata med någon om det, för ingen har förstått.

Har du någon tatuering som du ångrat?
Har du en tatuering du är stolt över?
Är det något speciellt du vill tatuera in?

Att gå All in

Jag ska på steampunkfestivalen nästa helg. När jag bokade in mig så sa jag att jag skulle sälja böcker och kanske smycken, utifrån att jag hade några örhängen på Andra världar, och det var lite kul. Då fick jag till svar att det nog är bra om jag har smycken också för de flesta av köparna är mer inne på smycken än på böcker.
Därför har jag suttit och gjort ett gäng smycken i steampunk-/alvhilda-anda. Det har varit passade just för stunden eftersom jag inte mått så bra och haft många röriga tankar. Pysslandet har tvingat mig att varva ner, koppla bort omvärlden och koncentrera mig. Jag har mått bra av det.

Nu har jag bestämt mig för att jag är klar. Om jag inte satt ner foten skulle jag nog aldrig bli klar, för jag fick verkligen blodad tand. Nu sitter jag med sju par örhängen, två par klämörhängen, fem halsbandsberlocker (egentligen åtta men tre har redan 
blivit köpta), två armband, ett halsband och fyra nyckelringar. Om jag ska ta ut timpenning för smyckena blir de nog aldrig sålda, för jag har suttit i flera timmar för varje smycke.

Först har jag fått ta fram en bild via photoshop. Jag har vanligtvis tagit Alvhildas framsida, ibland bara hon, ibland bara grönskan, ibland hela hon ibland bara porträttstorlek. Jag har även gjort lite mer steampunkiga bilder på goggles, hattar och korsetter men de
 har legat mot Alvhildas bakgrund för att ändå förknippa det med boken. Man kan säga att jag säljer gröna saker.

Trädberlocken är den som gått allra bäst, redan innan jag kommit till festivalen. Det är ett halsbandssmycke. Armbanden har varit pilligast eftersom det varit många delar som skall sättas ihop. Jag har fått tag på en fantastiskt söt liten bronsfärgad kedja som jag använt att länka ihop kugghjul eller bilder. För varje del har jag använt en
bronsfärgad liten ringöggla som jag fått göra själv genom att vira metalltråden runt ett litet klubbskaft och sedan klippa. När jag väl skulle sätta fast den var jag tvungen att bearbeta den för att den skulle sitta ordentligt utan att vara vass och för att den skulle vara så rund som möjligt. Och ja just det, den fick ju inte glipa heller. 

För att få till rätt känsla kommer jag använda en gammal snygg hög hatt som smyckeshållare. Den sitter i sin tur 
på en döskalle (vid namn Max-Bertil). Nu har jag börjat prissätta dem och har kommit fram till att timersättning inte är möjlig, i så fall kommer ett armband kosta fyra hundra kronor tillsammans med materialkostnaderna och det tror jag inte själv att någon kommer köpa det för. Samtidigt vill jag så klart sälja böcker i första hand. Någon kom med förslaget att jag skulle ge smyckena till de som köper böcker men då skulle jag ju förlora en massa pengar. Det var kul, men lite är de väl ändå värda. 
Då kom jag på att, om man köper en bok (Alvhilda) kommer man få ett smycke till halva priset.

För att avsluta hela steampunkpysslet och för att försöka steampunka mig själv så gott som möjligt, har jag även prytt en snygg kubb som jag ska ha på huvudet under festivalen. Jag är nöjd. Hoppas vi ses i vimlet och att du köper ett smycke till halva priset vid mitt bord. Och vet du vad, jag tar till och med kort, och inte bara med kameran.

Läsbingo 2014

Jag snubblade på den här som Boktokig tagit fram. Jag tyckte att det var en rolig idé och tänkte att jag skulle köra den under sommaren och uppdatera i sidan här på bloggen över hur det går för mig. Först tänkte jag att det var som en vanlig bingo, att det räckte med en rad för att kunna skrika glatt, men det lutar mot att hela skall vara ifylld. Det är väl både tur och otur kan jag tänka eftersom min lapp ser ut så här efter fem dagar.

I onsdags lyfte jag en bok mitt i städningen då jag egentligen inte hade tid, och började läsa. Det var Heather Grahams bok - Ondskans arv. Jag fastnade och har sedan fortsatt läsa den och det är en bok på över 300 sidor och det regnade i morse när jag läste och det var en slumpmässigt vald bok. Den utspelar sig dessutom i USA och jag hade klänning i onsdags när jag  började. Det skulle räcka med att jag sätter mig i soffan och läser och väntar tills det blivit torrt ute i trädgården för att fylla en rad. Det är ju kul att jag redan nästan gjort en hel rad och att jag faktiskt har möjlighet till det, men att fylla hela? Det är lite av en utmaning eftersom jag har svårt för att koncentrera mig på en bok när jag umgås med andra eller om det är mycket liv och rörelse runt omkring så både med en vän och på ett café känns krystat för mig.

Men jag ska göra ett gott försök.

Kommer du?

Att faila

Jag har under flera år varit i någon slags vägkorsning och trampat, om jag ska vara ärlig så har jag varit där ända sedan jag blev vuxen och den där himla smarta och duktiga flickan som alltid ser de breda och välpolerade vägarna börjat lägga sig i valen. När jag var liten skulle jag bli skådespelare. Jag stoppades inte av några realistiska eller sunda val. Jag visste vad jag skulle bli och jag var skitbra på det. När jag fick en dator och började få en helt annan möjlighet att skriva skulle jag även bli författare och skriva mina egna monologer som jag skulle spela på den stora scenen.

Sedan när jag stod där vid vägskyltarna där det stod "Drömmar" åt ena hållet och "Sunt förnuft" åt andra så ramlade jag vidare på det sunda förnuftet om och om igen. Från att bli skådespelare skulle jag bli dramapedagog för det var ett yrke man kan leva på men ändå få syssla med det man älskar. Men jag kom inte in på första provet, och även om jag hamnade på reservlistan och dessutom fick veta att om man gör det, så har man en garanterad plats året efter, så hade dramapedagog bytt plats från sunda förnuftet till drömmar. Det sunda förnuftet var nu istället inställt på att jobba, vilket jobb som helst, bara jag jobbade. Sedan skulle jag studera upp mina betyg och plugga på universitetet. När jag väl var där så blev det socionom. För här hade allt som har med konstnärligt ämne hamnat på drömmar och ett ordentligt kontorsyrke var på det sunda förnuftets skylt. Självklart intalade jag mig att jag kan jobba med det jag älskar som socionom, man kan använda sig av drama och skrivande och målning när man jobbar utvecklande inom det sociala arbetet. 

Jag snubblade över det här fantastiska talet:

och insåg att det är ju precis det jag gör. Jag failar på det jag inte vill göra och tappar nästan taget om drömmen, som ändå verkar kunna lyfta. Därför har jag plockat tillbaka den där halva vägen och flyttar den från drömmar till sunt förnuft. En gång valde jag bort dramapedagog men jag tänker inte göra samma sak med skrivpedagogen.

I höst börjar jag lyssna på drömmarna och hoppas de leder till ett bättre ställe än stress.

Supernatural

Viss risk för spoilers

Jag är så klart långt efter de hängivna följarna vilket har sin naturliga förklaring. Jag brukar inte hinna titta på teve. Vanligtvis brukar jag sitta med ansiktet över min laptop och skriver varje kväll, men det har varit ganska segt med det ett tag. Jag har haft svårt för att bilda mening och avslut i datorn och har även haft svårt för att hålla tråden i en längre bok. Därför är det mest noveller och teveserier som är på tapeten här hemma. Jag har precis sett färdigt på femte säsongen av Supernatural, vilket var en fantastiskt bra säsong om jag ska vara ärlig.

Jag kan börja med att erkänna rakt av att jag gillat Supernatural från början, men den har liksom växt. Från början var det, som jag själv uttryckt, en MiB möter Arkiv X möter, eh ... två jävligt hårda och snygga killar. Det var övernaturligt, det var spännande, lite skräck och lite känslor, bra grejer. Sedan snöade det mer och mer in på demoner, religioner och ren och skär filosofi och det var då det blev riktigt bra. Okej, de är lite för dåligt påläst emellanåt, som att Odin har båda sina ögon intakta, låter sig sitta på pöbelbänken medan Balder sitter i förarsätet, skulle inte tro det. Och var var korparna någonstans? Eller att Loke skulle varit en ängel, nja, njä, nej! Och varför skulle alla de där blandade gudarna från hela världen tala engelska, förutom någon asiatisk gud? Men trots dessa små töntfel så är det det stora hela som är bra för de ger en filosofisk bild av alla gudar och religioner som oheliga och de, precis som vi liksom strävar efter överlevnad.

Det filosofiska som sagt, jag gillar hur de framställer Djävulen.

Bild lånad från rebloggy.com

Bild lånad från zap2it.com

Jag tror inte Sam ser lika till freds ut som när han faktiskt har Lucifer i sig och det tal som Lucifer har för sina bröder om och om igen får mig att få mest sympatier för honom, jämfört med resten av änglaskocken. Han säger som det är vilket är vridet. Jag älskar när man som tittare eller läsare får sympatier för de onda, förstår dem och ser att det inte finns gott och ont, bara olika perspektiv. Det är mycket sådant mina egna berättelser och romaner bygger på, olika perspektiv. Upplösningen av Alvhildatrilogin bygger på den typen av samtal och filosofi. Det samtal som Dean har med Döden är något jag själv skulle kunnat och velat ha skrivit.

Bild lånad från sweatpantsandcoffee.com

Hittills har Supernatural bara blivit bättre och bättre vilket peakat i femte säsongen vilket lätt ger fyra tummar upp. Jag hoppas på att det blir ännu bättre och min vän som introducerade mig för serien säger att jag har en hel del att se fram emot där, innan den dyker en aning (som de flesta serier gör efter att ha peakat). Annars, om jag skulle lägga ner serien i detta nu, intala mig själv att den är slut, så skulle jag gå vidare - tillfredsställd. Det var ett riktigt bra slut i femte säsongen.

Men jag är en nyfiken jävel och kan inte låta bli att öppna nästa dörr och se vad som gömmer sig. Men jag hoppas att det inte blir som med Matrix, för det som en gång är sett, kan inte bli osett.

Jag älskar att diskutera så tala gärna med mig om detta, har ni invändningar, har ni sett saker jag missat, vill ni varna eller göra reklam för framtida säsonger - jag är idel ögon. Men snälla, spoila inte. 

Alvhilda flyttar till Sigtuna

Har hört från en vän att hon varit inne hos två bokhandlare i Sigtuna och berättat om Alvhilda. Efter att handlarna läst om boken och frågat lite följdfrågor till mina vänner sa de att de skulle köpa in boken till försäljning. Det tycker jag var en fantastiskt rolig nyhet och om ni bor i Sigtuna kommer hon förhoppningsvis kunna finnas att köpa där.

Tänker att det kanske är läge att kolla i kalendern efter ett tillfälle för signering i så fall.

Försöker hitta inspiration

Allt har legat på is ett tag nu. Jag har, förutom varit väldigt stressad, dessutom åkt på något som gjort mig sängliggande några dagar i hög feber. Det har alltså inte hänt så mycket skrivande alls. Jag har dock kommit på ett sätt att både få ihop en någorlunda passande novell till tävlingarna i augusti och samtidigt ge mig själv en ganska bara bearbetningsövning av mitt mående. Det är bra när man kan kombinera rehabilitering, intresse och framtidsutsikter så där bara.

Jag har dessutom hittat ett fantastiskt inlägg på The meta picture med noveller på två meningar. Jag är osäker på om man kan kalla dem för hela noveller, det är mest teasers i mina ögon, men inspirerande är dom i alla fall. Här är mina favoriter, vill du läsa alla kan du följa den här länken.

"Growing up with cats and dogs, I got used to the sounds of scratching at my door while I slept. Now that I live alone, it is much more unsettling"
Den här är läskig och jag får en sådan där rysning men samtidigt är den så fantastiskt komiskt gjord på något sätt så jag kan inte hålla mig för skratt på samma gång för det finns något komiskt över sättet det berättas på.

"In all of the times that I've lived alone in this house, I swear to God I've closed more doors than I've opened"
Åter igen känner jag både den där olustkänslan och humorn på samma gång. Andra kanske inte skrattar åt samma saker som jag gör, men det lite som en slutkläm som gör det roligt. Och så att det är så kort, den här är faktiskt bara en enda mening.

"She asked why I was breathing so heavily. I wasn't"
Den här gillade jag också men den fick mig inte att skratta. Det är nog enkelheten i den som ändå säger så mycket.

Sammanfattningen är att jag gillade egentligen alla men jag fastnade för de här tre just för att de inte försökte för mycket. De kämpade inte för att beskriva eller ge mig för mycket, det var öppet för min egen tolkning. De andra som fanns där hade klämt in jättemycket information i sina meningar. Enkelhet är det bästa tycker jag. Jag ska ta med mig detta till mitt fortsatta skrivande och försöka sudda sudda sudda bort allt som är för mycket information.

Vad tycker du? Hade du andra favoriter? Tycker du bättre om texter där du får mer information eller gillar du också enkelheten?

50 små frågor

Jag har inte publicerat något här inne på länge, jag har skrivit en hel del osammanhängande saker som jag sedan valt att inte publicera dock. Detta av flera olika anledningar, en är för att slippa gnälla offentligt och en annan är för att jag inte vill dela med mig av för mycket. Men låt mig kortfattat säga så här: det är inte så bra just nu. Därför roar jag mig med att svara på lite frågor, för att lätta upp stämningen här inne efter det korta lite kryptiska uttalandet.

1. Hur många husdjur har du?Jag har två allergiska barn vilket utesluter allt i pälsväg här hemma. 
2. Vilken årstid tycker du sämst om?Vintern för den är kall och jobbig, men när det är mycket snö kan det vara mysigt så det blir väl de där glappen mellan sommar och vinter, höst och vår kallas dom. Fast mycket tidig vår och mycket sen höst då, inte i slutet av våren för då är det underbart och inte i början av hösten för då är det riktigt vackert, utan när det är så där blött, slabbigt och kallt men ingen snö.
3. Föredrar du telefonsamtal eller sms?
Telefonsamtal, när jag är på prathumör, annars gillar jag nog sms eller mail mer. Ha, snacka om att träna upp sin politiska sida här, inga direkta svar inte.
4. Morgon eller kväll?
Kväll.
5. Tycker du om tacos?
Helt okej, om jag slipper äta själva chipsen eller det där degiga brödet.
6. Är du introvert eller extrovert?
Jag brukar vara extrovert men just nu är jag ganska introvert tror jag. Orkar liksom inte.
7. Vilken är din favoritdessert?
Om det är gjort av choklad är det en favorit, skit samma om det är direkt efter maten eller före maten eller istället för mat.
8. Tycker du om promenader?
Japp.
9. Använder du ofta Facebook?
Ja. Jag använder det för att hålla kontakt, få ut information, hitta information och hänga.
10. Tittar du fortfarande på tecknat?
Varför skulle jag inte?
11. Kan du rulla tungan?
Japp, åt sidan och bakåt och runt omkring.
12. Vilket är ditt lyckonummer?
tretton
13. Är du rädd för något? 
Spöken, getingar och inbrottstjuvar.
14. Big Mac eller Whopper?
Hemmagjorda med ananas, bacon, ost, cole slaw, hamburgerdressing och ketchup.
15. Tycker du om att spela brädspel?
Skitkul!
16. Tycker du om romantiska romaner?
Vissa.
17. Fruitloops eller cocopops?
Cornflakes
18. Skulle du äta en spindel för en miljon dollar?
Lätt!
19. Dricker du mycket (alkohol)?
Skulle jag inte vilja påstå. Det blir väl något ibland men jag dricker mig i stort sett aldrig berusad.
20. Skulle du förlåta om någon var otrogen mot dig?
Beror på situationen. Frågan är för rakt ställd.
21. Är du vidskeplig?
Nej.
22. Har du sett "A Clockwork Orange"?
Ja.
23. Tycker du om att läsa?
Ja, men just nu kommer jag knappt igenom en novell.
24. Blir du lätt upprörd?
Ja.
25. Tror du på utomjordingar?
Ja. Jag tycker det är ganska arrogant att tro att vi är de enda i hela universum. Nästan som om vi skulle anse att allt kretsade runt vårt klot också ...
26. Om du var den sista överlevande människan, förutom en person till som du får välja, vem väljer du då?
Eeeeh, eh, min man ... men ... det skulle ju innebära att mina barn inte fick leva men jag kan ju inte fortplan... äsch ni fattar, bättre om några unga mer virila får ta över det ansvaret.
27. Hundar eller katter?
Tja beror på hur man ser det. Katter verkar ha störst inverkan på mina barns andningsvägar så därför är jag lite negativt intställd till dem, men till sättet gillar jag dem mest. Jag får nog gå på reptil här, den är hårlös och rätt så cool. Sonen vill ha sköldpadda.
28. Är du en butter person?
Ibland kan jag väl vara lite butter, beror på tid i månaden, sockerhalt i blodet och stressnivå.
 29. Någonting du hatar?
Make love not hate
30. Oroar du dig ofta i onödan?
Absolut, hela tiden.
31. Tycker du om att bli fotograferad?
NEJ!
32. Tycker du om sockervadd?
Det är okej, men det är lagom att smaka på barnens, sedan är jag nöjd.
33. Kan du tänka dig att använda en dating site?
Nej, verkar väldigt jobbigt och störigt. Har läst om hur mycket trakasserier man måste ta emot som kvinna på de där ställena så jag hoppar gärna.
34. Tror du på spöken?
Nej, vissa är ena riktiga lögnare. Och dom gömmer sig oftast också dom små jävlarna så jag skulle inte lita på dem vid en kris direkt.
35. Rap eller pop?
Pop.
36. Vilken är den konstigaste glassmaken du har provat?
Sandwich med lussebullesmak var väl ingen hit direkt och då är jag ändå ett stort fan av saffran.
37. Tycker du om matte?
Alltså, jag är ingen jäkla hund!
38. Skattar du åt andras motgångar?
Bara i komedier, men knappt då ens en gång.
39. Kärlek eller lusta?
Kärlek är tryggt men den är roligare om det innehåller lite lusta med.
40. Kommer du lätt ihåg sångtexter?
Både ja och nej, framförallt så är det viktigt med låttexter och jag tar reda på vad låtar handlar om vilket min make kan tycka är överkurs.
41. Vilket var ditt favoritämne i skolan?
Teater.
42. Tycker du om tatueringar?
Jag gillar det men vågar inte ha så många själv eftersom jag har så många allergier. Men jag ska nog våga mig på att göra en cover up.
43. Är du en sådan som ofta ljuger?
Ja, men mestadels för mig själv. Jag är en sådan där riktig mobbare i det fallet, berättar hur dålig jag är, att jag är misslyckad och inte kan saker som jag egentligen vet att jag kan. Mot andra brukar jag vara mer ärlig.
44. Äter du gröt till frukost?
Nej, för allas trevnad undviker jag saker som min magsäck leker katapult med.
45. Vilken musik lyssnar du på just nu?
Rhythm is a dancer, den spelades precis på teven.
46. Är du allergisk mot något?
Pollen, icke bränd cement, parfym, massa mat som jag inte vet vilka det är, jag reagerar bara ibland utan att veta varför, färsk tomat, viss citrus.
47. Gillar du Lady Gaga?
Ja.
48. Nicki Minaj då?
?
49. Tycker du om regniga dagar?
Ja, om det åskar som fasen och jag sitter under tak och får titta på föreställningen. Måste jag vara ute i det hatar jag det.
50. Sista frågan. Tycker du om paj?
Ja, framförallt blåbär.

Marknadsföringsmaterial

 När jag gick runt till bokaffärerna hade jag med mig en liten folder för att göra reklam. Där stod det ett utdrag ur BTJ:s utlåtande, baksidetexten, presentationen av mig, bild på boken och på mig. Just nu gör jag om den så att den skall passa den breda massan, alltså de normala människorna. Där informationen om priser och beställning från bokrondellen stod, har jag nu istället några utlåtande från läsare. En kort mening med citattecken, namn och sedan hänvisning.

Bookiecookiez låter ju bra, Goodreads låter ju bra och varför inte hänvisning Geek women unite, eftersom det är där utlåtandet gavs och folk borde ju förstå att geeks har koll på fantasy.

Det är roligt att göra marknadsföringsmaterial så som foldrar, visitkort och smycken, det gäller bara att våga sprida och stå på sig. Ingen vet att man finns om man inte berättar det. Nu ska jag bara hitta lämpliga ställen att lägga ifrån mig informationen på där jag tror de potentiella läsarna kan gömma sig.