onsdag 31 december 2014

Året som varit och året som komma skall

Saker värt att fira från 2014
  • Utgivningen av Alvhilda - Uppvaknandet
  • Medförfattarskapet i I varje ångetag som blev slutsålt på förlaget under året.
  • Att jag börjat plugga till något jag verkligen vill
  • Att jag äntligen fått mitt efterlängtade kök
  • Att jag såg till att vi köpte en ny gran
  • Att jag trots stressrelaterad ångest vågat ta svåra kontakter och åka på mässor
Saker jag ångrar från 2014
  • Att jag tog det där jobbet som höll på att bränna mig sönder och samman
Planerade saker inför 2015
  • Att ge ut andra delen av Alvhilda
  • Att bli klar Skrivpedagog
  • Att påbörja min nya  karriär som författarkurator och skrivpedagog
  • Att bli klar med råmanuset för Ett falskt minne.
  • Att påbörja nästa manus
Saker jag hoppas på inför 2015
  • Att jag får ett bra kontrakt för Alvhildas uppföljare

tisdag 30 december 2014

Jag får se mig själv som besekgrad av tiden

Jag har fått ihop ett resultat som jag lagt upp men analysen kommer få vänta till nästa år. Jag ville så gärna hinna men anser att jag hellre blir sen än lägger upp ett hafsjobb. Jag kommer ändå se den som en decemberanalys eftersom jag fått fram resultatet och analysen är i stort sett klar inne i skallen. Jag vet vad jag vill säga utifrån resultatet och jag vet vad jag kunnat se i historien. Jag vet vad som borde setts över och jag vet vad som uttryckts med snits.

Det har varit en resa.

Ses på andra sidan.

måndag 29 december 2014

Att analysera i ensamhet

Jag har nu läst ut decemberboken och mina förhoppningar är att jag får upp analysen innan årsskiftet. Annars känns det inte som en decemberbok. Anledningen till att det tog så lång tid, förutom skolarbete, renovering, julförberedelser och tidsslukande spel, är att jag gjorde det lite bakvänt. Jag har analyserat två böcker tidigare men de har jag analyserat först efter att jag läst ut boken. Alltså, jag läste och gick sedan tillbaka för att samla in data. Nu tänkte jag att jag skulle spara tid genom att samla in data medan jag läste. Det gjorde istället att själva läsningen tog för lång tid och jag tappade fokus. Därför slutade jag föra anteckningar efter ungefär halva boken. Sanningen är den att det är först när man faktiskt läst ut boken som man vet vilka områden som man skall fördjupa sig i. Just nu sitter jag faktiskt och räknar och letar saker jag inte haft en tanke på från början.

Något mer jag känner ett starkt behov av, så här, tre böcker in i mitt projekt, är en analyskompis. Jag har så många diskussionsfrågor jag vill tömma ur mig på, bolla med någon, slänga teser till och få argument tillbaka. Det jag egentligen gör nu är ju en analys utifrån vad jag har sett men det får inte ta slut där. Det är ett sätt att lära sig i sitt eget skrivande, det är ett sätt att få upp ögonen för de där ingrodda mönstren som vi tar som självklart och som upprätthåller förväntningarna som vi egentligen vill och behöver komma ifrån. Stereotyper som vi tar som självklara men som kan vara problematiska i samhällsutvecklingen.  Därför vill jag verkligen att de som läst boken diskuterar mitt analysresultat med varandra eller ännu hellre med mig. Påhopp vill ingen ha, det ska vara konkreta tankar och åsikter. Det är något jag försöker vara så noga som möjligt med, jag delger inga personliga åsikter om vad jag tycker om själva boken i sig, bara vad jag fått fram i fråga om genus, etnicitet och sexualitet. Om någon vill veta kan jag delge det mer privat men det ska inte ligga till grund för själva bokdiskussionen, för det är inte det personliga tyckandet som skall ligga till grund för resultatet.

Om någon annan skulle vara intresserad av att ingå i mitt projekt och läsa samma böcker som jag för att tillsammans diskutera och analysera, är det bara att säga till. Ju fler ögon desto
bättre resultat. 

Det här med att stänga av

Jag skulle koppla av, stänga av och inte stressa. På julaftonskvällen, när julklapparna var utdelade,  barnen gått och lagt sig och alla satt trötta inför läggning, laddade jag ner ett spel i mobilen. Det fullständigt meningslösa spelet har hållit mig ifrån läsning, filmtittande och annat avkopplande. Jag tror jag ska avinstallera det, jag ska bara bygga ut två steg till för jag har en så snygg planering för kanalen och i nästa nivå kan jag bygga en fotbollsarena och ... eh ...

torsdag 25 december 2014

God jul allihopa

Jag har sett att många bloggare har önskat vitt och brett om en god jul. Jag själv har inte varit vid datorn sedan i fredags eftersom jag städat, bakat, umgåtts, ätit julmat och öppnat paket. Idag är vi lämnade ensamma igen och det är få måsten som hänger över oss. Idag äter vi rester, jag ska läsa och sedan ska vi nog glo en hel del på Twin peaks. Barnen leker med sina julklappar, vilket är svårare att göra när man blir äldre. Men man kan i alla fall visa upp dem för omvärlden. 

Av min son fick jag en liten egengjord docka av tråd, av dottern fick jag en ask Toffifee. Efter att jag och maken pratade högt med varandra när barnen var i köket, om att vi inte sett några julklappar till oss under granen som var från barnen satte det fart och detta var resultatet. Toffifeen var det även rim på. Rimstuga hade vi nämligen dagen innan, på min inrådan. Sådana traditioner är viktiga att hålla på och dottern visade stora ambitioner. Hon själv hade däremot svårt att gissa på ett av sina egna paket, det var tur sonen var lite mer vaken och kunde räkna ut att om byxor var för trångt och klänning för långt, så borde det vara en kjol i paketet. Jultomten och Karius och Baktus hade varit förbi med presenter till barnen och Doctorn hade varit och lämnat en mycket fin kalender till hela familjen.
På jullunchen hade vi bjudit över Jussi som gav oss en fin blompotta. Hon har ju lärt sig att det inte är någon idé att ge oss levande blommor, de dör bara en långsam, plågsam död. Men metallblommor, de klarar sig riktigt bra. Cyberblommor som vi kallar dem för att de ska passa in i vårt nerdiga hem ännu bättre.
Mina föräldrar gav oss en riktigt häftig upplevelsepresent, efter att jag pratat om att jag vill gå på middagar med lite mer action. Vi fick en spökvandring i Gamla stan, Stockholm, med tillhörande middag. Det ingår barnvakt.
En spännande julklapp utan hälsning på låg under granen med mitt namn på. Jag visste vem det var ifrån men inte vad det kunde vara i. När jag väl öppnade blev jag mycket glatt överraskad. Vår kära vän Magnuz bodde hos oss strax innan jul då jag hade dikt lyrik som uppgift och hade då valt Karin Boye. Magnuz hade blivit mycket glad över detta eftersom det är en av hans favoriter och för fortsatt inspiration låg det en bok av Karin Boye i paketet som jag ser fram emot att läsa.
Jag fick ett par elektriska öronmuffar av min man. Vi gav varandra just mobilgrejer. Han fick av mig en smart klocka, en som han kan koppla ihop med sin egen smartphone. En mycket rolig leksak. Nu saknas bara smartphonen som han pratat om att han ska köpa i drygt ett år, tänkte att det här skulle sätta eld i rumpan på honom. 

Och så apropå det där med teknik och mobiler och grejer. Dottern hade önskat sig en My friend Cayla-docka som hon fick. En mycket dyr liten sak som ska funka med hjälp av wifi. Vad som inte står är att det krävs en bra mobil med bluetooth som är uppkopplad mot wifi. Hela julkvällen gick åt att försöka få skiten att funka och vi har inte lyckats än. Hon kunde inte kopplas mot hennes surfplatta för den hade inte inte bluetooth och hennes mobil är så trög och seg att det inte verkar som om den orkar processa dockan. Hon säger korta små fraser, hakar sig på ord och hör inte att man pratar med henne, hon svarar i alla fall inte på tilltal. Det hon kan göra är däremot att låta som en landande Tardis.

Vet inte om hon är så lik Sexy, vad tycker ni?


fredag 19 december 2014

Juljerka

Jag missade Jerkan förra veckan men tänkte vara med den här. Jerkan är, för den som har missat detta litteratur-bloggkedja i internet-etern så lägger Annika ut en fråga varje fredag som vi sedan får svara på och gärna hoppar runt hos alla andra som också svarat, för att peppa och snacka lite om just den personens svar. Den här veckan var det en ganska enkel fråga och för mig ett ganska enkelt svar också.

Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

I högerspalten kan man se vilken bok jag analyserar för tillfället och vilken bok vi har i cirkeln. Jag kommer så klart att läsa klart och analysera min Broder själ och syster flamma och sedan kasta mig över Serafers drömmar, som jag valt denna omgång dessutom. Med tanke på att det är en svensk författare och den ligger under fantastik kommer även den att ramla in under analys som januariprojekt.

Utöver det kommer jag att baka, göra julgodis, slå in paket, umgås med min familj, sitta tindrande framför teven när Karl Bertil Jonssons jul går och äta så jag storknar. I stort sett hela julen kommer jag nog att ägna i mitt nya, fantastiska, underbara, lyxiga och snudd på sexiga. kök.

onsdag 17 december 2014

Världsval inom fantasy

Många som skriver inom fantasy använder sig av en värld som påminner om vår medeltid. Det är krig som utförs genom svärd, spjut och rustningar. Det är ofta ädla slag som står mellan gott och ont. Gamla värderingar vävs ofta också in och med det även en undertryckt kvinnlig roll. Kvinnor är sällan med och slåss, kvinnor har den passiva rollen i hemmet och de får aldrig bestämma. Som försvar hävdar författarna att de utgått från VÅR medeltid och de ideal som vi hade då. Men, det är ju en fantasyvärld, det är alltså inte historiskt troget. Om man kan skriva in en drake i historien bör det inte vara så svårt att skriva in en kvinnlig stridare. Eller, är det mer orealistiskt att tänka sig en kvinnlig hjälte än en drake? Om man kan skriva in flera olika nya arter, så som troll, älvor eller andra sagoväsen, kan man då inte sätta en kvinna på tronen? Eller är det mer realistiskt att skriva om nya arter, än att skriva om en kvinna som ledare?

Jag kan se att om en kvinnlig undergivenhet är viktig för berättelsen, för att man vill berätta något som det är lättast att göra genom att använda sig av redan kända problem, då är det förlåtet. Men om kvinnor som en undergiven roll inte tillför berättelsen något, inte för handlingen framåt eller påverkar, då ser jag inget förlåtande i det utspelet. Då kan kvinnor kriga bredvid männen på samma sätt, kvinnor kan vara tronarvingar lika mycket som män och finns det en drake med, kan lika gärna en kvinna ta död på den som en man.

När jag analyserar böcker är det något jag kollar på, syftet med en undergiven kvinnoroll i high fantasy. En medeltidsmiljö är nämligen inte en ursäkt.

Hur tänker du själv när du läser fantasy i medeltidsmiljö?
Hur tänker du när du, om du, skriver fantasy i medeltidsmiljö?

tisdag 16 december 2014

Det här med manligt och kvinnligt

Något jag funderat lite över en tid, är det här med könsidentitet. Vi spelade MAD-spelet här om dagen och då skulle man bli av med en hel massa pengar om man var man, enligt ett av korten. Jag hade tidigare förlorat en massa pengar på ett kort som hävdade samma sak för den som var kvinna. (Man vill alltså bli av med pengar i det spelet). När jag fick kortet där jag skulle vara man för att bli av med pengar, började jag hävda att jag var väldigt maskulin och alltid varit lite mer manlig än kvinnlig. Tyvärr gick inte juryn (resten av spellaget) med på denna undanflykt och jag fick istället en hel hög med pengar.

Om man ska syna det där argumentet som jag förde, finns det en hel del sanning i det. Jag har nämligen funderat lite över det där. När jag började skriva eller hitta på historier så handlade de i stort sett alltid om pojkar. Min första serie handlade om två pojkar som gjorde busstreck, där en av dem var en riktig charmör. Senare när jag började skriva historier så handlade de om killar på ett eller annat sätt. Tjejerna var bara i periferin.

När jag var riktigt liten hade jag jeans på mig, kort hår, spelade fotboll, byggde kojor och klättrade i träden. I skolan fick jag lära mig att tjejer inte gör sådant. Allt det där som jag var, var inte tjej. Jag tog för mig, det var fel, jag busade, det var fel, jag ville inte leka med dockor, det var fel, jag ville inte leka tyst och lugnt, det var fel. Därför fick jag svårare och svårare för att identifiera mig som tjej och kände mig mer som en kille. Ändå, om någon sa att jag var som en kille eller att de trodde att jag var en kille, blev jag förbannad, för jag var ju en tjej.

Det är nog därför jag skrev om killar, för jag visste hur killar var, för sådan var ju jag, men jag hade ingen aning om hur tjejer var, för det var ju, uppenbarligen, inte jag. Nu märker jag att jag, omedvetet, börjat skriva mer om kvinnor, i stort sett bara om kvinnor, men de är likadana som mina karaktärer var när jag växte upp. De tar plats, de är busiga, de kan vara rent fördjävliga, men de är inte pojkflickor. De är kvinnor, tjejer, flickor.

Har du funderat något över hur kvinnor och män är i de böcker du läser eller skriver? Måste en karaktär ha samma kön som du har för att du skall kunna identifiera dig som den när du läser?

måndag 15 december 2014

Det årliga pepparkaksbygget är klart

För ett tag sedan blev jag sugen på att se över möjligheterna att bygga ett lite annorlunda pepparkakshus. En Tardis borde ju inte vara så svårt tänkte jag, och började bildgoogla på fenomenet. Jag snubblade över Laura B:s blogginlägg om hur man gör en Tardis i pepparkaka inne på bloggen Domestic Sluttery. Det bästa med den sidan är att hon har gjort ritningar som man kan skriva ut och jobba efter. Jag gjorde däremot inte hennes deg utan använde mig utav färdigdeg man kan köpa på affären.

 Det är tidskrävande och man måste ha tålamodet rätt i mun, men annars är det faktiskt inte så himla svårt att få till en Tardis. Jag menar, det är ju ändå en rak låda, hur svårt kan det vara? Därför körde jag lite överkurs och skar ut en doktor, en kompanjon och lite daleks.

När alla bitar var utskurna och gräddade dök några problem upp. Att jobba med smält socker är ett problem i sig och räkna kallt med minst en brännblåsa. Om ni dessutom, som jag, glömmer bort hur jäkla varmt det är, så kan man räkna med ännu fler. I alla fall om pepparkaksbiten du håller i börjar droppa på bordet och du av ren reflex tänker att du ska rädda bordet med din egen hand. Om du då, när den heta droppen landar på handen, börjar vifta, så kan du räkna med fler små brännblåsor för det kan nämligen stänka upp på armen då. Och vet ni vad, det bränner faktiskt värre än på fingrarna.
Nästa lilla sak är att storleken visst spelar roll. Jag lyckades göra det bärande taket för litet så det inte kunde stå på tardisen. Därför fick jag snabbt slänga ihop en ny stor fyrkant av den lilla deg jag hade. Eftersom det inte var mycket kvar blev taket väldigt tunnt och riskerar väl att rasa in ungefär hela tiden. Men tills dess får det gå.

 Här är lite detaljer i bygget. Självklart är skylten där på ena dörren, jag har en blinkande lampa och fönsterrutor. Dottern är mycket nöjd med doktorns hår som hon anser att jag fått till perfekt. Donna har rosa hår, men det är för att jag inte hade röd karamellfärg. Man kan ändå se vem det är på den tjusiga bröllopsstassen. Jag vet att julavsnittet med Donna inte innehöll några Daleks, men jag lovar att det är bra mycket enklare att göra en Dalek än en Racnoss.

Här har ni i alla fall det färdiga resultatet:


fredag 12 december 2014

Bröt trenden

Bredvid muggen ser ni en avbild av den kända julpolarbjörnen
som kommer med mulningar varje år.
Som fortsättning på mitt förra inlägg vill jag berätta att jag idag har druckit kaffe. Inte nog med det, det var riktigt gott. Det var min kära väninna MrsData som är skyldig till bjudandet av denna dryck. Jag vet att jag vid ett tillfälle fick folk att dra fram kamerorna när jag var på lokal, ja i det fallet var det på fiket som satt ihop med biografen, och köpte mig en kopp kaffe. Men det var faktiskt inte mitt fel. Vi skulle gått på Paolos som har jättegott Kusmite men det var fullt så vi var tvungna att gå på biofiket som bara har påste. Efter att ha stått och stirrat på de där otäcka utbudet en bra stund kände jag att jag verkligen inte kunde lägga pengar på det. Det bar emot så mycket att jag bara var tvungen att köpa kaffe istället. Som de hade typ tolv olika sorter av, riktigt då och inte instant som de hade allt te i. Det var så klart inte en vanlig slät kopp kaffe, det tror jag det ska mycket till, men ändå, kaffe. En chokladkaffe. Vilket det var även den här gången. Hon beskrev det så fint på sin egen blogg och jag kände ett nostalgihugg inom mig, till en tid då jag levde i Danmark och åkte mycket tåg fram och tillbaka mellan Humlebaek och Helisingör. Jag skulle så klart vilja säga att det var Köpenhamn, men riktigt så hipp var jag nog inte. Så istället bar det av till Helsingör titt som tätt, där jag städade lite trappor, åkte över sundet med färjorna och var med i en cirkus för barn. Ja, inte allt på samma gång då utan lite olika beroende på dag. I cirkusen lärde jag mig att jonglera och att ta emot käglor med huvudet. Jag lärde mig även att Roligt betyder lugnt på danska. Det efter att jag sa till ungarna, utklädd till clown, att "Nu ska vi ha roooligt" och dom såg nästan förskräckta ut. Trodde jag tillrättavisade de stackarna - "Nu tar ni det jääääävligt lugnt ska ni veta!" fast jag svor förstås inte.

Över till nostalgin över chokladkaffet -  på tågen i Danmark hade de, då i alla fall, en kaffeautomat mellan vagnarna där de sålde just chokokaffe som jag brukade köpa på min mycket korta resa. Jag hann köpa en sådan, sätta mig i en rökkupé (eftersom jag rökte på den tiden och det var så fräckt att få röka på tågen för de hade börjat sluta med det i Sverige) och så rökte jag en cigarett, brände mig i munnen av kaffe och så var jag framme. Och ja, det sammanfattar väl alla mina positiva minnen från tiden jag bodde i Danmark och just därför känns det lite nostalgiskt att dricka chokladkaffe någon gång så där var tredje år, eller var femte, eller åttonde eller vad det nu kan vara.

torsdag 11 december 2014

En egen docka


Äntligen får jag åter sätta mig ner med mina texter och en god kopp te efter att ha handlat några sista saker till köket och lite julklappar. När jag var och kika på julklappar till barnens lille kusin, såg jag något jag inte trodde jag skulle hitta. En docka till mig. Helt seriös, The Mad Hatter i kvinnoavbild, med tekopp på huvudet och en kanna i handen, redo att ta sig en kopp. Precis som jag.

Jag är dock inte ensam om att hitta dockor som påminner om mig själv.



onsdag 10 december 2014

Hundar, cirklar och mallfunderingar

Bild lånad från CDON
Det här är absolut inte någon regelrätt utvärdering av en bok eller recension eller liknande utan några fragmentariska funderingar från vår bokcirkel.

Vi hade Lucy Dillons bok Hundar, hus och hjärtats längtan som cirkelbok gången som var och vi diskuterade den förra söndagen. Med tanke på min renoveringssituation och hur det sett ut för mig på sistone, hade jag inte hunnit läsa boken. Jag hade satt av tid för det förra veckan, men tandvärk ansåg sig ha prioritering på den tiden så läsningen fick stryka på foten.

I alla fall. Jag satt innan jag plockade upp boken, och samtalade med en av mina cirkelvänner, grundaren själv faktiskt Mrs Data. Man skulle kunna säga att vi tjuvstartade. Men, ingen av oss hade läst boken än så det var mer som en preecirkel kan man säga. Hon hade börjat och jag hade inte öppnat boken. Hon berättade kortfattat själva handlingen, att det är en kvinna, hennes make har dött, hon är ledsen och det är jobbigt. Hon beskriver att hennes man tyckte om körsbärsträd så att det kommer att planteras ett körsbärsträd innan boken är slut, säger hon. Hon beskrev också att det var en fnurra på tråden mellan två personer i ett äktenskap vilket byggde på dålig kommunikation. Hon förklarade att eftersom mannen i förhållandet beskrivs så varmt och kärleksfullt, som en god man, så skulle det inte bli någon skilsmässa, det var uppenbart att de skulle lappa ihop förhållandet. Hon fortsatte att spå boken utifrån små detaljer som funnits med i början av boken som grannarnas inneboendes roll i berättelsen, om renoveringen som skulle ske och sedan började vi prata om det där som jag tagit upp tidigare - faran med skrivutbildningar. Jag håller på att utbilda mig till skrivpedagog så tro inte att jag inte är rätt säker på att det finns många bra saker med en skrivutbildning, jag ska ju för tusan hålla i sådana. Men faran, som är relativt utbredd i USA och som det finns tendenser till även i Sverige, är mallen. Man säljer in en mall till författarwannabees där de får veta hur en bok skall vara skriven för att förlagen skall ta in dem. Förlagen är vinstdrivande företag och vill helst bara ta in sådant som säljer. De vet att böcker enligt mallen säljer och så köper dom in dessa och sedan står böcker, sida vid sida, med samma handling där bara sceneriet ser annorlunda ut och namnen är olika.

Jag slet upp boken och läste de sista kapitlen innan cirkeln, bara för att ha något hum om det som Mrs Data förutspått möjligen hade stämt. När cirkeln sedan avlöpte kunde jag, som inte läst boken, sammanfatta den kortfattat, vad som hänt och även vad som hände efter det jag läst, för jag hann inte ens läsa till sista ordet. Hela min sammanfattning stämde och en i cirkeln uttryckte att hon läst en annan av samma författare och handlingen hade varit otäckt lik den tidigare. Det hade i stort sett bara varit namnen som skiljt.

Jag vet att det finns folk som tycker om den typen av böcker, som gärna vill att det skall vara förutsägbart, tryggt och att det inte skall hända oförutsedda saker eller plötsliga vändningar. Jag fick kritik på Alvhilda utifrån det, personen hade inte vetat hur den skulle sluta förrän sista kapitlet, och det hade varit allt för jobbigt. Jag däremot, och många med mig, vill inte ha det förutsägbart. Jag vill bli överraskad och om en bok slutar helt annorlunda mot vad jag trodde när jag började läsa, då ger jag oftast boken ett högt betyg.

Hur tänker du när du läser en bok. Vill du att den ska följa en mall, att du, efter att ha läst första kapitlet, ska kunna förutspå slutet? Eller vill du bli överraskad?

tisdag 9 december 2014

Utveckling på inlägget om vad jag utgår ifrån när jag läser böcker

Jag skrev om det tidigare men blev ombedd för ett tag sedan att precisera. Därför förklarar jag här nedan exakt vad jag utgår ifrån och hur jag går till väga när jag läser böcker som jag sedan ska skriva om. Jag ber redan nu om ursäkt för längden för inlägget blev redigt långt. Ni kanske kan läsa en bit och pausa emellan. Jag tänkte själv dela upp det i en tre olika inlägg men jag är osäker på hur jag skulle göra det så jag lät det vara helt. 

Vad jag utgår ifrån
Enligt könsrollsteorin förknippar vi kön med en roll. Denna roll lever vi mer eller mindre medvetet upp till. Exempel på könsroller är kvinnan vid spisen medan mannen är den som drar in maten till spisen. Redan som barn ingår det att tjejer ska tycka om rosa och killar ska tycka om blått. Dessa är som stereotypa mallar som vi tvingas in i. Kvinnor ska vara kvinnliga och män ska vara manliga. Att säga att det är tillåtet för en man att bejaka sin kvinnliga sida och tvärtom befäster könsrollerna än mer, eftersom det säger att det inte är manligt att vara mjuk och omhändertagande.
En stereotyp är alltså förenklade föreställningar av en grupps egenskaper. Den kan vara etnisk, nationell, religiös, genusbetingad eller sexuellt orienterad.
Kvinnlighet har genom tiderna identifierats genom att vara motsatsen till manlighet. Det är ofta på det sätt man kan identifiera stereotyper inom genus.
För att enkelt rada upp stereotypa drag hos kvinnor så är de underordnade, passiva, svaga, irrationella, känslosamma, intuitiva, omtänksamma, uppmuntrande, stöttande, omhändertagande samt moderliga. Just att få barn är en central bit i kvinnans identitet och därför förväntas hon vara bättre lämpad att ta hand om barn. Kvinnor som inte vill ha barn och som inte har en initiativ omhändertagande känsla kan bli ifrågasatta. En kvinna som är stark och inte underordnad ses i första hand som en manlig kvinna än som en vanlig kvinna. Homosexuella kvinnor framställs stereotypt som just manliga kvinnor på samma sätt som homosexuella män stereotypt framställs som kvinnliga män.
Eftersom kvinnlighet är motsatsen till manlighet är det lätt att sätta in motpolerna till det som just radats upp när man vill hitta en stereotyp man. En man är, enligt stereotypen, aktiv, stark, rationell, känslomässigt distanserad, diskursiv, beskyddande, karriärlysten, praktisk och inte speciellt bra på det där med barn. En man har inte en uttalad barnlängtan utan kan vara lite mer praktisk i fråga om barn än vad kvinnor är rent stereotypt. De blir inte heller ifrågasatta i sin barnlöshet.
När det gäller sexualitet är det komplicerat för kvinnan - madonnan och horan har man hört talas om. Mannens sexualitet ser mer okomplicerad ut, han vill ha sex och ju mer sex desto bättre. Det är alltså stereotypt att alltid beskriva en som den aktiva inom det sexuella och det är stereotypt när kvinnan beskrivs som att vara den passiva inom den sexuella relationen.
Det går även att se makt och stereotyper i språkbruk. Det finns två sätt att kommunicera på, den ena ses som mer manlig och den andra som mer kvinnlig och när de båda möts kan problem uppstå. Enligt Birgitte Mral som är docent vid Örebro Universitet går kvinnors kommunikation ut på samförstånd, närhet, diskussion, symmetri och att förstå problem. Mäns sätt att tala, enligt Mral, går ut på hierarkier, oberoende, beslut, asymmetri och att lösa problem.
Det sista är inte en stereotyp på samma sätt som det jag tidigare beskrivit men den går hand i hand med de tidigare stereotypa rollerna och kan vara intressant att problematisera när man skriver om män och kvinnor.

När jag läser en text som jag sedan skall analysera ser jag över just de stereotypa könsrollerna. Om det är aktuellt ser jag även över andra stereotyper så som när det finns med någon med annan sexuell orientering än heterosexuell eller om det är någon med annan etnicitet. Jag kollar även av relevansen i rollen. Jag ser inte bara över om det finns lika många kvinnor som män presenterade utan även om det bara är bara männen som har roller som bär handlingen framåt självt och kvinnorna endast finns där för att utveckla en manlig karaktär. Om det finns minoriteter med kollar jag av även deras roller utifrån samma aspekt.

När det gäller dialog, som jag fått kritik om tidigare, vill jag förtydliga exakt hur jag gör. Ja, jag utgår ifrån Bechdeltestet - i grunden. Men, jag utvecklar det även och använder mig av resultatet i min mätning, vilket blir en förlängning. Jag räknar både samtal mellan kvinnor och kvinnor som mellan män och män för att kunna göra en jämförelse rent kvantitativt. Sedan kollar jag av innehållet i samtalet. Utöver om de talar om män respektive kvinnor, kollar jag av om de är stereotypa, alltså för kvinnor känslomässiga men inte känslomässiga för män. Om de är praktiska för män men inte praktiska för kvinnor. Om de för handlingen framåt. Eftersom jag använder mig av Bechdeltestet i grunden har jag använt mig av det som rubrik och skrivit att de har ett visst antal godkända sådana per könsindelning. För att man skall kunna förstå hur jag räknat.

Hur jag går till väga rent praktiskt:
Jag läser boken.
Varje gång en ny karaktär presenteras skriver jag ner på vilken sida, vad den heter, vilket kön och den första meningen i presentationen. Varför jag skriver ner första meningen i presentationen är för att kunna se om de beskrivs stereotypt med kvinnor utifrån utseende eller känsla och män utifrån handling eller rang.
Varje gång det är en dialog avgör jag om den blir godkänd utifrån Bechdel och om den blir det skriver jag ner vad den handlar om rent praktiskt.
Relationer skriver jag ner, hur de framställs, vem som är ledande, om de har stereotypa roller mot varandra.
Varje gång någon gör något som antingen är typiskt stereotypt eller drastiskt bryter mot det stereotypa skriver jag ner det.

Jag fick även kritik över att jag dragit upp övergrepp i mina tidigare analyser. Jag har gjort det i båda de första böckerna jag analyserat och det handlar om den övergreppskultur vi lever i som blir stereotypt i böcker. Det är stereotypt för en man att ta för sig och det är stereotypt för en kvinna att invänta sin tur. Det är onaturligt med en ond kvinna, det hör ihop med hennes stereotypt omhändertagande och känslomässiga drag. Om en kvinna gör övergrepp är det oftast inte hennes fel utan ligger i något traumatiskt. Oftast är det en man som står till skuld för det traumatiska  - en våldsam eller alkoholiserad far, en våldtäktsman, en man som misshandlat henne eller liknande. Därför ser jag ett visst intresse i att se över anledningarna till kvinnors övergrepp. Om de förklaras eller om hon faktiskt helt enkelt kan få vara ond utan att ha blivit formad av en man. Män får vara onda och de får vara våldsamma. De ifrågasätts inte på samma sätt när de gör övergrepp, oftast tänker vi inte ens på att det är övergrepp när vi läser. Twilight blev jättestor och den är fylld av övergrepp från Edwards sida som ursäktas som överbeskyddande, för män är stereotypt beskyddande och om han gör det för hennes eget bästa är det inte övergrepp, det är omtänksamhet. Det kan rent av ses som romantiskt när en man gör regelrätta övergrepp på kvinnor av kärlek. Jag kommer inte alltid att läsa av övergrepp men jag tänker ta upp det när jag upplever att det är relevant.

Det är så jag gör när jag analyserar en bok. Jag gör det varken för att höja eller förstöra för feminister, jag gör det av sjuk nyfikenhet. Alla säger att fantastiken tillhör männen, att det är snedfördelat och att kvinnor inte får ta samma plats. Det pratas fantastiskt mycket men jag har inte sett någon riktig jämförelse mellan olika böcker. Det är därför jag gör en. Jag säger inte heller att jag värderar en bok, jag bara kollar av dessa frågor. En bok kan vara väldigt bra och inte klara mina test och en bok kan vara riktigt avgrundsdålig men klara varenda liten bit i min undersökning.  Jag har läst många godtyckliga recensioner genom åren och känner att de är för personliga för att det egentligen ska kunna säga något om boken. Att en person inte tyckte om boken betyder inte att jag måste tycka illa om den och samma sak när det är tvärt om. Det här är åsikter om en bok som bygger på annat än mitt personliga tyckande. Därför är det inte en recension på det regelrätta sättet men jag har fortfarande samma rätt till min åsikt som de har. Ni får tycka att jag har fel och jag är öppen för diskussion, men påhopp och icke någorlunda grundade argument kommer vara svåra för mig att alls bemöta.

Just nu läser jag svensk fantasy där det inte framgår att det skall vara någon form av sned fördelning i fråga om kön.

fredag 5 december 2014

Att inspirera barns läsande

Idag är det fredag och bloggjerka. Det var några veckor sedan jag ens hann läsa hennes frågor, allra minst svara på dem, och när jag väl kastar mig in i leken igen kommer det en allvarsam och riktigt svår nöt att knäcka. Men jag tar tag i det och drar mitt strå till stacken. Mitt strå handlar om egen erfarenhet från mina egna barn som i dag är 9 och 13.

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Först sätter jag hack i skivan och kör samma gamla vals som alla andra - genom högläsning för barnen när de är små. Det är något som fungerar, jag lovar.
Min dotter som är nio brukar vi läsa för på kvällen och när vi läst klart brukar hon vilja fortsätta läsa där vi slutade, eftersom det är spännande. Det tycker jag är ett bra sätt att inspirera till läsning.
Sonen hade ungefär samma när han var hennes ålder, och han slukade böcker i en rasande fart. Plöjde igenom LasseMajas detektivbyrå och pratade om böckerna och var som eld och lågor över nya böcker. Men så helt plötsligt dog det ut, han bara slutade läsa. Det gick några år och jag försökte peppa honom till läsning. Han fick böcker vi trodde han skulle bli intresserad av varje jul och födelsedag men de blev bara liggande och samlade damm. Hela mellanstadiet försvann i en olitterär dimma för honom.

Men nu när han började sjuan tog jag fram den sista åtgärden som vi föräldrar besitter - tvång. Ja, visst låter det hemskt och oinspirerande men what a mother to do. Min son älskar nämligen att spela dataspel och göra dataspel och, ja, han är en tevespels- och dataspelsnörd. Så jag sa helt enkelt till honom att han inte fick spela något alls, eller göra något spelnördigt förrän han läst, minst en timme. Han suckade, grymtade och tog en Harry Potterbok och satte igång med en riktigt sur min. Och vet ni vad? DET FUNKADE! Ja, visst, att han började läsa är ju en sak, han var ju tvingad, men HAN GILLADE DET OCKSÅ. Efter bara en halvtimme kom han utrusande till mig och började berätta saker som var annorlunda i boken jämfört med filmen. Han övergick från serietidningar till böcker på kvällarna och läser, utöver den där timmen när han kommit hem från skolan, även ungefär en timme vid sänggång. Han är snart klar med hela Harry Potterserien och Hungerspelen ligger på lut och väntar. Jag vill ju att han ska ha läst den innan vi ser sista filmen.

Så sammanfattningsvis kan man säga att läsning på kvällarna och tvång funkar.

Hur gör ni?

torsdag 4 december 2014

Ett personporträtt av Jankosa


Bild lånad från Layout sparks

Bussen skumpade till och väckte Jainkosa ur den ytliga sömnen. Hon drog fingrarna genom det långa röda håret för att få det ur ögonen. Efter att ha samlat ihop det i nacken lindade hon en läderrem runt det och knöt fast. Lockarna gjorde att håret såg tjockare ut än det var, och då var det ändå rejält tilltaget redan innan. Den röda färgen bländade den som vågade slänga en blick. Hennes gröna dishdash med guldbrodyr bröt vackert av mot håret. Hon drog upp sina slanka långa ben under kjolen och satte de bara fötterna mot sätets ytterkant. Det långa tunna tyget lade sig som ett täcke som nästan nådde ända ner till bussens smutsiga golv. Hon hade sovit länge, det kändes. Huvudet var tungt och blicken var svårfokuserad.
Buss, så hette det ja. Det som skumpade runt på vägarnas kvävande fiskenät över jorden. Hon drog sin finlemmade hand över nackstödet på sätet framför och råkade komma åt håret på kvinnan som satt där. Kvinnan vände sig om och såg på Jainkosa som uppmärksammade hur kvinnans pupill fokuserades och tog in bilden framför sig. Hur reaktionen inte dröjde mer än några sekunder innan kvinnan log avslappnat och tillfreds. Jainkosa log ömsint tillbaka och la sin hand på kvinnans panna. Kvinnan nickade och vände sig tillbaka igen.
Dessa människor, tänkte Jainkosa, vad skulle hon göra med dem? Lättförledda och giriga. Hon såg ut genom fönstret, på skapelsen som långsamt förtvinade framför hennes ögon. Ögonen som varit slutna tillräckligt länge. Hennes blåa blick skiftades till grön i en blinkning och hon la sin hand mot rutan.
”Sist gång jag la min blick på dig var du grön och hade makten över de betande och jagande. Idag är du en slav under människans hand.”
Hon såg på de trötta människorna som satt på bussen och hon lyssnade till alla ljud som lekte i rummet. Några andetag, några samtal och det svaga ljudet från musik.

Just a stranger on the bus
Trying to make Its way home

Hon vände focus mot horisonten igen.
”Jag lovar att inte somna om …”

onsdag 3 december 2014

Äntligen!

Det har varit väldigt lugnt här inne på bloggen den senaste månaden. Det kan finnas många anledningar till det, som till exempel:
  1. Det är ändå inte några som läser bloggen, allra minst kommenterar den.
  2. Jag har tröttnat på att blogga.
  3. Jag har inte haft tid att blogga.
Den första kan jag erkänna har lett en del till den andra men det absolut största felet har varit tidsbrist. Vi har varit mitt i ett projekt som troligen skulle varit kul att kunnat dokumentera under arbetets gång men då hade bloggen helt bytt inriktning och därför har jag valt att inte lägga upp något. De som följer mig på Instagram har däremot kunnat få några hintar om vad vi hållit på med. Jag har nu gjort ett litet bildspel som jag komponerat med lite musik. Det vi gjort under november månad, som gjort att jag precis hunnit med skolarbetet och varken hunnit läsa mina analysprojekt eller cirkelböcker börjar visas ungefär en minut in i bildspelet. Det före är vad vi gjorde för ett år sedan och sedan levt i under drygt tolv månader.

video
Komp: Vangelis Conquest for paradise

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive