Gör om, gör rätt

När jag var fjorton år bestämde jag att jag ville ha en vattuman tatuerad. Att jag ville ha just en vattuman fanns det flera anledningar till, en för att jag är född i den månaden och en annan är för att jag personligen tycker att jag kan identifiera mig med den personlighet som tecknet står för.

"Vattenmannen är en individualist som går sin egen väg vilket gör att de inte alltid uppskattar andras goda råd. Vattenmannen är mycket vidsynt och tolerant och det är få som är så fördomsfria som en vattenman. Vattumannen är verkligen kunskapens tecken, de är oerhört kreativa med många idéer och bollar i luften. Ibland tenderar vattumannen dock att bli så uppslukad av en idé eller att projekt att de glömmer bort de små och praktiska detaljerna. . Vattumannen är ofta engagerad i människors rätt i samhället och slås gärna för olika ideal och saker. Vattumannen är väldigt solidarisk och har ett stort mått av medmänsklighet likväl som de är mycket skickliga människokännare.
Lämpliga yrkesval: Författare, talare, föreläsare, vetenskapsman, uppfinnare, astronom, socialarbetare" - Astroguide.se

När jag var tjugo hade jag fortfarande siktet inställt på vattumanen och jag gjorde slag i saken. Jag betalade två hundra kronor och några öl till en, kanske inte helt professionell, tatuerare (var ihop med en biker på den tider vars mc-klubb stod för egen gaddare) och fick mig en röd vattuman på skuldrad. Jag hade valt mellan en bild av själva vattumannen eller bara de två vågorna. Jag bestämde mig för bilden eftersom det fanns en snygg i pärmarna tatueraren hade. Den blev stilren och snygg men den röda färgen blev snart rosa och inte alls det jag ville ha. Därför fyllde jag i den för ungefär tolv år sedan. Jag var noga med att förklara för tatueraren att jag BARA ville ha linjerna ifyllda och var inte intresserad av hans konstnärliga frihet. Han tog sig friheten att fullkomligt skita i det och gjorde om hela den stilrena bilden till ett enda gojs av röd färg. Efter det var det aldrig någon som kunde se vad tusen tatueringen föreställde. Den vanligaste kommentaren brukade vara: "Oj, va snyggt, vad är det? En blomma?"

 Därför har jag varit bra sugen på att göra en cover up i, tja, snart tolv år faktiskt. Men, vad skulle jag göra, det måste ju vara något jag verkligen vill ha som är personligt (av någon anledning hade jag tröttnat på vattumansmotivet även om jag fortfarande tycker att personligheten stämmer på mig).
Jag har haft många olika idéer men inget som skulle kunna funka att täcka skamfläcken med. Men just nu när jag är förpuppad i dåligt mående, stress och är på väg att gå in i något nytt, bestämde jag att det var dags. Alvhilda var svår att använda eftersom det inte går att täcka rött med grönt och Alvhilda kanske inte alls är något jag vill ha på skuldrad om tio år. Men skrivandet, det kommer vara lika aktuellt om tio år som idag, det är något jag äntligen fått ur mig. Därför valde jag att göra en cross over mellan mitt skrivande och mitt skräcknörderi.

Det blev en penna, liggande i en pöl av blod med texten "There is no greater agony than bearing an untold story inside you" som Maya Angelou ska ha sagt. Citaten är så jag. Under alla år då jag inte skrivit har jag ruvat på historier som kommit och gått. Jag har gråtit, skrattat och lidit med alla karaktärer vars röster aldrig fått komma ut och jag har inte kunnat prata med någon om det, för ingen har förstått.

Har du någon tatuering som du ångrat?
Har du en tatuering du är stolt över?
Är det något speciellt du vill tatuera in?