Hemma i vår värld igen

 Nu är jag hemma igen efter en fantastisk helg i andra, underbara, världar. Det var första gången jag tog med mig Alvhilda ut på turné och jag känner mig nöjd. 20 böcker har fått hitta nya hem och det var roligt att möta människor och berätta om henne.

Gårdagen avslutade jag med en liten minirelease där jag bjöd på lite att dricka samt tilltugg. Jag presenterade sedan boken och läste högt en liten bit ur den. Folk fick ställa lite frågor och sedan var det mest mingel och skratt. När vi packat ihop blev det en sen middag. De flesta ramlade bort så det blev jag Nathalie, Rebecca och Aengeln. Aengeln smet dock tidigt.

Det var mycket mysigt backstagehäng med mig, Nathalie, Eva och Malin. Vi var ett mammagäng som lekte stafett med Nathalies lille gosiga kille som fick följa med mamma på mässa. Han var en av de gladaste jag träffat, vilket var tur eftersom vi även delade hotellrum. Han lät mig sova och vaknade med ett leende varje morgon. Här kan ni även se Eva med sin fina vinst i örat, hon var ju en av de som vann örhängen i Alvhildatävlingen jag utlyste i Alvhildabloggen för några veckor sedan.

 Söndagen drog däremot problem med sig till oss tenördar. Jag och Nathalie dricker inte gärna påste om vi slipper och för att undvika styggelsen släpar vi med oss vårt kära löste. Lördagen funkade trots att vi glömt få med oss någon fungerande termos eftersom caféet i samma byggnad gärna lät oss ta lite hett vatten till vårt bord. Det caféet var dock stängt på söndagen och vi fick istället vandra iväg ända till stationsbyggnaden för att få tag på något hett att doppa tebladen i. När jag väl var där gick jag in på pressbyrån och frågade om jag kunde få två muggar hett vatten utan tepåse. Det kunde jag men när jag frågade vad de ville ha för det, jag menar, jag är villig att betala för muggen, så säger hon trettio kronor. Trettio kronor för hett vatten. Inte en chans. Jag gick därför över till Expressohouse och frågade vad dom tog för två muggar hett vatten. Hon bara tittade lite frågande på mig och sa sedan lite förvånat "Det kan ni så klart få gratis". Jag erbjöd att betala för muggarna men hon bara skakade på huvudet och sa glatt att det bara skulle bli krångligare, det fanns ju ingen knapp för det.

Det är vad jag kallar skillnad mellan service och ... jag vet inte ens vad jag kan kalla det för. Att ta trettio kronor för vatten är hutlöst och trettio kronor för hett vatten och en billig påse kasst smulte är pinsamt. Nej, Espressohouse, det är stället att gå.












Två fantastiskt fint klädda barn kunde man också skåda på mässan. Det första barnet kom inskridande med sitt otroligt röda hår, sin steampunkkappa och goggles. Jag var tvungen att gå fram och berömma henne för de vackra kläderna och be om att få ta ett foto. Det andra barnet var mitt eget som kom i slutet av söndagen med en stor klisterlapp med Alvhilda på som hon tryckte på magen och gick omkring och skyltade med i hela Jönköping. Hon gjorde mig även stolt genom att peka ut doktorerna med nummer, gav namn på tardisen, läste dont blink och wibly wobly timey wimey stuff med en axelryckning. Im so proude of my whoien.

Självklart hade jag målat naglarna i Alvhildaanda den här helgen. Men, även om det är en nailart så stämmer den inte med den utlysta utmaningen för helgen, så den får stå för sig själv. en grön bakgrund med ett silver- och ett guldträd med glitter runt omkring sig.

Förutom att jag fick höra positiva saker om det jag högläste ur Alvhilda fick jag även positiv feedback på mitt bidrag i Steampunkantologin I varje ångetag - Bångstyrig.

Jag växte under helgen och känner en starkare och starkare känsla angående det livsval jag just håller på att ta. Nu håller vi bara tummarna för att det går den väg jag önskar.