Projektet fortskrider

Den här veckan har haft sina fartgupp i de flesta områden men jag har under hela tiden tänkt och funderat över den här scenen. Det nya bokprojektet jag är mitt uppe i kräver mycket bakgrundsstory. Jag ska ändra hela vår nutid, allt vi känner till ska vara annorlunda, stå rakt upp på huvudet, och för att komma dit behöver jag göra flera ändringar i historien. För att man ska förstå gör jag vissa nedslag för att man ska se hur allt ledde precis dit.

Bild lånad från palett-paleteau

 Första var själva brytpunkten, när allt förändrades, där historiens vingslag började slå bakvänt. Här är ännu ett nedslag i historien, troligen mycket lik vår egen historia, bara väldigt bakvänt:

Jag drar ett sista djupt andetag innan lufttillförseln till mina lungor försluts nästan helt och mitt sinne går in i en dimma. Varje läderbälte smyckas med tunna färgglada tygstycken och silversmycken.

”Det är en rik familj. Du kommer inte vara lika ensam som jag. Våra mödrar har gjort ett gott parti och skapat en rik framtid för dig.” Jag möter min fars blick genom spegeln och en tår rinner ner för min kind. ”Nej se så, gråt inte mitt barn. Du måste vara vacker för din nya familj.” Han smeker bort tåren från kinden och torkar mig vid ögat. ”Vi vill inte att sminket rinner. Du måste vara stark och tacksam”

”Men jag är inte tacksam” kvider jag och kan inte längre hålla tillbaka gråten som väller fram. Min andnöd gör att jag nästan svimmar av känsloattacken och jag stödjer mig mot min far som genast tar mig i sina armar.

 Nu är det mer min familj som kräver uppmärksamheten och jag njuter av det vackra ljudet av denslagna tangenter inifrån min sons rum.

Vackert.