Kompensation för tjugoårsålderns dåliga val

Bild lånad från Christian Dahlgren

Idag satt vi och pratade om spännande resor på jobbet. En kollega har varit i Afrika och jobbat med bistånd till skolor där för några år sedan och har fortfarande kontakter. Helt plötsligt började hon prata om att hon ville tillbaka dit igen och jag sa lite drömskt att det vore en resa jag skulle tycka vore skithäftig varpå hon svarade:
Ja men häng på!
Och sedan började hon prata om hur man skulle finansiera och exakt hur man skulle resa. Att man skulle bo i en av byarna och jobba med att skaffa bistånd och verkligen få känna hur det är att bo i en inhemsk afrikansk by. Det fanns möjlighet till safari med byborna och självklart en tripp till Viktoriafallet.

Ja

Jag måste säga att jag blev fruktansvärt sugen. Två veckors riktig upplevelse i Afrika, där man skulle få uppleva ett äventyr. Något inom mig skrek att jag måste kompensera för det där dåliga valet jag gjorde i tjugoårsåldern.

Inredningsdesigner

Idag har jag piffat i jobbets lunchrum. Ska jobba vidare i besöksrummen i morgon. Känns härligt med varierande arbetssysslor. Kul att jag och en kollega har med våra egna foton på väggarna.

Känner ni igen min mussli

Maken och hans fina liknelser

När jag, efter att ha råkat klia upp ett litet sår, stod och satte på ett Hello Kitty plåster på höger underarm utbrast han:

Wow det där påminner mig om scenen i Rambo när han var tvungen att sy sig själv i armen.

Hinner tyvärr inte stanna så länge, är lite upptagen

Nu syns jag inte här speciellt mycket längre. Jag hinner inte. Jag jobbar från åtta till fem, sedan hem och fixa med barn och hus och sedan sitter jag med Alvhilda mellan åtta och tio innan jag går och lägger mig. Jag har verkligen kastat mig in i manuset och är svår att slita därifrån. Jag lever dubbelliv. Under samtal kan någon säga något som får mina tankar att vandra till en scen, jag kan sitta och fundera över hur olika personer verkligen skall dö och på vilket sätt det kan härleda till senare böcker. Allt svävar runt Alvhilda. Att jag skriver det här är något jag tvingar mig till mellan nattning och skrft, inte för att jag lider av att skriva det här, inte för att jag egentligen måste men för att jag vill säga att - jag lever och mår skitbra!

Jag vet att folk har sagt att redigeringen är så hemsk men just nu njuter jag av den. Jag ser hela storyn i nytt ljus och jag förstår karaktärerna så mycket bättre, jag ger dem mer färg. Mer lyster. Planen är att jag ska skriva om hela Alvhilda så hon är klar till i början av september, så ska jag sätta den i händerna på min maken som är språknörd. När han är klar med den ska jag rätta det språkliga och sedan ska den iväg till lektör. Lektören skall få den i sina händer före oktober, var planen.

Jag älskar deadlines, de får mig att jobba.

Över och ut ...

Jag är tjock

I veckan när jag kom och hämtade min dotter från fritids var hon upprörd. En tjej hade visst uttryckt att jag var tjock vilket hade gjort dottern upprörd. Jag blev lite ställd av detta och visste inte riktigt hur jag skulle bemöta det, för, jag är ju tjock. Enligt BMI "lider" jag av fettma och kan därför inte bemöta uttalande med "Nä, sicken lögnare hon är". Därför valde jag att bemöta det med:
"Men gumman, jag är ju tjock."
"Nä, det är du inte alls det!"
"Jo jag är tjock. Men det betyder inte att jag är en sämre människa för det, jag har bara lite svårt för att hålla mig från godsakerna."
Det är tydligt att ordet tjock har förlorat sin grundmening och blivit ett skällsord.

Jag har planer på att sluta vara tjock, så klart, men frågan är väl vilken skillnad det blir. Bilden ovan illustrerar hur jag ser ut nu i ljuslila och så som jag vill se ut i mörklila som samtidigt illustrerar hur jag såg ut när jag "Gav upp".  Det var när jag såg ut på det sättet jag oftast fick höra hur fet jag var, hur tjock jag var och att jag var tvungen att göra något åt min vikt. Det var på grund av de orden jag idag ser ut som jag gör, eftersom jag slutade bry mig om min kropp då den ändå aldrig dög.

När jag tänker tillbaka undrar jag när jag mådde som bäst psykiskt, när jag verkligen var/är tjock, eller när jag var kurvig och hade ett perfekt BMI.

Och då kommer åter igen frågan, vad är egentligen tjock? Är det en kroppsbeskrivning eller bara ett nedsättande ord som används till alla man vill vara elak mot, vare sig de är tjocka eller inte.

Friggebodsinvigning

Inatt inviger vi den friggebod maken jobbat på i drygt ett år. Den är riktigt gedigen med cykelgarage, förråd och loft. Loftet invigs i natt av hela familjen.

Det finns risk för en del bulor för det är riktigt trångt och mysigt.

 Frågan är om dottern får plats med tanke på att hon redan fyllt upp med varenda nalle hon äger.

God natt då, och sov gott.

Dottern är kreativ

Hon bakar kakor efter eget recept. Hittills har hon haft i smör, socker, mjölk, choklad och honung. Än så länge har hon i alla fall valt någorlunda rätt så jag låter henne hållas.

Vissa håller vad de lovar

Kommer ni ihåg fiaskot med de där kassa hårfärgerna? Jag fick den här färgen men jag var lovad 

den här:

Det finns vissa som håller mer av vad de lovar än andra kan jag säga. Syoss i alla fall.

 

Detta är den ursäkt till rosa risbuske jag hade sedan förra omgången av besvikelse.

Detta är det som Syoss lovar

Detta är vad Syoss levererar.

Jag är nöjd och vågar visa mig på jobbet i morgon. 

Tack Syoss för att du räddade min kalufs.

Självförtroendet tar sig några törnar

Kommer inte ihåg vem som sa det (fick för mig att det var Amanda) att "Textfeedback från vänner är bara onani för självförtroendet"

Men ...

det beror nog på vännerna.

Just nu håller jag på att arbeta om min första bok i Alvhildatrilogin och jag har en grupp engagerade vänner som läser och kommer med kritik. De har en relativt bra koll på Alvhilda dessutom och har därför kritik utifrån den kunskap de redan fått till sig. Jag är verkligen otroligt lyckligt lottad som har så många engagerade vänner som verkligen ger sitt yttersta för min skull. Det är konstruktiv kritik, de ifrågasätter saker, jag får veta när det är sakfel som de hänger upp sig på (kan påpeka att största delen av dem sitter i samma bokcirkel som jag och dom kan såga, vid fotknölarna av den anledningen) och jag får veta när det inte flyter.

Samtidigt som jag är så tacksam över deras hjälp, blir varm i hjärtat av deras engagemang, så finns det en annan del av mig, mitt självförtroende, som liksom tittar fram och frågar, så där försynt

"är det inget som är bra, duger det alls?"

Men någonstans försöker mitt sunda jag peppa självförtroendet med ord som:

"Ja, annars hade de väl inte läst den och varit så engagerade"

Eller?

Äntligen

Har de kommit upp i en ålder då man kan ha lite användning av dom.

Pay back time - för Liseberg och Legoland for starters

Det blev inget vitlöksbröd till lunchen

Fingrarna glöder över tangentbordet

Jag har bävat inför det här med att öppna första boken igen för omskrivning. Jag har ju redan skrivit den, tre gånger. Jag visste vad jag ville men var så orolig för att jag inte skulle hitta dig. Nu är jag inne på tredje kapitlet och bilderna är klara och tydliga framför mig. Beskrivningar blir naturliga, min uppfattning om de olika karaktärerna är fullständiga och det är roligt att leka med mystiken. Den blir mer mystisk, mer läskig och fler oförklarliga så tvister.

Shit va spännande det är.

Öppet brev till samvetet

Jag vet att det oftast är du som talar och jag som lyssnar men jag skulle vilja resonera med dig om en sak idag. Varje gång du tjatar på mig tar du bara upp det jag inte har gjort och inte det jag faktiskt tagit itu med innan jag sätter mig.

Ja, jag vet att jag inte sorterat och fått ordning på allt i hallen och jag vet att hela källaren är i kaos. Ja jag vet att sängarna ännu inte är ombäddade och att det skulle kommit upp ett staket den här sommaren.
Men
Jag har faktiskt tvättat två tvättar, sorterat två andra tvättar, tömt och fylld diskmaskinen två gånger idag och rengjort dess sil. Jag har även varit med barnet hos läkaren och städat kök samt vardagsrum idag.

Om jag lovar att byta lakan i sängarna innan jag går och lägger mig, har jag då inte gjort mig förtjänt av att skriva lite på boken, framförallt som jag vet att du kommer använda mängden text som argument till dåligt samvete när jobbet börjar på måndag igen?

Fortsättning på det där med skriva vs läsa

Jag har många gånger kunnat tänka, när jag läst en dålig bok - oj, har den här boken blivit publicerad då kan jag allt också skriva en bok. Det har väl varit en av de sporrar som fått mig att verkligen orka sätta mig med det där gigantiska projektet från början. Samtidigt har jag mina stora idoler, de där som inspirerar och som jag vill bli lika bra som.

Det behöver inte alltid vara dåliga böcker som får mig att känna -kan hen så kan jag - det kan helt enkelt bara vara så att de känns så lätta att man inte borde ha några problem.

När jag började skriva på Alvhilda hade jag plöjt igenom ett antal tonårsböcker, så som Twilightböckerna, House of night-serien och Vampire academy. Ni kanske kan se den gemensamma nämnarna här. Tonår och vampyr.

Med det som senaste litterära referens började jag skriva och då blev språket väldigt ungdomligt. Jag kom sedan på att jag inte vill skriva en ungdomsbok utan en med ett mer vuxet språk, en som vänder sig till alla åldrar. Ung vuxen till gammal.

Därför sitter jag nu och skriver om hela boken så att den skall få mitt språk och inte en riktad till tonåringar. Jag ser att många säger att de blir inspirerade och får bättre självförtroende om de lyfter en dålig bok och läser. Jag tror det är farligt för mig, jag blir för lätt påverkad av den skrivna texten jag läser och mitt inre referenssystem hoppar igång och kör på samma våglängd.

Hur är det för er andra? Höjer du och sänker din egen ribba när du läser andras texter? Hur påverkad blir du? Även om du inte skriver själv, om du läser en dålig bok, har du en längre förväntan även på nästa bok då? Blir den lättare ursäktad?

Nu går jag och lägger mig och läser vår nya cirkelbok - Stephen King - Liseys berättelse och hoppas bli inspirerad.

God natt

(det här med bildernas placering verkar inte riktigt fungera smärtfritt i Blogger nu för tiden, jag ber om ursäkt för röran)

Läsa vs Skriva

Bild lånad från Anita Joy

Det här med att läsandets vikt vid skrivande har jag funderat över och kommit fram till att jag är periodare. Jag har riktigt svårt för att läsa när jag är inne i en skapandeprocess. Det är som om jag inte kan ta böckerna till mig. Jag har svårt att komma in i dem och de är tunga att lyfta, varje gång. Jag har varit inne i en sådan period i över ett år nu och det försvårar mitt deltagande i den bokcirkel jag är med i. Oron över att jag inte ger böckerna rättvisa bedömningar kommer upp.

Eftersom jag ändå känner behovet av att läsa och jag lyfter böckerna som vi har i cirkeln samt det böcker jag vill läsa utanför cirkeln, blir det varken hackat eller malet. Jag började läsa en bok som jag inte hann klart eftersom jag skrev. Jag började på en ny bok genom bokcirkeln som jag läste för att sedan plocka upp den där första boken igen. Eftersom jag försöker ge mig in i två olika storys på en gång blir det svårt att släppa dessa och bara ge mig in i min egen story.

Dåligt samvete infinner sig i båda lägen. Jag känner ett dåligt samvete över att jag inte hinner läsa böckerna och jag känner dåligt samvete då jag inte hinner lägga ner min själv i mitt eget skrivande. Jag vill så mycket på båda planen och då blir inget gjort.

Hur har du det med din läsning? Kan du läsa en bok när som helst, har du någonsin svackor i ditt läsande. Om du skriver, kan du varva skrivande och läsande? Hur gör du i så fall för att inte hamna i denna onda cirkeln som jag upplever att jag hamnar i?

Lämnade precis iväg ett ofärdigt manus

Min goda vän Bääbs var här och firade sin första kväll av sin semester med mig. Förutom att vi satt och tittade på en kultfilm, Top secret, som fick henne att sucka och flina och sätta händerna för ögonen näst intill hela tiden tittade vi även på en fullständigt värdelös film vid namn Jesus Christ Vampire hunter men dessutom gled vi in en del på Ragnvald. Hon har inte läst Ragnvald och jag är inte än riktigt klar med honom än. Hon var dock nyfiken och vi bestämde att hon skulle få roa sig med att läsa Ragnvald på sin semesterresa. Eftersom den inte är klar än var jag tvungen att redan nu fylla i de blanka delarna som ännu inte är skrivna. Det innebär att hon har med sig ett manus hon vet slutet på för det är inte riktigt skrivet än.

Medan jag skrev ut de 121 sidor tätt skrivna manuset började hon läsa de första raderna och fastnade direkt. Hon sa sig älska öppningsscenen. Det tycker jag om.

The wife give and then she takes away

Maken fyller år. Vi sjöng för honom och gav honom presenter. En av presenterna var en stor mugg. Sedan gick jag in i köket och hade sönder två av makens gamla muggar för att cgöra plats för hans nya.

Här gör dottern ett tappert försök att laga muggarna

Födelsedagstema

Är det någon som kan gissa vad maken fyller utifrån min klädseln och vad jag har över axeln? Tillägg är att jag har pyjamasbyxor och att vi är lite nördiga.

Danmark i bilder

Nu är vi tillbaka i Sverige efter drygt fyra dagar i Danmark. Det blev några utflykter men framförallt umgicks vi med makens mamma.