Men fattar du inte att det är akut!?

Inatt drömde jag en mycket jobbig dröm. Det började med att jag arbetade i en affär och sedan kom någon in och hotade mig och stal saker från mig. Sedan hotade han mig med att spränga affären med hjälp av mjölk och gödningsmedel. Jag sprang då in i en närliggande butik för att ringa ett nödsamtal till 112.

Först fick jag beskedet att den telefon jag höll i var så gammal att man var tvungen att ringa det gamla nödnumret för det nya fungerade inte, alltså 90 000. Jag försökte det flera gånger men fick ingen ton och kom inte fram. Sista gången slängde jag på luren i frustration och precis när luren stängdes av hörde jag en röst som sa "Välkommen till nödcentralen, vad kan jag hjä..." och jag var tvungen att försöka igen. Nu tog jag en nyare lur som jag hittade men touchscreenen var så knepig och siffrorna bytte plats hela tiden. Till slut kom jag fram någonstans där de lät som om jag kommit rätt. Jag började be om hjälp och då skrattade de bara i andra änden och sa att jag ringt fel. Jag provade igen och kom till samma ställe och de höll linjen öppen så jag inte kunde lägga på.

Nu hade desperationen ökat och det var inte bara en affär som kunde sprängas utan ett hus fullt med barn som stod i lågor. Drömmar gör sådant ibland, har jag märkt.

Jag skrek i luren: Men är ni helt djävla dumma i huvudet eller. Det är barn som dör och ni uppehåller mig. Jag måste ringa till nödcentralen.

På morgonen när jag berättade om drömmen för min man fnissade han och sa: Det låter som om du lider av teknikstress.

Jo, man kan nog dra paralleller till att min dator strular, lägger av, segar sig och stänger ner program när jag inte själv vill och slarvar bort ett helt dagsverke av Ragnvald.

Det är dags att byta ut den här dåliga ursäkten till dator mot en ny.