måndag 31 december 2012

Blue monday

Från att ha varit naken på naglarna i tre månaders tid tog jag mig i kragen. Jag har haft olika planerade manikyrer som aldrig blivit av lydde jag till slut Mrs Data och kör blått på nyår. Gott nytt nagelår.



söndag 30 december 2012

Året 2012

 
Då var det dags att avrunda 2012 och min spontana tanke är: NEJ, JAG HAR JU INTE HUNNIT ALLT och sitter febrilt och sliter med det som skulle vara klart under året. Här är listan jag hade satt upp åt mig själv:
Bli klar med Alvhilda och skicka till förlag - vilket jag har gjort. Klar är väl relativt, man kan ju peta så man aldrig blir klar, men jag bestämde mig för att pröva henne. Publicerad blev hon inte men svaret var inte negativt ändå, intresse fanns men hon behövde bearbetas mer först. Jag håller alltså på med arbetet fortfarande och kommer lägga upp nya planer inför 2013. Det är ju inte bara hon jag jobbar med, jag jobbar även med de andra två böckerna samtidigt eftersom de sitter ihop. Gör jag en ändring i trean finns risk att ettan blir påverkad. Men jag blev klar med den sista omskrivningen av alla tre böckerna innan jul och det var ett mål som jag är nöjd med.
Konkret ta hand om mig själv både psykiskt och fysiskt - eh, tja, nä. Den som vanligt bortprioriterade biten i livet. Det gick till och med så långt att jag varit folkskygg under året och det är mycket misstänkt opernybeteende. 
Komma på vad jag vill jobba med när jag blir stor - jo, det har jag väl men det betyder inte att det är ett jobb jag kommer kunna livnära mig på. Jag bytte jobb under året och är nu arbetsmarknadscoach/ jobbcoach vilket jag trivs med och gärna vill fortsätta jobba som, men inom livsval, kreativitet och skapande. Nu är det inom arbetsmarknaden jag coachar och det är mycket givande.
Jag får ordning på mitt hem - HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA
Renoveringen av källaren påbörjas - nej, det har den inte men rensningen och det är ett gott tecken.


Planerna inför 2013 är följande:
  1. Jag ska hitta balans i min tillvaro mellan familjen, skrivandet, den fysiska hälsan och jobbet
  2. Bli klar med hela Alvhildatrilogin inför inskick till förlag.
  3. Jag ska gå ner till en hälsosammare vikt genom fysisk aktivetet och bra mat
  4. Badrummen skall bli klara
  5. Barnen skall ha flyttat ner i källaren.
På den litterära fronten har jag bara hunnit läsa de böcker som vi valt i Plejaderna och de är följande:
  • "Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist
  • "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg
  • "Bumerang" av Tatiana de Rosnay.
  • "Sirila gentlemän sökes" av Karin Brunk Holmqvist.
  • "Baddaren" av Emma Hamberg. Betyg 2,4
  • "Liseys berättelse" av Stephen King. Betyg 3,8
  • "Någonstans inom oss" av Kajsa Ingemarsson.
  • "De döda fruktar födelsen" av Pål Eggert.


Om ni vill läsa mer om vad vi tyckt om de böcker vi läst i Plejaderna, kan ni följa den här länken. Då kommer ni till min vän Mrs Datas blogg, hon brukar vara duktig på att rapportera alla böcker som behandlats i vår cirkel. Vi avslutar 2012 och inleder 2013 med:"Sju jävligt långa dagar" av Joathan Tropper

Jag lovar att under 2013 läsa, utöver våra cirkelböcker, även  Mo Yan: Det röda fältet, Theodor Kallifatides: Vänner och älskare samt Franz Kafka: Processen samt knappa in på min bokhög som legat vid sängen hela 2012.

God fortsättning på er alla och må 2013 bli DITT år, eller mitt.

    fredag 28 december 2012

    Jag och skor - never ending story

     Jag har en åkomma som heter halux valgus vilket gör att jag inte kan ha alla typer av skor. Jag kan egentligen mest bara ha foträta och breda skor utan klack. När jag var tonåring var det inte så illa som det är idag och då gick jag med jämna mellanrum med klackade skor. Idag gör jag i stort sett aldrig det. Jag tror det är därför jag har fått mitt skointresse, man längar alltid mer efter det man inte kan ha brukar man säga. Nu har jag lyckats igen. Mrs Data var här och visade en sida där hon köpt en klänning och dom hade en skoavdelning. Ni sitter jag här igen och dregglar ner tangentbordet.
    Fan! 

     
    Bild lånad från www.modcloth.com

    Bild lånad från www.modcloth.com

    Jag har redan lagt flera tusen kronor på skor jag aldrig använder på grund av mina kassa fötter och jag kommer inte göra om samma fel åter igen, men drömma, ja det kan jag.

    Julens böcker

    Som vanligt önskade jag mig lite böcker i år. jag hade varit ganska diffus för att fortfarande kunna bli överraskad men ändå tillräckligt precis för att slippa bli besviken. en kollega hade tipsat om Theodor Kallifatides som skall vara riktigt bra. Jag var riktigt sugen på att kika närmre på årets nobelpristagare Mo Yan samt att jag känner att en Kafka bör finnas i min litterära bakgrund.

    Jag fick:
    Mo Yan: Det röda fältet, Theodor Kallifatides: Vänner och älskare samt Franz Kafka: Processen

    Och känner att mer tid bör avsättas för läsning framöver.


    torsdag 27 december 2012

    Julklappstwist


    Om någon skulle fråga mig vad jag fått i julklapp av min man i år skulle det korrekta svaret vara - inget, men det ärliga svaret rent känslomässigt - massor!

    I oktober köpte vi biljetter till Eddie Izzard och i samma veva sa min man -   vi ser detta som vår julklapp till varandra så köper vi bara presenter till barnen till julafton.
    Okej, skönt, då behöver man inte stressa upp sig och försöka klura ut något kul till en person som har allt, och lite till, och försöka bräcka hans roliga julklappsidéer.

    I november hittade jag en Kusmi-te-burk i köket. Maken uttryckte att: "Nej, det var ju en julklapp till dig." Men det var ju tur att jag hittade den då, för vi skulle ju inte byta julklappar påminde jag honom om och jag fick burken redan i november och allt var frid och fröjd med det.

    Senare i november hittade jag ett kvitto i köket på en absintfontän. Jag studerade den en stund och suckade innan jag gick till maken och frågade om det var meningen att jag skulle hitta det kvittot. Då kom det fram att han beställt den till oss som julklapp. Vi öppnade den redan då och har provat den några gånger sedan dess, men ändå, inga julklappar var det ju.

    När december inleddes och jag redan var stressad av en massa annat säger maken plötsligt - nu får du inte öppna några paket som kommer med posten för det kan vara hemligt. Varför skulle det vara hemligt undrar jag, när vi inte skall byta julklappar. Oj säger min "Överraskningarnas man".

    Jag fick panik och stod rådvill mitt i julklappsinköpen till barn och släkt och grabbade åt mig något helt ogenomtänkt men lite passande, ett Vuxenpoängspel. Den tjugotredje december gav maken mig allt han köpt, heroesboxen, en Skellingtonmugg,  och tre snygga temuggar.

    Därför skulle man kunna säga att jag har fått temuggar, och te av min make och att vi har fått tillsammans biljetter till Eddie Izzaed, Heroesboxen och en absintfontän. Jag är mycket glad över alla julklapparna, även om de nu inte var några julklappar.

    På pin tji lät jag makens julklapp ligga kvar under granen, därför var jag den enda som inte fick öppna ett enda paket under julafton men jag är nöjd med min utdelning ändå. Varför jag reagerade som jag gjorde i fråga om klapputdelandet är därför att för mig är givandet oftast viktigare än att få. Därför tycker jag det blir jobbigt att missa att ha julklappar när man får av någon annan.

    I lördags fick jag Baileys av svärmor och i tisdags fick jag böcker, big bang theory och pengar av resten av släkten.

    Hur gör ni med julklappar i er familj? Ger ni alla eller försöker ni hålla nere klappinklöpen?
    Vad är roligast, att ge eller få?

    måndag 24 december 2012

    GOD JUL

    Bild lånad från The book pond

    Jag hoppas ni får mycket skrivtid i julklapp, många böcker att läsa och många ord att pränta. Jag vilar inte, ingen rast ingen ro, skriver gör jag var dag oavsett väder eller högtid.

    torsdag 20 december 2012

    Korta håriga män och miffon

    Bild lånad från I watch stuff

    Idag såg jag Bilbo, eller the hobbit eller en oväntad resa.

    Detta var något som jag sett fram emot. Bilbo var en av de första böcker som satt igång min historieberättande vilja. Det händer så mycket spännande i boken, oväntade saker på varje sida.

    Jag blev inte besviken - på filmen. Den var mäktig, inget var bortplockat vad jag kan komma ihåg. Vissa saker var dock lite förändrade men inte mer än att jag kan ha överseende med det. Orchberget såg lite annorlunda ut än vad det gjorde i mitt huvud och trollens öde skedde väl inte helt enligt boken, vad jag minns. Actionmakarna hade fått gå lös på scenerna när dvärgarna flyr orcherna och det var ett fantastiskt skådespel att se. Början av filmen var också helt otrolig, inte helt enligt boken men ändå fantastiskt.

    Det som däremot var mindre fantastiskt var publiken som lämnade mycket övrigt att önska. Eller, den var faktiskt ganska fantastisk på sitt eget lilla vis, dock inte positivt.

    Framför oss hade vi ett dövt par som uppenbarligen inte var där för att se på filmen. De var där för att samtala, under hela filmen med högljudda gutturala läten och skratt. Vifta var de också bra på. De satt framför oss, eller rättare sagt, nedanför oss. De som satt bredvid var inte intresserad av att försöka få dem att förstå att de lät, vilken man kan förvänta sig av de som sitter närmast, utan de var mer intresserade av att springa ut och in från biografen upprepade gånger. Varje gång var de tvugna att resa sig och liksom passera oss bakom, alltså mellan oss och filmen. Några andra, som inte alls var döva, satt också och pratade om olika saker. En annan hade mobilen på som ringde mitt under föreställningen och jag och Johanna satt och skrattade chockat över det skådespel som skedde runt omkring oss. Det var så fantastiskt att vi inte kunde göra annat. Vi funderade på vad det var för miffon som betalar 130 spänn för att sitta och prata i mobil, prata högt, springa ut och in och teckna i mörker under närmre tre timmar, när de kan göra det hemma, gratis med lampan tänd.

    Någonstans kunde jag och Johanna, finna i våra hjärtan, att ursäkta det döva paret (även om vi inte rikigt förstod vad de gjorde där när de inte kunnat se något av filmen eftersom de konstant tecknade med varandra och utstötte gutturala högljudda läten) för de visste inte om att de lät. Men de andra som lät, som hörde själva att de lät, och förstod att det måste störa - de ursäktar vi inte lika mycket.

    När de som satt bakom oss började tala högljutt om det döva parets störande gutturala ljud (som om de skulle höra klagomålen)  fick jag nog och sket i att jag var långt ifrån närmst paret, lutade mig till dem och tecknade så artigt jag kunde "Shut the fuck up" och sedan blev det en aning lugnare. Tänk om jag gjort det tidigare, va mycket skönare det hade varit då. Men man är ju svensk och vill ju inte störa de andra i biografen, även om de stört oss under en hel visning.

    De kan ju bli kränkta menar jag.

    Sociala medier

    Jag har ibland föreläsningar om sociala medier och hur man kan använda sig av dessa för att nå framgång. Jag möts ofta av motgångar när jag tar upp dessa med de arbetssökande som jag pratar med.
    "Är du dum i huvudet eller, hur ska Facebook kunna hjälpa mig att få jobb? Det är ett ytligt ställe där man helst inte ska visa sig alls."
    "Bloggar är bara skit, folk som sitter och skriver om vad de ätit till frukost eller vad de har på sig, hur ska det hjälpa mig att få jobb?"
    Allt beror ju på hur du använder sig av de sociala medierna.

    När jag började med de sociala medierna visste jag knappt vad jag ville ha dem till. Jag var en av de där som gled med strömmen, kikade på vad andra gjorde och försökte göra ungefär samma. Nu när jag vet vad jag vill ha det till hinner jag knappt använda dem eftersom jag är så upptagen med att ha något att visa upp, min bok(böcker). Men det har ändå hjälpt mig en bra bit. Jag har genom sociala medier ökat mitt kontaktnät med andra inom författarvärlden och jag har helt plötsligt blivit en av de inräknade. Jag fick kontakt med förlag som jag skickat in första delen av Alvhilda för genomläsning till och hon har inte blivit helt ratad heller, jag har bara fått upplysningen om att hon kräver en del omarbetande och det är jag helt överens om. Jag har även fått kontakt med en lektör som hjälper mig med hela trilogin och ger mig mycket bra feedback. Det är sådant jag helt missat om det inte vore för de sociala medierna.

    Inte nog med det, genom de sociala medierna är jag alltså en av de andra tio som Malin Roca Ahlgren skrivit om här, och som jag nu skriver om här. Jag är en av de elva tillfrågade, om jag vill vara med i ett novellprojekt. Det känns så positivt för det innebär att någon tycker mina texter faktiskt är värda något och att byrålådan inte behöver vara ensam kritiker i fortsättningen.

    Tack sociala medier, för att ni finns och underlättar vardagen för mig och så många andra, varje dag.

    tisdag 18 december 2012

    Argt pappersspöke

    Så fort jag jobbar ensam i vår källarlokal ser jag ut så här på fingrarna. En svidande smärta uppstår och jag börjar blöda ymnigt. Jag börjar tro att lokalen är hemsökt av ett argt pappersspöke som drar vassa papperskanter mot mig när jag minst anar det.

    Det känns mest logiskt kust nu.

    söndag 16 december 2012

    Tänkte bara säga det att

    Jag skriver fortfarande på Ragnvald. Jag visste att han hade mycket att säga men så här mycket var väl att ta i. Det kommer troligen vara tvunget att kapa massor när jag väl kommer till den delen av redigeringen. Han har blivit politisk också och det måste jag nog ta ur honom. Det ska inte bli för politiskt korrekt utan hålla en mer övernaturlig strävan i boken. Jag kommer att diskutera fram allt med mina testläsare som får komma på Alvhildacirkel i januari. Jag kommer bjuda på mat och dryck under kvällen - Boeuf Bourguignon, rött franskt vin och fransk absinthe.

    Jag lovar att inte dra in några moderna myter eller tjeckiska varianter av Absinth, jag ska hålla mig till den äkta varan, så som det var när det begav sig, både i boken och under cirkeln.

    Nu ska jag tillbaka in i texten som skall komma till slutet den här veckan.

    Sedan har jag bara ytterligare några redigeringar kvar.

    lördag 15 december 2012

    Lucia förbereder sig

    Det var inget luciatåg för dotterns klass så hon får vara Lucia på vår egen förjul med faster och familj. Nu skriver hon stolt ner texterna bara för hon kan. Vår lilla ettakladdare.

    Är det bara jag

    som tycker Mers slogan känns lite konstig? Kärleksfullt fruktkött? Va? Har fruktkött känslor? Det gör ju hela grejen helt vidrig och grym.

    måndag 10 december 2012

    Det här med ärlighet och kritik

    Igår skrev jag ett inlägg här i min blogg angående en bok jag läst. Det var inte rosor utan mer ris och nu mår jag jättedåligt över det. Skulle jag sockrat det? Skulle jag inte gett kritiken? Sårar jag honom nu? Skulle jag helt enkelt struntat i att skriva det. Jag har till och med vänt och vridit på mig och funderat över att ta bort det. Funderingar kring hur jag själv skulle ta det om det var jag som fått kritiken och om jag får ovänner inom den bransch jag ändå vill slå mig in i. Samtidigt så undrar jag om det inte blir fel, rent statistiskt, om man alltid tar bort eller struntar i att skriva kritiska inlägg angående böcker till svenska författare där författarna själva kan läsa och ta åt sig.

    Inom skapandebranschen måste det finnas kritik, man måste har förväntningar på det som man ska läsa, titta på eller liknande. När jag googlade runt på boken och lästa tidigare recensioner var nästan alla rosenskimrande vilket gjorde att jag blev besviken när det inte var så som jag förväntade mig. Alltså borde kanske en kritisk text ändå dyka upp för att inte en text skall bli hyllad av alla, för att ingen vågar säga något negativt. Man måste kunna kritisera och man måste kunna ta kritik. Jag själv går igenom det just nu med min text, folk kritiserar och säger vad de tycker. De skulle aldrig släppt igenom den texten om jag skrivit den, jag hade fått smisk så jag inte kunnat sitta på flera veckor av mina testläsare och troligtvis lektören också. Det är en process för mig. Den processen borde varit över för boken eftersom den är utgiven och då måste man kunna ta emot kritiken och stå för den även om det gör ont.

    Därför bestämde jag mig för att ha kvar den, för jag står för den, även om jag tvekat på grund av att jag alltid är den som vill smeka medhårs och någonstans tycker det var jobbigt att ge ett negativt omdöme.

    Någon dag kanske någon kritiserar mig lika hårt och då får jag ta det. Den dagen den sorgen, eller lyckan, för det innebär att jag ändå är publicerad.

    tisdag 20 november 2012

    Det här med NaNoWriMo

    Jag har som sagt gått in i mål, när det gäller antal ord. Jag har däremot inte gått in i mål i fråga om vad jag vill ha klart under november månad. Den text som fyllde ut NaNoWriMo var halva andra boken i Alvhildatrilogin. Jag vill även bli klar med tredje boken under denna månad, det är några småbitar här och där som liksom fattas - ungefär 200 år för att vara exakt.

    Att då behöva stanna upp mitt i allt detta hetsskrivande och göra research känns ... så där.

    Det är i alla fall intressant att lära sig om religion, djävulen, olika partier i bibeln som tar upp satan och på vilket sätt han målas upp (ganska mesiga texter om ni frågar mig, men så är ju jag en skräckförfattare och vill ha lite mer blood and gore). Hade ett långt intressant samtal med en av mina testläsare igår som hjälpte mig att söka efter passande religiösa texter, det blev mycket skratt också när jag återberättade Matt 4:5 "Jesus frestas" med egna ord:
    Djävulen: men ät då, ät då, fegis, kom igen ät då!
    fastande Jesus: nej, jag vill inte för pappa säger att jag inte får det
    Djävulen: nähä, nähä, men ... okejrå! (Ställer upp Jesus på en hög mur) Men hoppa rå, om du törs, kom igen nu då, hoppa rå, din farsa tar emot dig, fegis!
    fastande Jesus: Nej, pappa säger att jag inte får det.
    Djävulen: nähä, men ... kolla på det här då! (ställer honom på ett högt berg) kolla här, ser du så mycket saker du får av mig om du blir min kompis.
    fastande Jesus: Nej, pappa säger att jag inte får leka med dig.
    Djävulen: nähä, skit it då. Du är ändå tråkig.
    Och denna text har jag sett att en präst oroar sig över om han skall våga predika om för sin församling, vill inte påstå att jag blev speciellt skraj.

    Utöver det här med religion och djävulen som jag letat om har jag även letat efter hur man umgicks och hur man levde under 1700-talets Paris, är det någon som har en massa spännande och intressant information så får de gärna dela med sig av det. Det jag däremot såg var att kvinnorna hade mer politiskt inflytande än vad man kan tro. De var de som ledde de politiska undergrupperna, de inbjöd till grupperna, höll i det och var oftast likt en politisk ordförande för grupperna. De infiltrerade och såg till att makten gick åt deras håll. Tycker det var mycket spännande.

    Som sagt, det stoppar upp men är mycket spännande ändå och huvudsaken är väl att storyn blir bra, inte att det går fort ... eller?

    onsdag 14 november 2012

    söndag 11 november 2012

    Seger


    Ock här kommer hon inslirande över NaNoWriMos mållinje på dag elva. Hon flåsar, hon ler och hon vinkar glatt åt den jublande publiken. Journalisten springer fram och tar ett raskt kliv över till den lycklige skribenten.
    - Nå säg mig, hur känns det?
    - Det känns underbart, helt underbart?
    - Var det något du trodde var möjligt när du började?
    - Ja, det var ju en förhoppning jag hade men på elva dagar, det var över förväntan.
    - Och detta med barn, arbete och hushållsysslor som gäckade.
    Hon skrattar och ler överlyckligt
    - Ja hushållsarbetet har väl fått stryka en del på foten och speciellt social har jag väl inte varit, men annars har det väl varit snårigt.
    - Vad ska du göra nu då?
    - Vad jag ska göra nu?
    - Ja nu när du uppnått 50 000 ord och skrivit färdigt den bok du jobbade med?
    - Fortsätta skriva så klart.
    Hon lämnar skrattande journalisten, mottar blommorna och vinnarkransen, får hyllningarna och kyssarna från sina fans, innan hon lämnar arenan och tar sig en välförtjänt vila.

    Dag 11 - 50449 - genomsnittligt antal ord om dagen - 4 586

    Var kommer allt att stanna?

    lördag 10 november 2012

    Barnen får kinderägg

    Jag äter andra runda chokladägg utan överraskning i mitten.

    Jag klagar inte utan är mycket nöjd med utdelningen, trots "saknaden" av plastskräp i mitten.

    Trevlig lördag.

    fredag 9 november 2012

    Uttalandet kom till slut



    Kvart i elva. Tro inte att jag hade vett nog att gå och lägga mig innan det dök upp i inboxen. När det väl dök upp kunde jag inte heller gå och lägga mig förrän jag läst igenom allt och sedan kikat på alla kommenterar i hela manuset. Det blev en sen kväll.

    Vad sa han då?

    Du är en storyteller som behöver utveckla dina tekniker och hitta ditt eget berättarspråk.
    Och vet du vad? det visste jag faktiskt redan. Jag har många gånger sagt att jag har många helt fantastiska historier i mitt huvud som jag bara måste få ut, och jag har många gånger även tillagt att jag behöver jobba med hantverket. Men han säger även:


    Du har talang för det här.
    Vilket gör det mycket lättare att faktiskt orka jobba med hantverket, och fortsätta knega med texten. Mycket kritik blev det, eller, förslag. Han har mycket att säga, förändringar han tycker jag ska göra, saker han tycker jag ska arbeta mer på och även om det är tungt som tusan och att vissa saker känns helt omöjliga, så skar det inte i hjärtat som vid opponeringen av min C-uppsats. Trots att den bara hade arbetats med under några månader och den här från och till under två år. Det är mer själ i den här, den är min bäbis mer än c-uppsatsen någonsin var, ändå tar jag kritiken med ro. 

    Kanske visste jag redan mycket av det han sade men behövde ha det svart på vitt, kanske jag ville få det slängt i ansitket så jag faktiskt gör något åt det. Jag vet inte. 

    Kanske är det helt enkelt bara så att jag älskar Alvhilda så mycket att jag ser vad som är bäst för henne och ryggar inte en millimeter när det kommer till hennes bästa. Klart hon måste få den absolut bästa framtiden jag kan ge och därför ska jag nu:
    • mjölka dialoger och ögonblick
    • fokusera på gestaltning
    • jobba med karaktärerna
    • bygga upp spänningen och det mystiska mer konkret
    • mjuka upp språket
    Så, jag har väl att göra nu och har då rakt inte tid att hänge här längre.
     Ha de bra!

    torsdag 8 november 2012

    Det är svårt att koncentrera sig nu

    Jag har lämnat första delen av Alvhildatrilogin till lektör. Samtidigt piffar jag på andra delen och väntar otåligt. Nervös som attan var jag i början av veckan då jag fått besked om att få den. Stressad också eftersom jag inte var klar med andra delen och tänkte att nu kommer jag ju få svårt med att koncentrera mig på den när jag samtidigt har en massa ändringsförslag på första boken. Lovade att inte titta efter förrän jag var klar med piffningen av andra boken - som om det löftet skulle infrias - och sedan blir lektörssvaret försenat. (så mycket kritik var alltså tvunget att skrivas) Jättebra kan man tycka, då får jag ju mer tid över för att piffa andra boken, men nej då. Då blir jag istället mer nervös och får svårare för att jobba med den boken.

    Jag var tvungen att yoga i dag bara för att lugna hjärnan - och hela det passet var hjärnan och bearbetade det jag skulle skriva och vad jag kunde få för kritik. Det höll mig i alla fall ifrån att kolla mailen under hela 90 minuter.

    Jag får väl sätta mig med andra boken igen och hoppas på att kritiken inte är för massiv.

    tisdag 6 november 2012

    Titta här vad som damp ner



    Tack Nathalie. Den här läsningen ser jag fram emot.

    Ups

    Ett tips om en nyöppnad chokladbutik precis bredvid jobbet strax före en oplanerad paus i jobbet kan bara leda till en sak.

    Stödjande av nystartade företag så klart, ännu ett sätt att stävja arbetslösheten. Och på ett mycket trevligt sätt också.

    torsdag 1 november 2012

    Storrensning

    Dessa båda säckar är fullproppade med sällskapsspel som vi rensar ut. Det sjuka är inte den mängd spel vi rensar ut utan att vi sparar minst lika många.

    En fråga som väckte motfråga

    Jag gillar sidan Skriva bok på facebook. En inspirationssida för författare eller författarwannabes på facebook. Det ställs nästan dagligen frågor inne på sidan som många svarar på, angående var man skriver bäst, vilken tid på dygnet eller vilken genre man skriver i. Alla frågor tillsammans med svaren blir inspirerande för de som läser.

    Idag ställde en av de som driver sidan, Tanja, frågan:
    En fråga för dem som skriver science fiction och fantasy. Jag är alltid fascinerad av hur man kommer på idéer för sådana böcker, hur kan man hitta på och beskriva något overkligt?
     Frågan i sig var intressant och många svar kom upp varav en var klockren: "Fantasi"
    Jag själv svarade med 
    Jag skriver inte helt andra världar men förvrider den värld vi lever i och lägger in overkliga element, vet inte om jag räknas in då men jag svarar ändå: för mig lever jag redan i den verkliga världen som jag ofta spicar till med "what if's" som sedan spinner vidare till ganska extrema och verklighetsfrånvända storys. När jag sedan bearbetat storyn ett tag märker jag att det finns samhällskritik som jag burit på inom mig som kommer fram. Det slutar alltså med att jag ifrågasätter den verklighet jag lever i med hjälp av en förvriden bild av den.  

    för att sedan komma med motfrågan om hur man istället inte skriver fantasy. För det är faktiskt något jag ibland funderar över:

    - Hej, du har nu chansen att få bli vem du vill i vilken värld du vill. Det finns inga begränsningar, du kan flyga, du kan trotsa tid och rum, du kan trolla du kan byta kön. Gör vad du vill. Nå, vad väljer du?
    - Tja, jag tror jag väljer att vara en kvinna i medelåldern med flera barn som har en man och lever i en förort som dessutom har lite svårt med ekonomin och har kärleksbekymmer."
    - Eh, jaha ... men är inte det något som påminner lite om ditt liv."
    - Jo.
    - Jaha ... okej. Ha så kul med det då.

    Varför väljer man inte att få vara något helt annat, med helt andra förutsättningar som inte går att uppleva i sitt eget liv. 
    - ja men hon får åka till Paris!
    Jaha, men det kan väl även du göra? eller, är Paris ett sagoland som är omöjligt att åka till?
    Det är inte så att jag vill klanka ner på de som inte skriver fantasy eller övernaturligt eller skräck, det är mer det att normen är att skriva om normen och det är då jag vill ställa motfrågan till folk som tycker att skriva fantasy verkar helt otroligt och rubbat, varför inte skriva fantasy?

    Eller, det kanske bara är jag som tycker att skrivandet och läsandet är en verklighetsflykt.

    onsdag 31 oktober 2012

    Uppskrämda barn

    Avslutade dagen med en spökvandring på slottet. Nu har jag två darriga sötnosar i soffan.

    Bilden var innan, när lilltjejen studsade runt så mycket på borggården så hon såg ut som ett spöke på bild. Det var det enda spöke jag såg, sonen såg ett annat som liknade honom själv.

    Höst = svamp


     Igår tog jag paus ifrån skrivandet för att röja i källaren. Sedan tog jag paus i röjningen med en fika med Mrs Data där hennes barn lekte med mitt. Idag gjorde jag åter igen paus i skrivande för att röja i källaren. Sedan tog jag paus i röjningen för att åka till svampen för lunch med barnen. Det var uppskattat, trots den dåliga sikten, och kallt var det också.

    Nu blir det en värmande kopp te innan vi ska iväg till slottet och bli skrämda.

    Gör allt för att barnen inte ska säga att mamma bara satt och skrev hela lovet.

    söndag 28 oktober 2012

    Kärleksglass

    Jag fick isglass av dottern. Mycket stark och god. En fin början på en söndag med trevlig planering

    fredag 26 oktober 2012

    Inte för att det syns



    Men jag har skrivit riktigt mycket på sistone, det är just därför det inte syns här för jag har skrivit på "rätt" ställe.

    Utöver det har jag jobbat en himla massa och varit sjuk. Men nu står jag i starten inför en veckas ledighet, eller rättare sagt 9 dagars ledighet. Det är sådan lyx man kan unna sig när man har lite dagar kvar att plocka ut av föräldraledigheten.

    Jag ska starta helgen med att korrigera klart Alvhilda, ha panik, känna mig värdelös, inkompetent, kass, rudis, vilja revidera hela mitt manus och sedan trycka på "send" inför att skicka det till lektör. Sedan ska jag iväg till bokcirkel och plocka isär en annan bok och komma med kritik och fika.

    Resten av veckan kommer  gå till det sedvanliga mammaarbetet, skriva och rensa källare så ... det kommer inte hända så mycket här då heller, är jag rädd.

    söndag 14 oktober 2012

    Sunday nailart

    I går var jag ute med ett gäng som av någon mystisk anledning har får som den gemensamma nämnaren. dagen till ära prydde jag mina naglar med små får, svarta får, rosa får, vita får och får som gosade som bara får kan.

     Jag använde lack i botten men målade fåren med akrylfärg.

    Inte lika snyggt som proffsen, men det var roligt och skall bytas innan arbetsdagen tar vid i morgon.

    Bloggjerkan

    Jag hittade detta intressanta inne hos Nathalie idag, och följde länken. Det passade bra eftersom jag velat säga några ord i frågan om nobelpriset.

    Om Annikas bokbloggsjerka kan ni se här, där ni även kan läsa vilka frågor som gäller just nu.

    Jag kan till att börja med uttrycka att jag inte själv läst årets nobelpristagare, Mo Yan, som vanligt kan jag erkänna. Jag kan därför inte uttala mig specifikt men när jag läst om hans litteratur tycker jag det känns riktigt spännande och roligt. Varför? Jo, för att han skildrar samhällsproblem genom magisk realism. Det är samma genre som jag själv tycker om att skriva i och skildra orättvisor och problem. Magisk realism är även en subgenre till spekulativ fiktion vilket innebär att den är i gott sällskap med skräck och fantasy. Det jag i förlägningen tycker är så bra med det är ju just att skräck och framförallt fantasy har ett oförtjänt dåligt ryckte där den sällan tas med den seriösitet som den borde. Detta är ett hopp om att vi kanske ändå är på väg åt ett håll där dessa genre får en upprättelse och en plats i det lite finare rummet av litteraturen.

    Men det är bara mina egna spekulationer.

    Nästa fråga att avhandla är det där berget av böcker som ligger och väntar på att bli läst. Jag är en dålig läsare kan jag erkänna. Jag vill mer än vad jag hinner och jag prioriterar ofta att skriva ända tills jag måste sova och inner inte ens läsa innan jag sluter ögonen på kvällen. Jag har däremot så dålig självinsikt på detta plan så jag bygger på den stora högen hela tiden. Just nu ligger i högen (utan hänsynstagande i kösystem eller rangordning):
    Vägen till Umbria av Jan-Erik Ullström
    I skaparens syfte av Johnny Lindström som jag fått av Johnny själv
    Dödsdansen av Stephen King som skall vara berikande för mitt eget skrivande
    Eld av Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren som jag lånat eftersom jag läst ettan
    Destined av P.C. och Kristin Cast  som är sista delen i en serie jag läst alla tidigare i, lånad.
    Genom dina ögon av Stephenie Myer som jag blivit rekomenderad
    Eldfloder av Elin Holmerin som jag köpte i Uppsala Kedjor känns bara när du rör dig av Eva Holmquist också köpt i Uppsala
    Berättelsen om Bill Sanch av Hampus Eriksson också köpt i Uppsala
    Gainea av Aengeln Englund också köpt i Uppsala
    Sist men inte minst har vi De döda fruktar födelsen av Pål Eggert som kommer vara den som läses först eftersom den kommer bli vald i nästa cirkelrunda och de böckerna hamnar alltid högst i prioriteringslistan.

    Kan vara därför som jag inte hinner läsa något annat för vi har cirkel var sjätte vecka och det är ungefär vad jag behöver för att klämma en bok samtidigt som jag försöker skriva mina egna rader.

    lördag 13 oktober 2012

    Idag blev det ingen städning av huset

    Men lite ordning har jag fixat

     
    Jag har förvandlat den är ursäkten till trött osocial enstöring

     Till det här partyanimalet


    Nu är det fest - hoppas jag
    Ska bara hitta den först

    Nu är kylan kommen

     
    Igår var det minusgrader. 
    Mitt lås frös så jag inte kunde låsa cykeln vid arbetet
    därför fick den stå på vårt taks innergård så vi alla fick beundra dess vackra uppenbarelse hela dagen

    Ungefär så spännande är mitt liv just nu. Det är därför man inte ser så mycket av mitt liv här i bloggen. Jag går upp tidigt, åker och jobbar. Dagarna är som ett enda gytter av nya besök, personliga brev och CV samt personlig marknadsföring. Det är kul. Det är utvecklande för både mig och min deltagare. I går fick jag bland annat tipset av en av mina deltagare att jag borde skriva en bok för jag skrev både snabbt och var fantastisk på att formulera mig. 

    När jag kommit hem och skött alla de där sysslorna som krävs av en moder, ni vet - städning, läxning, matning och läggning - så är det bara skrivning som gäller. Här prioriterar jag Alvhilda framför bloggen. Det är nog för att det händer mer spännande saker i Alvhilda än vad det gör i livet och nog för att jag ibland vill skriva om det här, men när jag väl fått det ur mitt system i boken, finns det inte mycket mer att tillägga här. Inte mer än att det är ganska blodigt och äckligt just nu. Och lite tragiskt.

    söndag 7 oktober 2012

    Swecon 2012

    Nu är jag hemkommen efter en helg i Uppsala.

    Förr var jag en fotodåre som tog kort på allt inför blogginlägg och skickade gärna iväg i tid och otid, men eftersom jag av någon anledning inte är lika trigger happy på min mobilkamera så blir det inte lika mycket bilder som man kunde önska, jag ska försöka bli bättre på det.

    Det var två seminarier som var igång samtidigt när jag anlände, båda ville jag se. Det ena var "The norse myth's" i den andra rummet var Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg. Det blev ett enkelt val eftersom det var lättare att smita in mitt i hos Sara och Mats.

     De presenterade arbetet med Engelforstrilogin, hur deras samarbete varit och författarskapet i stort. Det var mycket roligt och personligt presenterat. Många skratt och skämt. Var en mycket trevlig start. Jag såg även Sara fler gånger då hon presenterade olika litterära tips i ungdomslitteraturen och var även med på ett hörn av Karl Johnssons presentation av Vei.

    Vei är en av de serier som jag och maken med intresse följer i Utopi. Den presentationen var ännu roligare då han var nervös och skämtade bort mycket av presentationen. Många interna skämt som man fick följa med på. Under den presentationen kunde jag ana den där familjära känslan och det minimala universumet som ändå verkar cirkulera inom genren. Många i både panel och publik verkade känna varandra och hade jobbat ihop på olika sätt. Det var både positivt och negativt i mina ögon, å ena sidan känns det som en trevlig grupp att komma in i samtidigt som man, som jag som inte var hej och du med alla, kände sig ännu mer som en outsider. Kan dock ha haft med mig själv och min D-vitaminbrist att göra.

    Många positiva människor jobbade på mässan som kastade lotter efter en och lurade in en i frestelse efter sötsaker. Medan jag stod och väntade på Katarina som handlade böcker lyckades jag länsa deras godisskål (läs tog tre) och fick tipset om att jag ska komma i min Star trek uniform med Captains rank nästa år, eller i Spock-uniformen. Jag har inte bestämt mig riktigt för det än.
    Kan meddela ett ung dam var mycket avundsjuk när jag nämnde att jag ägde dylika, hon själv satt i en egensydd uniform som hon borde vara mycket stolt över.

     Vidare träffade jag Elin Holmerin och Eva Holmquist vars böcker jag köpte. Ska bli mycket spännande att läsa. Jag och Eva hamnade i en spännande diskussion om hennes bok och jag hann berätta lite om Alvhilda också. De fick så klart var sitt visitkort med Alvhilda som jag fixat för några månader sedan.
    Sedan träffade jag även Hampus Eriksson och Aengeln Englund. Hampus gick igång rejält och berättade om sin bok om Bil Sanch som lät intressant. Tycker även att Aengelns bok Gainea verkade spännande så jag köpte båda två.  De blev mycket nyfikna på Alvhilda också och att det är en vampyrstory utan vampyrer. Jag är annars inte så framme än och berättar om henne eftersom jag har lite prestationsångest, hon är ju inte bok än menar jag.












    Självklart passade jag även på att köpa ett stentufft smycke av Elin Holmerin som gick i Steampunk-anda.

    Innan jag gick blev jag övertalad att lägga några Alvhildavisitkort i reklamhögen utanför mässan, jag är så töntig att jag inte törs, jag menar - varför skulle jag? Och då hade Katarina motfrågan - Varför skulle du inte?

     På kvällen bodde jag hos Katarina Wikholm som bjöd mig på en fantastisk middag, vad annat kan man förvänta sig av en kokboksförfattarina. Kanske möjligen att den skulle vara förgiftad med tanke på hennes andra bokprojekt, men jag överlevde så jag tror jag är godkänd. Den fantastiska menyn bestod av Nötbuffé, Hjortstoganoff med tre olika sallader och till dessert Chianti Kaffemousse.  Vi hade mycket roligt på kvällen och med mycket trötthet och flera glas vin blev det ännu roligare.












    Jag är ju svag för roliga och kluriga inredningsstilar och här är några små saker som jag fastnade för hos Katarina och hennes familj. Först tavlan, hur passande som helst i ett hem där kokböcker och matlagning står i fokus. På kvällen, när allt var nedsläckt utan några små lampor som hjälpte mig att lokalisera var toaletten var, kunde jag inte annat än att lägga märke till hur cool denna lilla inredningsdetalj var. Urgröpning i en tegelstensvägg, med en lampa, med en kaktus under. Hur häftigt som helst.

    Nu är jag hemkommen med massa intryck och med vetskapen att jag gjorde rätt val förra helgen som stannade hemma när det var bokmässa. Jag är nu helt mentalt muck och har inget som helst tålamod. Om denna mässa tog slut på mig så här ordentligt vågar jag inte ens tänka på hur bokmässan i Göteborg hade dödat mitt sinne. Hoppas de där D-vitaminerna kickar in snart för insikten i en socialfobisks liv börjar kännas gammalt.

    lördag 6 oktober 2012

    Ett tidigare liv

    Idag anlände jag till Uppsala. Första gången på 13 år. Att jag har bott här är så avlägset att det känns som en dröm eller en bok jag läst.

    Ett tidigare liv.

    Ta tjuren vid hornen

    Efter att ha varit hängig och sjuk under en period och sedan lidit av symtom som bara (...) kan härledas till D-vitaminbrist tvingar jag mig ur min trygghetszon och åker till Uppsala. Missar man Bokmässan får man se till att hitta något annat lika bra att göra på den litterära fronten. Kontrast - Swecon here I come.

    fredag 5 oktober 2012

    I nattens mörker vill jag läsa

    Bild lånad från Nathalies blogg

    Jag har läst Nathalies beskrivning av I nattens mörker i den utmaning som jag drev igång inne i Alvhildabloggen. Den beskrivning hon gav angående huvudkaraktären Serando påminner farligt mycket om en av huvudkaraktärerna i min egen bok. Det gjorde att jag blev fruktansvärt intresserad av att läsa denna och se hur hon gestaltat honom, för att se hur långt likheten dras. Därför är jag inte sen att vara med och anmäla mig till den utlottning hon har i sin blogg just nu, för att fira ettårsjubiliet av boken.

    Här hittar ni det inlägg som Nathalie Sjögren lottar ut sin bok i.

    söndag 30 september 2012

    Gå den extra milen

    Idag har jag sprungit maratonlopp, ni vet ett sådant där hushållsmaratonlopp. Barnens morföräldrar kom inte och hälsade på i helgen som var planerat och då hade jag, vid ett svagt ögonblick, lovat att vi skulle baka som tröst. Det hann vi inte igår eftersom dottern var på kalas då. Därför gjorde vi det idag istället. Eftersom hon skulle ha simskola klockan två var vi tvungna att hinna baka innan men inte förrän jag storstädat köket som var i kaos. Tvätten fick jag inte glömma, den var jag tvungen att sätta på också.

     När vi väl började baka så ville hon så klart inte följa recept utan gjorde efter eget huvud, som vanligt. Håller borta allt diskmedel och andra farliga produkter och ställer bara fram bakingredienser för säkerhetsskull. Eftersom jag själv också skulle baka var det bara att köra igång när dottern var klar. Samtidigt skulle barnen utfodras. Då ringer maken och säger att han fått span på en skitbra köksassistent på blocket, ring på den! Jag gjorde det samtidigt som kakan pep och barnen ropade efter mat. Vi kom överens om att jag skulle hämta upp assistenten efter simskolan, precis innan fikadejten med kompisen som skulle hämta upp alla kläder jag rensat ut dagen innan. Maken hetsade lite över att assistenten kanske kunde missas om jag inte åkte direkt.  Barnen åt, jag hade inte ens hunnit äta själv och simskolan var bara några minuter bort - nej! 

    Det tog lång tid att bli färdig för simskolan men efter gick det som smort. Tio minuter efter skolans slut satt vi i bilen och jag hade en sådan fart att jag till och med lyckades få till ett däckskrik vid rivstart med Dacian. Jag lovar er som inte är så insatta, det tillhör inte vanligheterna med den bilen.

    Hemma fem över tre för att fika med vän. Innan hon anlände var jag tvungen att tömma tvättmaskin och fylla den men ny tvätt samt städa köket efter allt bakande.  Sedan fick jag en tvåtimmars paus, vattenhål. 

    När de åkt hängde jag tvätt innan jag sprang jag upp på vinden för att hämta ner alla vinterkläder, så som vantar, mössor och halsdukar och byta plats på dessa och sommarhattarna som låg i hallen. Och så  hängde jag ännu en tvätt och lagade middag till mig och barnen.

    I veckan sydde dottern en kjol, hon hade alltså tagit ett tyg och sytt ihop, hjälpligt, för hand och krävde att få ha denna i skolan. Jag vägrade låta henne ha det och lovade henne att sy den till en riktig kjol som skulle hålla en hel dag. Detta har jag skjutit på hela veckan för jag har varit så trött alla kvällar. Nu var jag så illa tvungen att sätta mig, så jag sydde en kjol. Tog lite drygt en timme.

     Hur många saker måste man lyckas sy innan man kan påstå sig kunnig, hittills brukar jag alltid säga att jag lyckats, trots att jag inte kan sy. Efter att ha haft så mycket tur vid symaskinen kanske jag får ta tillbaka de orden.

    Sedan var det nattningen med läsning och allt vad det innebar och här vill jag erkänna att mitt tålamod inte riktigt var exemplariskt. Jag bråkade med dem över att de förde liv, sprang runt och inte hade städat av sängen medan jag sydde kjol. Ni vet hela den där "Varför ska jag ställa upp på dig när inte du kan ställa upp för mig tillbaka"-rutinen. 

    När jag äntligen fick tid över för mig själv och skulle få skriva var jag så slut att jag bara satt och stirrade framför mig och fick inte ett enda ord skrivet på Steven.

    Det ska bli skönt att vila upp sig på jobbet i morgon.

    Aldrig nöjd

    Många gånger ser jag på teve eller läser i olika tidningar om folk som vinner ett nytt kök eller får sina hus ombyggda för att "Det är ju så omodernt" eller "Oj, så tråkigt det var här då, det var inte symmetriskt nog för den här familjen". Ansiktslyft helt enkelt.

    När jag ser de programmen kan jag ofta uppleva känslan av att vilja ta över det kök de har från början, eller deras vardagsrum eller tvättstuga eller what ever it is.

    Vi har nämligen inte ett kök och ett vardagsrum och en tvättstuga, vi har istället ett rum där allt sker. 

     
    Välkomna till vårt vardagsrum/tvättstuga/matplats, på samma gång.

    Tur vi har ett femtiotalsbord som man både kan använda som soffbord och matsalsmöbel.Självklart hänger vi inte tvätt när vi väntar besök men kommer man spontant kan man förvänta sig vad som helst. Utöver vardagsrum, matsal och tvättstuga är det även arbetsrum och tevespelsrum. Japp, det är här Alvhilda växer fram, mitt i djungeln av tvätt. Om ändå soffan vore en bäddsoffa så skulle vi kunnat sova här också, men tro det eller ej har vi i alla fall två rum till. 

    Compact living - oh så charmigt i en sommarstuga eller husvagn, men året runt? Nja! Gud vad jag längtar tills vi är klara med renoveringen! Renoveringen som inte ens är påbörjad men som jag längtat efter i tio år. Någon som vill anmäla oss till nästa byggprojektstävling där någon kommer och bygger om hemmet åt någon stackare som lever spartanskt? Var så god, här finns att göra.

    lördag 29 september 2012

    Istället för bokmässa

    Jag bestämde mig ju för att inte åka till bokmässan eftersom jag var så mentalt slutkörd/höstdeprimerad/d-vitaminbristig. En del av mig ångrar detta eftersom den delen faktiskt ville åka ner, trängas, gå runt och kika samt träffa alla de där bloggarna man läst så länge medan en annan del är tacksam för den lugna hemmahelg jag fått. Dessutom var jag ändå utan barnvakt inför morgondagen. Vad gjorde jag istället?

    Vi drack absint och provade vår fina nya vattendroppare som var helt perfekt för att droppa isvatten ner i drycken.

    Sedan roade vi oss med att sopa upp skärvorna från den från golvet efter att dottern hade ner den med full kraft när vi var klara. Jag fick dessutom någon skada på handen när jag försökte rädda den från sitt öde. 

    Idag har jag roat mig med att rensa ut filmer och kläder ur dotterns rum. 

    Hon har alltid haft extremt mycket kläder så man inte riktigt vet hur man ska få plats med det i garderoben. Det har ändå varit omöjligt att hitta något för henne att ha. Jag har nu rensat ut så det var mer i utrensningshögen än i hakvarhögen. Borta är alla kläder under 116 och det var en rejäl hög med rosa och prinsessiga sötkläder och de där som hon aldrig använde i samma storlekar. Dessutom tog jag bort alla de kläder hon ärvt av sin bror som är i hennes storlek nu, för hon kommer aldrig ha dem ändå.

    Nu är bara frågan var vi ska göra av dem. Det skulle vara skönt om någon barmhärtig själ kom och hämtade dem under morgondagen. Har tre spekulanter varav två jag försöker locka över under morgondagen och en tredje flera mil bort. 

    Långt ifrån en litterär helg men konstruktiv vill jag lova.

    Vad är väl en bal på slottet ... ?

    Pernys drömkarl

    Vad dricker Perny


    "Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
    Thomas de Quincey (1795-1859)


    "Vad som än händer dricker jag mitt te.
    "Gustaf VI Adolf

    "Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
    Lu Yu (800-talet)

    "När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
    Ryskt ordspråk

    "Vägen till himlen går förbi en tekanna."
    Ryskt ordspråk

    "Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
    Sydney Smit

    Etiketter

    familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

    Blog Archive