måndag 31 oktober 2011

Det här med nagellack

Dagen till ära

Jag har ju fått lite kommentarer, framförallt irl, angående mina naglar. När jag gör mina tryck och hur pilligt det ser ut med mera. Jag har ibland lagt upp länk till Tant Barbros helt underbara konstverk. Men om det finns ett litet latent lackintresse hos er så kan jag säga att det finns många där ute som är helt fantastiska och bloggar om det. Min absoluta favorit är till exempel Cactus och då är mitt favorittema "Matcha grejen" något jag funderar på att prova själv.
Vi har även Honi som kör lite Konad ibland. Det är samma typ av tryck som jag själv använder.

Vill ni kika på fler så finns det länkar hos Cactus och Honi.

söndag 30 oktober 2011

Litterära funderingar och bikter

På sidan presenterar jag den bok som är aktuell för bokcirkeln samt vilken bok jag läser för mitt eget höga nöjes skull. Nu har "Vägen till Umbria" stått där i ganska många veckor och jag måste erkänna att det inte är riktigt sant. Jag läser inte den längre. Jag har inte läst ut den och jag har inte gett upp på den, jag har bara inte hunnit läsa något av den sedan bokmässan. Det har att göra med att bokmässan eldade på mitt eget författarskap att jag inte hunnit öppna någon bok sedan dess. Nu vill jag inte påstå att det inte brann i mig från början men det lilla bokbål jag hade inom mig fick visst en kaskad av napalm över det för jag har inte kunnat sova utan att drömma om Alvhilda, jag kan inte göra något alls utan att Alvhilda, Steven eller Ragnvald hänger över mig och berättar sina historier. Jag har snart redigerat Alvhilda för tredje gången och ska släppa henne för en månad då jag ska lägga ner min själ i Stevens förflutna och nutid. Vägen till Umbria är inte något jag kan lösa genom några lösryckta brottstycken av texter vid kortare pauser mellan maratonstreckorna. Den boken kräver min fulla uppmärksamhet och det har den inte just nu.

Jag lovar dig Jan-Erik, och alla andra författare vars böcker jag sitter och ruvar på, jag ska lösa vägen till Umbria och jag ska läsa alla andra böcker också. Jag måste bara lösa vägen till Alvhilda först!

Nu plockar jag bort mitt eget höga nöjes skull, för det är bara lögn.

Bokcirkel avhandlar utan ett ord

I går samlades den ihärdige läsegruppen och diskuterade det senaste bytet, skrivet av Linwood Barclay.
Den information jag fick innan jag påbörjade läsningen var följande:
"14-åriga Cynthia skriker åt sina föräldrar och slår igen dörren till sitt rum. När hon vaknar nästa morgon förväntar hon sig en konfrontation, men istället är huset tomt. Hennes mamma, pappa och storebror är borta.
25 år senare bestämmer sig Cynthia för att delta i ett tv-program om olösta fall i ett sista försök att få veta vad som hände den där natten. Först händer ingenting. Sen ringer telefonen. En mansröst säger att hennes familj förlåter henne. Cynthia är nära att bryta ihop. Är hennes familj vid liv? Varför har de aldrig hört av sig? Cynthia börjar forska i försvinnandet, och trådarna leder till fruktansvärda hemligheter. Kanske hade det varit bättre att låta det förflutna vila"
Nu kanske jag är lite väl indoktrinerad i thrillerträsket och de övernaturligas värld för i mina ögon lovade denna text mig spänning utöver det vardagliga. Jag läste de första kapitlen och det verkligen kittlades i spänningsnerven och när författaren lagt in ett samtal mellan två helt anonyma röster som talade om huvudpersonen så såg jag än mer övernaturlighet över boken.

Det visade sig dock vara en ganska vanlig deckare fast med en otrolig bladvändarglädje. Dock var den skriven på ett ganska tråkigt språk och slutet kände ihåligt och rätt så otroligt. Det var väl det enda onaturliga i boken fast onaturligt på ett dåligt sätt. Författarens val av berättare tycker jag, och många i gruppen med mig, var intressant då det inte var huvudpersonen utan dennes make. Det kände självklart efter ett tag då huvudpersonens beteende skapade frågor som var viktiga att ställa och det gjorde maken så bra. Det fanns även en hel del saker som kände taffliga, som att utredningsmetoderna angående försvunna personer skulle vara så taffliga under åttiotalet att en ensam detektiv ska komma på en gigantisk pusselbit angående personers personnummer på tvåtusentalet på en dag, som de missat under flera års utredning tidigare.

Jag gav boken 3,5 för den var klart mer läsvärd än många andra böcker jag läst. Vi pratade om hur svårt det är med det här betyget, vi funderar på att gå tillbaka och se vad vi gett de olika böckerna för att sedan revidera gamla betyg för vissa böckers betyg bör höjas eller sänkas i jämförelse med andra böckers betyg. Gruppens helhetsbetyg, utan två personers bidrag, blir 2,8/5.

Nästa bok som skall avhandlas är Angelologi - änglarnas tecken av Danielle Trossoni och den kommer avhandlas 10/12 hos MrsData och hon har vid ett svagt tillfälle lovat oss en miniNobelmiddag.

Vi i bokcirkeln "Plejaderna" utvärderar böcker tillsammans ungefär var sjätte vecka. Jag är allt för upptagen för att varje gång hinna skriva ner våra utvärderingar här i den utsträckning som jag själv vill. Men, om ni vill läsa vilka böcker vi läst och vad vi tyckt om dem så är Mrs Data mycket flitigare och duktigare än vad jag är och alla hennes utvärderingar, som bygger på våra samtal, hittar du här.

Halloween: en mat- och fnissfest

Igår hade vi över vår favoritfamilj, The Datas. Vi tyckte att det var dags och så sammanföll det med Halloween så jag kunde inte låta bli att hitta lite tema på samvaron. Självklart började hela kvällen med en härligt grön välkomstdrink. Den fick inte vara med, för den har redan figurerat här inne tillräckligt med gånger.

Huvudrätt:
Fyllda orange paprikor med köttfärssås. Till detta serverades ris och en yoghurtdressing. Löjligt gott verkligen. Köttfärssåsen jag använde var en helt vanlig men vitlök och mycket röda kryddor. Smaskigt. Jag lade ost vid öppningarna för ögon och mun vilket gjorde att den hade gråtit och dreglat ost när den kom ut ur ugnen.


Något jag blev ännu mer nöjd över var desserten. Spindeldessert!
Jag hade varit inne och letat idéer och hittat dessa spindlarna men blev jättebesviken när jag såg att de bara var gjorda på det här sättet. Jag måste ju krångla till det. Därför gjorde jag hallongelé som jag lade i mitten och sedan byggde jag en kropp av chokladmousse spetsad med Cointreau. Löjligt gott det också, men töntigt mäktigt. Tips, servera små portioner.
Recept:
Hallongelé: koka upp 50g socker och 50 g vatten. blötlägg 1½ gelatinblad i tio minuter. Lägg ner i det kokhete vattnet tills det löses upp. Vispa ner 150 gram hallon. Låt stå några timmar i kyl. Jag lät det bara stå en timme, inte tillräckligt.
Chokladmousse: koka upp 210 g osaltat smör, blanda i 100 g siktad kakao. Tillsätt 165 g finhackad mörk choklad. Vispa 100 g äggulor och 200 g florsocker luftigt. Tillsätt 50 g cointreau och chokladsmöret. Tillsätt 375 g lätt vispat, kyld grädde och vispa till en jämn smet.
- recepten tagna ur Jan Hedhs kokbok "Chokladpassion"
men de har ändrats en aning




Eftersom vi ändå hade halloweentema så körde vi med någon form av huvudbonad. Här bredvid har vi en kavalkad av fina saker man kan ha på huvudet, eller på öronen om man är för korthårig. Öron, horn, hårda plastperuker eller stora fluffiga, krulliga peruker.












Så här såg spindeln ut när man åt upp dess härliga bakdel. Blandningen med choklad och hallon var väldigt god men:

Det var ungefär så här mycket man orkade få i sig

Kvällen blev vild och alkoholen steg vissa av oss åt huvudet och sökte kärlek i främmande famnar.
Men jag förlät honom dock så han behövde inte sova på soffan för detta snedsteg.

fredag 28 oktober 2011

Man måste lyxa till det

så här sista dagen före semestern.

Chocobello, chokladens Rolls Royce, får O'boy att blekna och skämmas, sa expediten.

Finns i smakerna mjölkchoklad, mörk choklad, hasselnöt och Chili, bland annat.

Betyg 4 av fem
Skulle varit varmare, kollegan konstaterar att det gottaste ligger i botten


Fick i alla fall mig att stanna

Någon hade ställt fram gravlyktor vid ett träd i Tegnerlunden. Det var väldigt vackert och i cirkeln låg ett kort som det stod att vi skulle minnas Rebecka. Jag minns inte Rebecka, men nu tänker jag på henne och undrar vem hon var och vad som hänt henne.


PS. Har nu fått beskedet att det var en missbrukare som dog där året innan. Rebecka var troligtvis personen som skrev under kortet.

Holodiscofredag


ÄNTLIGEN FREDAG!

Detta firas med underbara holodisconaglar Jag har sneddat med ett blått, ett rosa och ett grönt hololack, alla tre från China glaze: 2NITE, RATED HOLOGRAPHIC och L8ER G8TER.

Jag tycker att det blev en riktigt cool uppsättning och den känns riktigt party.

Nu ska jag iväg och göra sista dagen på jobbet innan semestern!

torsdag 27 oktober 2011

Idag bär jag lila

för att visa mitt stöd för alla, inte bara de unga utan de i alla åldrar, homosexuella, bisexuella och transpersoner i vårt samhälle.


onsdag 26 oktober 2011

Jag ser mina dåliga OCH mina bra sidor

Jag håller på att redigerar Alvhilda ytterligare en gång nu, innan jag kör igång med Steven på tisdag i NaNoWriMo.

Många stycken får det att krypa över min rygg, jag känner handsvetten och försöker komma på alla möjliga sätt att gömma texten. Hur många gånger ska hon egentligen ligga? Oj så ytligt beskrivet det var i det partiet. Men va mycket upprepningar. Femtioelva meningar som börjar med Jag. Blä blä blä.

Det förväntade jag mig. Jag är väldigt självkritisk och en pillerska när det gäller texten. Jag blir sällan nöjd. Därför blir jag så glatt överraskad när jag läser långa partier där jag plötsligt kommer på mig själv tänkandes:
"Har jag skrivit det där? Det var ju skitbra?" Jag har funnit mig själv leva in i texten och känna med karaktären på en nyvunnet sätt trots att det är femte gången jag läser texten och den dessutom är skriven av mig själv.

Då känner jag mig faktiskt ganska nöjd. Det väger upp kräkspartierna.

En tidning för mig


Vill bara säga att jag nu signat upp mig som prenumerant på en tidning.

Kanske något för dig också?
Om det är det och du inte signat, kanske du ska ta och göra det - här!

tisdag 25 oktober 2011


Hittade den här roliga bilden hos Nina som i sin tur hittat den hos Joanna och nu snodde jag den. Ta de fyra första orden du hittar, de definierar dig. Jag hittade:
Talented
reserved
restless
outspoken

Vilka hittar du?

Tycker du det stämmer in på dig?

Talented är väl något jag är för svensk för att kunna tycka att jag är, det är för andra att tycka i så fall, serverd vet jag inte om folk tycker att jag är. Restless och outspoken däremot, det kan jag skriva under på.

Tillbaka till tråkvardagen

Den enes bröd den andres död brukar man så där lagom brutalt uttala sig ibland.

Till exempel skulle man kunnat göra det om det här. Min resväg till och från jobbet är bra seg framförallt eftersom jag måste byta på halva vägen. Förutom att det är segt att vänta så är det dessutom kallt nu för tiden och framförallt blir det ett avbrott i mitt litterära skapande.

Under en kort tid har det varit problem med det anslutande tåget jag måste byta till, det har gjort att SJ har dirigerat om alla tåg längs med min sträcka. Det innebär att jag har fått åka direkttåg både till och från jobbet vid flera tillfällen. Varje gång detta händer har jag suttit med ett nöjt fånleende och sett alla svära och gnälla över att de måste byta och trängas och frysa, alltså få genomlida det jag får göra dagligen. Av någon anledning kunde jag inte tycka synd om dom utan deras lidande fick mig bara att mysa ännu mer där jag satt på ett och samma tåg, hela vägen hem.

Nu är det tillbaka till tråkvardagen igen. I väntans tider, får jag igen stå och frysa.

Underbart är kort.

söndag 23 oktober 2011

Lördagsfilm: Scott Pilgrim vs the world

bild lånad av wikipedia
Kortfattat om filmen:
"Scott Pilgrim plays in a band which aspires to success. He dates Knives Chau, a high-school girl five years younger, and he hasn't recovered from being dumped by his former girlfriend, now a success with her own band. When Scott falls for Ramona Flowers, he has trouble breaking up with Knives and tries to romance Ramona. As if juggling two women wasn't enough, Ramona comes with baggage: seven ex-lovers, with each of whom Scott must do battle to the death in order to win Ramona." -IMDb


Vissa ledtrådar om vad det var för typ av film fick man vid inledningen då musiken var dataspelsinspirerad, jag tänkte direkt på pitfall 2. Filmen är inte som vanliga filmer överhuvudtaget. Klippningarna går i stil med Hot fuzz men allt annat tar ett steg längre. Dröm går ihop med verklighet och allt känns helt absurt, fast på ett bra sätt. Jag skrattade ofta och mycket. Personlighetsporträtten är härliga och ger kontraster och svartsjuka är en krydda som gör att filmen smakar ännu bättre.

Var beredd på kraftig tevespelsnörderi!

Ännu en otroligt positiv filmupplevelse.


Bild lånad från Co-Optimus
Lite nördfakta:
"Scott Pilgrim vs. the World är en amerikansk filmkomedi från 2010 regisserad av Edgar Wright. Manuset är skrivet av Michael Bacall och Edgar Wright, och bygger på Bryan Lee O´Malleys seriealbum från Oni Press. Filmen hade svensk premiär 29 oktober 2010 och världspremiär 27 juli 2010 i Kanada. Några månader senare släppte man även ett spel under samma namn." -Wikipedia


Bild lånad från IGN

lördag 22 oktober 2011

Maken lider

Vi har spelkväll och denna lördag spelar vi LEGO:s creator. Det är precis som loppan fast istället för en loppa bygger man små legofigurer. Det klantiga är väl bara att dom särskrivit den svenska texten (finnarna verkar dock skonade) något som kliar över hela maken. Han har lovat att gå igenom spelet med tuschpenna.

Det jag roar mig med är att betona särskrivningen varje gång jag läser av för barnen för att verkligen förgylla tillvaron för för maken. När man bara ska ta en kloss funkar det något sånär men när man ska ha fler blir grammatiken helt upp åt väggarna


Om jag var så rik skulle jag också dansa



Anneli brukar lägga upp fredagsdansen varje fredag vilket jag finner mycket inspirerande och glädjespridande. Just igår lyckades hon lägga upp en riktigt toppdans. Förutom att jag önskar att jag hade så mycket pengar att jag också kunde åka jorden runt för att göra en ful dans så måste jag säga att hela dansfilmen får mig på så gott humör. Jag har sett den flera gånger bara får att få le lite extra.

när man ser höstrusket finns det bara en sak att se fram emot


Eller kanske två

fredag 21 oktober 2011

För stora valmöjligheter

I kväll har dottern varit på halloweenfest.
Jätteroligt.
I går skulle vi komma på vad hon skulle klä ut sig till. På vägen hem kom jag med förslaget om att hon kunde gå som en jättestor rosa kanin eftersom vi har en dress som hon håller på att växa ur. Hon blev jätteexalterad över idén men nappade ändå inte på den.
Hon skulle gå som en älva.
Väl hemma rotar hon fram vingar och kjol men hittar varken överdelen eller något trollspö. Jag kommer med förslag om att hon kan gå som Woody eftersom hon har hela den dressen som snart är för liten - nej
Jessie eftersom hon har hela den dressen och den blir snart är för liten - nej
stålmannen eftersom hon har hela den dressen som snart är för liten - nej
spindelmannen ... - nej
till slut blev det ...
Pirat.
Hon har till och med en liten papegoja på axeln i form av en anka,
som hon kom på helt själv.
Underbart!

Klockan var vid det laget långt efter läggdags.

Jag och sonen skulle få fredagsmyset helt för oss själva när hon var iväg. Jag tänkte då att vi skulle höja åldersribban på filmerna eftersom han ändå är tio år och ofta tycker filmerna hans lillsyrra väljer är allt för töntiga. Jag råkade uttrycka mig luddigt för jag bad honom hitta en spännande film som hans syrra inte brukar vilja se, lite större film.

Han valde pokémon.

Det blev inte pokémon

Jag tvingade min son att titta på I robot.

Han tyckte om att bli tvingad till det och var otroligt fascinerad över bilarna och robotarna.

Jag har kommit på att jag måste sluta ge mina barn för mycket valmöjligheter.
I slutändan är det bara jag som får lida för det.

onsdag 19 oktober 2011

Lulu Carters bibliotek kontra vårat

I mina ögon är inte "Äntligen hemma" riktigt vad det en gång varit, ändå sitter jag och tittar på det innan House varje vecka. Från att känna att man blir inspirerad sitter jag gärna med maken och skrattar och pikar saker som görs och då har vi en favorit - Lulu Carter - en människa jag aldrig skulle släppa in i mitt hus. Jag satt och gnällde en hel del över fåtöljerna hon gick lös på igår. Jag såg vad hon var ute efter men om det ska bli snyggt bör man ändå vara noga så att det blir rakt och inte ser slarvigt ut. Jag försökte hitta en bild som illustrerade det jag gjorde ett utrop av förskräckelse över, men det hade dom dolt bra inne på "Hemmakanalen".

Nu till en lite komisk kommentar från maken. Nog för att jag kan hålla med honom till viss del. Det var hennes sortering av böcker i hyllorna. Hon tyckte inte det var så viktigt att sortera så man hittade, alltså efter antingen genre, författare eller titel utan hon sorterade efter färg. Jag håller med maken om att det kanske inte är det smartaste om man har många böcker, men jag har sett att detta är en inredningsdetalj som är mer utbrett än bara hos Lulu. Sedan ställde jag motfrågan, om han tyckte vår ordning i vårt bibliotek var att föredraga?

För mycket böcker
(förlåt, finns inte något som heter för mycket böcker)
på för liten yta helt utan någon som helst ordning
- totalt kaosinredningen.

söndag 16 oktober 2011

Zombieland - skrattfest

Bild lånad från Discshop

När man är sjuk hör det till att gosa ner sig i soffan och titta på film. I går passade jag på att göra det tillsammans med maken. Vi kikade på Zombieland som maken hade hört goda rykten om.
En kort beskrivning av filmen:
"A shy student trying to reach his family in Ohio, and a gun-toting tough guy trying to find the Last Twinkie and a pair of sisters trying to get to an amusement park join forces to travel across a zombie-filled America." - IMDb

Bild lånad från moviewallpaper

Makens kommentar efter filmen var: "inte trodde man på åttiotalet att det skulle komma zombiehumorfilmer" men det gjorde det allt. Jag personligen fastnade aldrig riktigt för de där zombiefilmerna måste jag erkänna, jag har alltid tyckt att de varit ganska menlösa och töntiga och hellre föredragit vampyrer, elm streetfilmerna och annan mer psykologisk skräck. Komedierna älskar jag dock, kanske just för att zombiefilmer är så tacksamma att skämta om. Jag har sett komedin Shaun of the dead tidigiare och skrattat gott åt den råa humorn i den. Jag upplever dock att de tar brutaliteten ett snäpp längre i den här filmen för jag vill påpeka att även om det är en humorfilm krävs det en viss läggning för att skratta åt den. Humorn innefattar mycket blod, flygande kroppsdelar och de mest fantasifulla tillhyggen att göra slut på en redan död människa.

En stor del av humorn hade att göra med olikheterna hos de levande människorna som var med. En mes som gått till botten med alla olika försiktighetsåtgärder som krävs för att överleva och han har även utvecklat detta till en lista. Han följs åt med en person vars lista går mer ut på alla olika sätt det går att göra slut på zombies. Tönt- vs tuffing- vs snygging- vs oskyldigt barn -humorn är ledande genom hela filmen.

Jag såg på filmen med skräckblandad förtjusning, på ett helt igenom bra sätt.


Bild lånad från photobucket

lördag 15 oktober 2011

Det är ju tur att alla i huset inte är fullständigt obrukbara

Nu är jag inne på åttonde dagen med hosta, slem, huvudvärk och gnäll.

Ja, jag är gnällig.

Nu ska jag fortsätta lida i det stökiga köket som jag inte orkar städa, sittandes framför datorn med ambitionen men inte orken att redigera Alvhilda utan istället läsa alla helgstatusar på fb om fester och härligt helgmys. Allt detta till ljudet av två understimulerade barn som tjafsar om allt medan maken själv bygger värsta snygga friggeboden.

Sa jag att jag var gnällig?


fredag 14 oktober 2011

Alvhilda har flyttat ut


Jag har ju funderat lite fram och tillbaka angående det här med en facebooksida. Jag fick ju tipset på bokmässan och jag har grunnat på hur jag ska gå tillväga med det. Jag började skapandet för några veckor sedan, tryckte på "Skapa egen sida" valde "Författare" för det var det tipset jag fick men sedan tog det stopp. Jag började analysera mig själv och situationen.

Jag ställde mig frågan, vad är en författare (saxat ur wikipedia) "Det finns inga egentliga yrkesutbildningar för författare, även om det finns skrivarkurser. Det anses allmänt att man inte blir författare officiellt förrän man har blivit publicerad av ett förlag eller en tidning, fått ett verk uppfört på en teater eller gjort en film. "

Som det står inne på wikipedia, att man allmänt inte ses som författare förrän man blivit publicerad ifrågasätts av wikipedia men just den bilden är något som även påverkar mig. jag är inte publicerad alltså är jag inte författare, trots att jag skriver en himla massa dagarna i ända. Denna bild fick mig att tveka och ta tillbaka sidan om mig som författare. Det gick några veckor och i dag såg jag en person jag talat med och också författar böcker och är väl ungefär där jag är i sin process och hon hade skapat en sida för den bok hon jobbade med. Jag funderade lite över det här eftersom jag fått rådet att inte skapa en sida för boken för jag har ju planerat att skriva fler sedan.

Jag rådgjorde med en väninna (you can never guess who) om hur jag skulle göra och hon hade från början samma argument som jag fått från början, jag kommer ju skriva fler böcker sedan. Men ändå kändes det mer okej att promota Alvhilda som bok och karaktär än mig själv som författare än. (Tror jag måste jobba lite mer med min självbild) och just Alvhilda känns som om hon kan vara en karaktär som kan ta egna steg jämfört med många av mina andra alster som skramlar runt i huvudet. Dessutom kommer hon vara en trilogi och därför togs beslutet, att starta en Alvhildasida på facebook.

Där kommer jag lägga upp lite mer av läget kring henne, lite citat, tankar och fundering. Och vet du vad, man kan till och med gilla henne.

torsdag 13 oktober 2011

Svenskan räcker inte till

Jag har börjat skriva lite på den sista boken i trilogin som är baserad på en persons ord, en person som inte riktigt är en person och därför inte riktigt talar som en person brukar. Han talar mer flytande och diktat. När jag ska försöka skriva hans tankar blir det svårt för jag får inte till bra flytande, drömskt språk på svenskan. Engelska dyker dock upp hela tiden.

Exempel:
"she will never again feed on the harvest of many"

Hur ska jag försöka skriva det på ett lika diktfullt sätt på svenskan?

Not the brightest being in the universe

jag vill inte skrämma upp mina spindelfobiska läsare där ute men ... (Heads up, det kommer en bild)

Hur kan ni vara rädda för detta klena lätt korkade liv som med sin långa slanka SVARTA kropp kan få för sig att han gömmer sig när han sitter på en VIT flaska.

Maken tror att det är spriten som lockar.

(Flaskan som pappa långben sitter på är alltså handspritflaskan)


onsdag 12 oktober 2011

that's what friends are for

Jag ligger sjuk denna vecka vilket krånglar till det för mig. Jag orkar inte jobba, jag är inte tillräckligt trött för att sova och jag har för mycket snor i huvudet för att kunna författa bra meningar. Då värmer det när det regnar in kommentarer i inboxen. Kommentarer som kommer hjälpa mig att fullända min bok. Kommentarer som visar att man har vänner som hjälper en att nå sina drömmar. Ni vet alla vilka ni är.


Tack!

söndag 9 oktober 2011

En liten bit av mitt innersta

(min dator fick tuppjuck så jag gör ett nytt försök med samma information igen)
Under en längre tid har jag sett ett visst frågeformulär dyka upp här och var på i bloggarna runt om kring mig. Jag har sett det på flera ställen men jag har här plockat dem från Amandas blogg och ger er här mina innersta hemligheter (eller något):


När ingen ser/hör mig
Studsar jag som en popidol till hög musik, gärna med tillhyggen som mikrofon och mycket headbanging

Jag går aldrig hemifrån utan
kläder, heltäckande helst, jag vill inte visa magen

Min blogg heter som den gör för att
för jag borde vara vuxen men ifrågasätter den titeln många gånger om dagarna

Om jag vågade så skulle jag
helhjärtat och utan skyddslina söka drömmarna

Om tio år kommer jag att
veta vad jag ska bli när jag blir stor ... hoppas jag.

Trevlig reklam

Citygross har nyligen öppnat i området och då hade dom en liten frukostreklamkapanj. Dörren hade stått öppen på lördagsförmiddagen och plötsligt hade det stått en man i huset med två påsat frukost i nävarna.

Vi hade redan ätit frukost så vi fick spara tills idag. Vi blev lite besvikna över avsaknaden av te i påsen men med tanke på att vi ändå inte skulle fått annat än påste gjorde vi vårt eget goda och käkade av det andra vi fått.

Trevlig reklam.

Nu får vi se om själva affären håller samma mått som reklamen


lördag 8 oktober 2011

Oktoberplanering

Förutom mitt jobb som rutar in mitt liv så försöker jag få till någon form av planering i mitt skrivande. Tanken är ju att jag ska vara med i NaNoWriMo i år där jag tänkt skriva den andra boken i min trilogi "Alvhilda". Innan dess hade jag tänkt hinna redigera första delen av "Alvhilda" ännu en gång. Nu har en annan sak dykt upp, en novelltävling som jag är lite sugen på. Uppe på det har jag en bok jag ska läsa i bokcirkeln som är väldigt spännande så den måste jag ju läsa ut snabbt som attan.

Den här helgen verkar inget bli gjort. man kan ju få för sig att man, när man ändå är oduglig nog att göra det där fysiska som att städa, tvätta och greja, lika gärna kan skriva. Men istället har jag legat och sovit och gnällt hela dagen vilket inte känns så bra som utgångspunkt i skapande verksamhet. Därför har jag låtit bli. Läst har jag däremot gjort så jag satsar på att läsa så mycket jag bara hinner på boken i helgen för att göra färdigt det sista i redigeringen på romanen i veckan och sedan ska jag skriva novell.

Novellen kommer troligtvis vara baserad på en viktig brytpunkt i den tredje delen i min trilogi.

Det enda som hjälper vid stress är struktur

tror jag

Jag skriver inte om mitt jobb ... men ...

Både torsdagen och fredagen var helvetiska dagar, på sätt och vis, fast på olika sätt. I torsdags eftermiddag var en en kollega som skrattande frågade vad man skulle få läsa i bloggen på kvällen varpå jag replikerade att jag inte skrev om jobbet. Det tänker jag inte heller göra. Fredagen var däremot ännu värre och jag ska nu försöka ge en bild av min dag, utan att gå in på mitt arbete för mycket.

En kort övergripande bild av det jag gör är ändå att jag i min yrkesroll har det yttersta ansvaret för människors välbefinnande i kommunen. Det lustiga är ju att jag inte är läkare vilket man skulle kunna tro. De har nämligen inte det yttersta ansvaret, det märkte jag framförallt i min yrkesroll på en tidigare arbetsplats.

Eftersom vi har det yttersta ansvaret så är det väldigt lätt för andra instanser att bara handfallet säga:" oj då, vi har inte tid och råd att sköta vårt ansvar och eftersom vi inte har det yttersta ansvaret så gör vi inte det heller, det finns ju andra med det ansvaret så vi skickar dom dit." När man då står med det yttersta ansvaret och budgeten stryps mer och mer samtidigt som andra instanser lämnar över mer och mer av sina ansvar på en, ja, då blir det stressigt.

Det är väl en kort beskrivning av den arbetsbörda man har.
Jag kan lova att i mina ögon verkar det vara riktigt glassigt att jobba som arbetsförmedlare, för jag gör redan alla deras arbetsuppgifter ovanpå mina egna, så jag borde ju lätt kunna ta ett sådant jobb, bättre lön, mindre ansvar och hinner jag inte med, ja då vet jag ju vart jag ska lämna över.

I alla fall. I går var det en mycket hektisk dag för det var saker som stressade redan från morgonen som låg kvar sedan dagen innan och sedan genererade telefontiden så pass mycket saker att jag inte fick något fika. Lunchen gick ut på att slänga i mig mat och dra ett case för en chef och eftermiddagen blev en enda hinderkapplöpning med att sköta jobb som borde varit gjort redan från början utan av andra och ett försöka att göra en av alla de tusen nya uppgifter vi har samtidigt som jag märkte att jag nog inte hade utrymmet för att göra just det. Det var ett flertal gånger jag höll på att börja gråta. Kollegor frågade hur jag mådde då jag gick runt med ett mosigt högrött ansiktet och en en desperat blick.

Jag tappade rösten under natten, har troligen feber idag och mår så dåligt att jag inte kommit upp ur sängen mer än vid akuta utflykter till brusefåtöljen. Tur att maken är hemma och kan ta hand om mig. Jag har fått frukost, lunch och flertal koppar te på sängen. Jag undrar dock hur jag ska överleva morgondagen då han jobbar.

fredag 7 oktober 2011

JAAAAA!?

Om du bara visste hälften av allt jag varit med om idag hade du inte ifrågasatt denna påsen.

Du hade inte vågat!


torsdag 6 oktober 2011

Grattis kollegan

På mitt jobb sitter vi i var sitt kontorsrum som sitter ihop två och två med en dörr, en flyktväg vid akuta situationer. Det trevliga är att ha den dörren öppen för då har man någon att språka med, lite sällskap under tiden man jobbar. Jag har väldigt roligt och skrattar ofta tillsammans med min kollega som jag delar dörr med. Vi är både som natt och på pricken lika. När jag säger att vi är som natt och dag tänker jag framförallt på ordningssinnet. Jag är en enda röra hela jag, jag strör saker omkring mig och även när jag har städat så är det rörigt i jämförelse med hennes rum. Hon är en pedant och låter inget ligga fel. Vi retar ofta varandra för detta.

Vi brukar alltid gå och hämta vårt gift tillsammans, jag te hon kaffe, mängder av detta, båda två. Därför har jag kommit på vad hon ska få i present av mig.

En personlig kaffemugg som hon kan fylla på varje dag
Det självklara trycket för en pedantisk biståndshandläggare är självklart:
"Ordning och reda, bistånd på freda"

Och en liten kaffemolekyl fick bo under hennes namn
så hon har ordning på vad som skall drickas ur muggen

onsdag 5 oktober 2011

tisdag 4 oktober 2011

Gummi som gummi


Så länge höll det i sig

I helgen hetsåt jag godis, något fruktansvärt. Jag stoppade i mig, mådde illa, fortsatte ändå.

Drastiska metodet sågs som enda utvägen.
Sagt och gjort.
Camebridge gamle vän.
Körde igång igår och tänkte avsockra mig en vecka för att sedan köra lågkolhydratskost för att inte trigga sockerbegäret.

Igår: övertryck i shakern vilket resulterade i explosion och matbrist.

Idag: drack en härsken soppa som genererade kraftigt illamående.

Och där var den soppkarriären till ända.

Lunch blev kycklingklubbor med 0% kolhydrater och grönsaksblandning 6% kolhydrater.

Synd bara att det med en gång blev svårare att hålla fingrarna från kanelbullarna.


måndag 3 oktober 2011

Just one if thos days

Natten höll i sig ända till jobbet i morse, jag lyckades hälla ut den lilla ursäkt till mat jag hade, över en kollega och jag hade ett tortyrredskap i bh:n.

God natt.
Bättre lycka i morgon.


söndag 2 oktober 2011

Fyllesvinen ser för djupt i glaset

Får vi hoppas.


Kanske införa nya vanor

Allt för ofta avslutar vi lördagarna med en film tillsammans med barnen. I går avslutade vi dock med tre partier av "Villa Paletti"
Barnen älskade det nya lördagsupplägget och mot slutet var de så trötta att de grät av skratt.

Spelet:
"Paletti hade en genialisk idé. Varför slösa pengar på dyrt arbetsmaterial för att bygga nya pelare högre upp i byggnaden när det finns flera som står och skräpar längst ner (...) Idag vet ingen varför Villa Paletti rasade"



Vi fick dock göra om reglerna en aning för det är omöjligt att räkna ut hur många poäng man har utifrån en hög av olikfärgade pelare efter att tornet rasade. Den som fick tornet att rasa fick helt enkelt bli förloraren.

Jag fick den hedervärda titeln två gånger av tre.

Barnen är helt överens om att vi ska spela alla lördagskvällar hädanefter.

Har ni några återkommande lördagsaktiviteter?

lördag 1 oktober 2011

Barnarbete — helgen är räddad.

Då kan väl jag och maken slappna av med en lördagsdrink så har säkert dottern blivit klar till middagstid.



Trvivel

Jag var som sagt på Ann Ljungbergs föreläsning om författarplattformar. Hon tog upp det här med att man bygger upp en författarplattform och man måste hålla sig inom sin genre i början annars kan det bli svårt att bygga upp en trogen läsekrets. Läckberg har redan byggt upp en sådan stor plattform att hon utan problem kan pilla i alla möjliga konstiga genre runt omkring och fortfarande sälja som smör. Men om en debutant helt byter så kan det bli rätt så tomt på respons då de som läste det första blir besvikna och ingen annan har än fått upp ögonen.

Nu till mina tankar och funderingar om detta:

Alla böcker jag har haft inom mig genom åren har varit väldigt socialpsykologiska och de tar upp ämnen som i mina ögon bearbetar aktuella frågor så som mobbing, världspolitik, naturkatastrofer och livsvalens påverkan på vårt psykiska mående. Dessa har blivit noveller som ligger och väntar på att bli bearbetade till romaner, eller så har jag börjat skriva dem som romaner men jag har redigerat under tiden jag skrivit framåt och kom därför ingenstans. Jag lärde mig dock att från boken skriven av Stephen King, On writing, att man inte skall gå tillbaka under tiden man skriver framåt utan ta redigeringen först när hela råmanuset är färdig. Jag tänkte att nu jäklar ska här skrivas en bok! För att inte sätta ribban för högt tänkte jag att jag kunde skriva en lättare bok, till att börja med. Inte någon av de svåra jag gått och burit på under så lång tid. Inget som jag satsade på att få publicerat, utan för min egen utveckling.

Jag skrev mitt första utkast på Alvhilda.

Den var från början en mycket simpel historia som under redigeringen blivit mer och mer socialpsykologisk den också, men ...

Jag är osäker på om den står på samma plattform som alla mina andra böcker. Om den inte gör det så har jag ju gjort mig själv en otjänst om det är den bok jag kanske får publicerat först. I så fall står jag på en plattform som jag inte hör hemma på. Jag sitter därför nu, i valet och kvalet över om jag ska låta Alvhilda vila under tiden jag skriver de böcker som legat i mitt sinne under flera, flera år, för att ta upp Alvhilda igen om och när min plattform blivit så pass bred att hon får plats, eller om jag ska skriva Alvhildatrilogin, hoppas på att den får en så pass bred och passbar plattform att jag kan få plats med mina andra romaner på den också.

Vad är skillnaderna?
Alvhilda är socialpsykologisk precis som de andra men den går mer i skräckens tecken medan de andra går mer i samhällsdebattens tecken.

Jag vill verkligen inte lämna Alvhilda nu, vi har verkligen kommit varandra jättenära och det finns något inom mig som säger att jag kanske bara är en fegis som använder detta som argument för att erkänna ett nederlag och att jag bör köra på min trilogi och se vad som händer. Jag har slitit med henne i drygt ett år vilket skulle kännas bortkastat. Dessutom har jag jobbat in henne på ett sådant sätt att det till och med fanns folk på bokmässan som hade hört talas om henne trots att hon inte ens är publicerad än. (eller också finns det en bok som heter Alvhilda redan, men hon kommer inte upp när jag googlar så den kan inte vara någon storsäljare, än)

Hur skulle du gjort?

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive