Jag har inte skrivit om mina författarframgångar här på ett tag.
Jag har inte hört av mig till min coach på ett tag.
Ändå kanske jag borde ha gjort det.
I dag skickade jag iväg ett mail till min coach.
Jag delar med mig till er också:
"Jag har inte skrivit på ett tag och det är därför att jag inte haft så mycket att skriva om, eller kanske för att jag borde ha skrivit, för det går inte bra. Nu vet jag varför jag aldrig blivit klar med någon roman tidigare för usch så kritisk jag har blivit. Jag går som en katt kring het gröt inför redigeringsarbetet och jag vill inte sätta mig och möta min egen text. Förut skrev jag ju framåt och lämnade då allt bakom mig och försökte att inte ägna den en enda blick. När jag blev självkritisk då så kunde jag bara skriva framåt och tänka att det är ett senare problem men det är senare nu och jag kan inte komma undan. Det är inte uruselt, visst är det långt ifrån perfekt men jag tror nog jag läst en och annan roman på ungefär samma nivå men jag förväntar mig så mycket mer av mig själv för det har inte varit de där bra romanerna. Texten känns ytlig utan djup.
Jag är och knatar runt i det där med vad jag har i huvudet och vad som kommer ut på pappret, det låter så himla mycket bättre i mitt huvud, känslorna hon känner och det jag vill förmedla är som en färgrann virvelvind medan det på pappret bara blir en stillastående sak i blaskiga färger. Jag blir både arg och besviken på mig själv. Jag redigerade första kapitlet direkt när jag var klar för det var en hel del konkreta saker som jag var tvungen att ordna men nu sitter jag i andra kapitlet ( ja, jag har inte kommit längre än så) och känner att kärleken har dött. Den förälskelse jag hade till denna berättelse har liksom dött.
Vad gör man när man känner så inför sin egen story?
Åh ena sidan kanske jag behöver ha någon som läser den nu som kan säga om det är någon idé att överhuvudtaget fortsätta men samtidigt får ingen läsa den nu för då känns det som om jag får rådet att aldrig mer skriva.
Nej, det är inte dags för ett utskällning mer ett råd om hur jag ska göra för att komma över denna motgång. Ska jag kanske helt enkelt börja på något nytt och lägga undan denna och ta upp den långt senare. Det jag känner nu är att jag jobbar på den bara för att jag har satt en deadline och lovat mina vänner i bokcirkeln att den ska vara klar till i sommar.
/Perny"
Normalt. Så är det för mig med ibland, och vet du vad jag har upptäckt att det enda sättet att komma förbi det där- är faktiskt att äta upp gröten, och då kommer du bli förvånad av att det faktiskt var ganska gott ändå ;) Lycka till och hojta igen om du fastnar så ska jag pusha dig
SvaraRaderaSå det är bara att hålla för näsan och svälja menar du?
SvaraRaderaJag har börjat analysera vad det är jag inte gillar och det är väl helt enkelt uppbyggnaden. Det är för tråkigt ungefär som om jag bara berättar en tråkig historia han gjorde hon gjorde dom gjorde, jag måste få in mer känsla och mer spännande språk. Har börjat jobba lite på det, vi får se.
Om du vill skicka ett utdrag ur det tråkiga till mig om du vill ha min åsikt
SvaraRaderaBlandade känslor, å ena sidan skulle jag verkligen vilja höra dina åsikter men å andra sidan har jag inte tillräckligt självförtroende i texten för att göra det än. Efter att ha gått igenom första kapitlet igen kanske du skulle kunna få kolla på det för att se språkmässigt vad du tycker, men som sagt, jag är inte där än, min inre kritiker är lite för dömande än så länge. Jag ska sätta mig med första kapitlet igen så får vi se om jag kan få tillräckligt självförtroende för att kunna skicka det om någon dag eller två. Jag är väldigt tacksam över ditt erbjudande.
SvaraRaderaEn fundering bara, jag mailade dig häromdagen men har inte fått något svar. Har du fått det mailet, om inte, så vågar jag nog inte maila ett utdrag till den adressen ;)
Åhh - vad jag förstår vad du menar:-) Jag o de flesta andra har varit där du är nu.
SvaraRaderaDet jag gjorde, var att skita i 'redovisandet och rapporterandet' och bara flippra ut i fiktiva o mycket påhittade inslag MELLAN det 'tråkiga' - och se då tog det fart. Det blev roligt att skriva fastän det var om 'tunga' grejer jag skrev. Du måste prova. Skriv om första kapitlet och kör med tankar/minnen som skulle kunna vara som sanna. Måla dina scener och gestalta som bara den. Skriv som om du beskriver filmscen efter filmscen, inte som i en bok.
Törs nästan lova att det kommer bli skillnad o att ditt självförtroende kommer öka. /Kram Ebba