Förlåt för min ouppmärksamhet

Förra veckan tog jag tag i ett stort projekt, jag satte en snöboll i rullning kan man säga, en städboll. Jag har gått igenom överallt och sorterat. Vi är ena riktiga samlare och vi har massor av prylar och det är väl en sak som jag kan stå ut med för jag tycker att det är skitroligt med de där prylarna, men... visst finns det alltid ett men, jag tål inte röran! Det blir att man inte kan njuta av skogen på grund av allt ris mellan träden kan man säga. Jag har tagit hand om alla de där papprena som legat instuckna mellan böcker och pärmar och i prydnadshyllan. Jag har tagit hand om de saker som inte riktigt verkat vara på rätt plats och hittat en plats åt dem. Det är långt i från klart men jag har kommit en god väg i alla fall. Jag har letat fram vår entré som man inte kunnat komma in i på grund av Mont Everes-kopian gjord rakt igenom av skor.

Jag har gjort lite inlägg under denna tid men inte alls i samma utsträckning, desto mer på facebook kan jag erkänna, där jag gärna gör små uppdateringar angående mina framgångar, men eftersom twitteruppdateringarna inte funkar via telefonen längre (mycket som inte funkar via telefonen längre) på samma sätt som min mobilbloggning gått åt pipsvängen, så blir det dåligt på alla andra ställen förutom facebook som däremot inte krånglar alls.

Jag har försökt läsa ikapp inne hos folk men jag tror det kan bli svårt, se mig inte som en sämre människa för det utan som en person som vill så mycket men som inte har kunnat dela på mig så att jag klarar av fler saker på samma gång.

Nu överväger jag om jag vågar gå ut och rota bland mina gamla foton för att hitta de där åttiotalsbilderna som jag blivit utmanad att lägga upp i bloggen utav Maria.E