Samhällsfunderingar

Varför är ansvarsfördelningen som den är i den vårdande delen av vårt samhälle. Jag har jobbat inom socialkontor framförallt med missbruksfrågor och jag ställde mig många gånger frågan: hur kommer det sig att missbruksvården är uppdelad som den är.

Om du knarkar eller super går du till socialkontoret men om du har matmissbruk går du till sjukvården. Ja, men det är ju så att knark är substansmissbruk och alkohol ligger i samhälles intresse eftersom vi godkänner denna beroendeframkallande skadeverkande dryck. Ja, men nikotin då? Det är ju en substans och den är laglig, beroendeframkallande och skadeverkande. Om man tittar på just knark och beroende så är ju det en sjukdom som oftast grundar sig i psykiskt dåligt mående och i mångt och mycket handlar det om att missbruket kommer från läkemedel så var är detta inte ett sjukvårdsproblem? Varför behandla en sjukdom som något annat?

Skillnaden mellan att gå till socialkontoret eller till sjukvården är också stor för i mångt och mycket upplever jag att man blir bättre uppföljd om man går till socialkontoret än till sjukvården. Kan ha att göra med att socialtjänsten har det yttersta ansvaret, det har inte sjukvården. Därför skickar sjukvården över väldigt många av sina typiskt sjukvårdsfall till socialtjänsten trots att socialtjänsten inte har den kunnighet som krävs, eftersom det är ett sjukdomsproblematik så att socialtjänsten får skicka tillbaka personen till sjukvården som står och ojar sig och tvekar men tillslut säger:" ja men okej då, men då får ni betala för det"

Ta bara exemplet att om du går till socialtjänsten så följer de upp så att dom inte släpper de som mår dåligt med risk för självskada men inom sjukvården är det din sak att ta kontakt med dem, hela tiden, sitta i telefonköer och bråka för att få uppföljningstider. Jag var där med ryggvärk och det var oro över om jag möjligen kunde ha en urinvägsinfektion som tagit sig upp i njurarna. Jag fick lämna urinprov som inte visade något så de tog ett som de skickade till lab. jag skulle få svar inom några dagar sa de. Okej, tyckte jag, vad händer sen då?
Ja, om det skulle vara urinvägsinfektion skulle jag få receptet skickat till mig per post.
Men om det inte var det då?
Ja när jag frågade det så tittade hon dumt på mig och undrade vad jag menade.
Ja, om det inte är urinvägsinfektion, får jag inte uppföljningstid då?
Nej varför skulle jag få det? Det kunde hon inte förstå.
Jag skulle vilja se ett House-avsnitt baserat på verkligheten. Nej det var inte autoimunt, nehej, men då får vi väl skriva ut honom då så får han återkomma om problemen kvarstår.

Är det bara jag som har den erfarenheten?