Ett favoritminne

Det här utmaningen har fått ta stryk ett tag, för av någon anledning har mitt liv börjat ta allt för stor plats, vilket jag så sett ser som positivt. Om mitt liv är så händelserikt att jag inte hinner sitta vid datorn, tja, jag klagar inte direkt då. Samtidigt finns det ju mer att skriva om då, bara jag hittar tiden. Nu till mitt favoritminne, som är dag sjutton i listan.

Mitt favoritminne har med en julklapp att göra, när jag verkligen lyckades pricka rätt. Jag var inne i en secondhand affär i lilla byn jag kommer ifrån. Där inne hade de en helt underbar grön långklänning i mjukt bomullstyg. Jag provade den men den satt inte så bra på mig, men framför mig kunde jag se att den skulle vara som klippt och skuren för en nära vän till mig. Därför slog jag till. Jag hade redan köpt ett fint halsband till henne med en ganska stor droppe av bärnsten som gick jättefint med klänningen.

Dagen efter att jag köpt klänningen fikade jag och min kompis och då berättade hon, jättebesviket, att hon just missat världens mest underbara klänning. Hon satt och berättade för mig att hon hade varit inne i den där secondhandaffären bara en dag tidigare och där sett en helt underbar grön långklänning som suttit som gjuten på henne men hon hade inte haft pengar nog med sig. (det var på den tiden man inte hade ett betalkort i plånboken, utan möjligtvis ett bankomatkort som man var tvungen att gå till bankomaten och ta ut pengar med, innan man kunde gå och köpa något) Hon återkom dock dagen efter för att inhandla klänningen men då hade någon varit där och köpt den.

Stackars henne...

Det var flera veckor kvar till jul och det var såååå svårt att hålla masken, men det var väl värt det för hennes min när hon öppnade sitt paket vid jul, den var oslagbar. Det är ett minne som verkligen får mig att le ibland.