Skrivstil

Jag följer författarcoachen Johannas blogg och för ett tag sedan ställde hon frågan angående förklarande eller gestaltande med hänvisning till Chuck Sambuchinos blogg.

Jag är ofta den där personen som går och funderar länge över saker innan jag reagerar, eller innan jag kommer fram till min reaktion eller mitt svar på saker.

Jag håller ju själv på att skriva, jag kan inte säga min första roman för det är fel, jag har påbörjat så många och den här är inte heller klar så antingen är det den tionde ofärdiga eller kanske kan bli den första färdigskrivna, men det är inget jag kan säga idag.

I alla fall, just nu skriver jag förklarande. Jag har historien och vill komma till "the end" och när jag sedan börjar från början igen kommer jag att gestalta mer i berättelsen, men, inte allt. Jag kan personligen tycka att för mycket förklarande lämnar en story platt, tråkig, ogenomträngbar men en för gestaltande berättelse kan jag uppleva blir bara för mycket. I bland vill man bara ha en kort bisats om något hel ointressant som egentligen inte tillför historien mer än att personen måste gå över gatan för att komma fram eller måste gå på toa för att göra sina behov.

Alltså, allt behöver inte beskrivas in i detalj för att man ska få veta exakt hur känslan var när man satte första foten i gatan efter att man sett att det slagit om till grönt vars färg inte alls påverkade ögat på samma sätt som den där röda färgen gjorde innan det slog om och hjärtat som gjorde det eller det där ljudet som gjorde det och var det inte någon jävla fluga som surrade lite så där somrigt som fick personen eller mig beroende på vem som är berättare, att tänka lite så där på sommar och jordgubbar och så blev man så där varm inombords och aaaaaaaaaaaaaAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!! Sådana böcker lägger jag åt sidan tidigare än jag lägger en berättande bok åt sidan, som jag också lägger åt sidan innan the end.

Nu när jag skriver min bok så är det väldigt mycket berättande vilket kan få mig att bli frustrerad, känna likadant över min egen bok som jag kan känna över de där böckerna som är så där platta. Min hjärna kan ibland skrika rakt ut "det blir ju trååååååååååkigt och platt, ge upp!!!" Samtidigt vet jag att jag kommer att lägga in det gestaltande i min första redigering men själva skelettet måste ner på pränt först.

Så när det kommer till berättande eller gestaltande så säger jag:
Berättande är skelettet till den färdiga historien
och
lagom är alltid bäst!

Vad tycker du?