Mina barn, fullfjädrade torterare ända ut i fingerspetsarna

I dag är ingen dag som har varit bra att vara jag.

Efter att jag trott att jag varit väl förberedd hade jag tappat bort boken och trott att jag inte hade den och därför läst på internet istället och dessutom gjort referat från fel fall inför dagens grupparbete och på det sättet framstått som en jubelidiot som inte kan studera (skyller allt på trötthet/stress/groende influensa)

Nu finns det säkert folk där ute som inte känner mig som reagerar på två olika sätt, det ena är:

Jaha, en sån där hoppdjärka som inte kan ta något ansvar alls *skakar på huvudet* ja hon skulle man då rakt inte vilja jobba med, drummel!

Det andra är:

Ja ja, sånt händer väl den bästa, skaka av dig och gå vidare.

Problemet med det hela är bara att, det är inte jag!

När jag pluggade sist så hade jag VG på det mesta, till och med föreläsare ansåg att jag var den där som klarar allt, absolut inte någon flummig quiter utan en som leder och fördelar och kör på. Jag satt samtidigt i styrelsen för en av kårens mindre verksamheter, drev en kommitté jag själv startat för föräldrars rättigheter på universitetet. Jag var dessutom fadder, overallare, jävligt social och jag HADE ALLTID KOLL!!!
Va fan, jag födde för fan barn mitt under utbildningen utan att ta uppehåll och hade tenta två veckor efter en riktigt tuff förlossning och fick ändå godkänt!

Jag mår väldigt dåligt av att vara förvirrad och den där som inte har koll!

Med detta bakom mig, plus samtal med lärare om att det varit lite jobbigt i skolan för sonen, kom jag hem med mina barn, huvudvärken som börjat redan vid lunch hade nu tagit över hela min kropp. Det värkte bakom ögonen och kindbenen, runt och i öronen, i bakhuvudet, i magen, i benen och i själen. Sonen spelade spel och dottern lekte med sin järnväg i sitt rum. Middagen var intagen, klockan var sex och jag såg ett tillfälle att lägga mig en stund. Jag sa till sonen att nu går mamma och vilar, ni kan väl fortsätta med det ni håller på med och stör mig helst inte på en stund om det inte är livsviktigt. Visst. Sure!

Jag la mig. Jag kände hur kroppen blev ett med sängen. Jag kände hur knoppen kopplade bort sig från kroppen och medvetandet börjar sakta lämna mig. Då, DÅ!!!

Batteriet i spelkonsolen som sonen har börjar ta slut och han vill prompt ha hjälp på stört (sa jag att han också hade haft en jobbig dag?) Jag försökte släta över problemet lite.
"Du har spelat tillräckligt i alla fall, ni kan väl titta på en film tillsammans i stället?"
"MEN DU FATTAR JU INGENTING!!! MAN MÅSTE LADDA DEN!!! VAR ÄR SLADDEN?!
"Jag vet inte var sladden är, pappa får fixa det när han kommer hem. Du ska ändå inte spela mer"
"NEJ JAG SKA INTE SPELA MER MEN JAG MÅSTE LADDA DEN!!!"
"Om du ändå inte ska spela mer så måste du väl inte ladda den med en gång?"
Sonen håller på att explodera av ursinne inne i vardagsrummet och jag var så trött att dreglet nästan dränkte kudden när jag försökte tala. Huvudet var så tungt att det kändes som om det skulle ta sig igenom kudden. Om någon sett mig skulle dom kunnat tro att jag fått hjärnblödning, det var i alla fall så det kändes.
"MEN DU FATTAR JU INGENTING, JAG MÅSTE LADDA ANNARS KAN MAN INTE ANVÄNDA DEN!!!"
Nu hörde jag hur det rafsades med en massa saker inne i vardagsrummet, han var på alla apparater som står under teven, och det är många.

Det här fortsätter i tio minuter där han skriker upphetsade saker som om hela konsolen skulle explodera om den inte laddades inom några sekunder. Jag fick ut för det och hans lillsyrra, som inte är rädd för att sticka ut hakan och därför även jagar upp sin bror än mer och får några väl förtjänta ord riktade mot sig, stod och körde referat över vad hennes bror gjorde och sa, vilket eggade honom än mer och han var totalt skogstokig när det brast för mig och jag exploderade inne i vardagsrummet.

Jag slet kontrollen i från honom
"VAD KOMMER HÄNDA OM DEN INTE LADDAS? KOMMER DEN EXPLODERA??? KOMMER SPELET ATT EXPLODERA??? KOMMER DEN ATT SLUTA FUNGERA FÖR ALL FRAMTID OM DEN INTE LADDAS PÅ STUBBEN???!!!" Och där fick jag priset för bästa pedagogik och föräldraförmåga...

Men det funkade i alla fall. Han lugnade ner sig och de skulle titta på film istället. Jag gick in och la mig och efter några minuter stod det klart:
hans rumstrerande, när han i vredesmod försökte hitta sladden att ladda kontrollen med, hade orsakat någon slags sladdurdragning och nu funkade inte dvd:n.

Jag vägrade gå upp igen. Dom förflyttade sig motvilligt till hans rum där de tittade på filmen och sen fick jag sova med tiominutersintervaller, då de kom med helt oviktiga frågor som de skulle ha svar på direkt.

Och så är House inställt också...

Fan!