Min chans

Jag vill se mig själv som en konstnärligt kreativ person.
Jag älskar att skapa på alla sätt och vis, med pensel, med kamera, med text och om jag nu inte haft en musiklärare som ansåg att om man spelade på gehör istället för efter noter så var man inte musikalisk, så kanske jag även älskat att skapa på det sättet idag.

När jag var fem till tjugo år var jag helt inställd på att bli skådespelerska när jag blev stor. Detta skulle jag livnär mig på men, efter att jag gått skådespelargymnasium och sökt in på teaterhögskolan så var det som om något "förnuft" kom över mig. Jag skulle ju inte kunna livnära mig på skådespelaryrket, det var jag ju tvungen att förstå. Så, en teaterpedagog kanske jag kunde bli istället. Efter att jag fått reservplacering för intagning på en av Sveriges bästa teaterpedagogsutbildningar (fick beskedet att man aldrig kom in första gången, men nästa år skulle jag troligtvis ha en öronmärkt plats på grund av min reservplacering första sökåret) så fick jag för mig att jag skulle lämna de drömmarna om att jobba inom det konstnärliga och istället skaffa mig ett "normalt" yrke.

Men, någonstans inom mig har jag hela tiden känt att det är fel, jag undrar om jag verkligen passar med ett "normalt"yrke. Jag har under många år, ja ända sedan femton års ålder, drömt om att bli författare. (Ja, det gjorde jag samtidigt som jag ville bli skådespelare, man kan faktiskt drömma om flera yrken samtidigt.) Jag har under hela mitt vuxna liv levt med en bok i huvudet, alltså, inte en enda under hela mitt vuxna liv utan boken har bytts ut hela tiden. Det har varit stora separationsångestattacker varje gång en bok lämnat mig och en ny bok fötts i mitt inre. Varje gång jag haft en bok i huvudet har jag tänkt att den boken borde jag skriva ner för den är ju helt underbar och skulle säkert även älskas lika mycket av andra som av mig. Jag har alltid skjutit på det för något annat har legat i vägen.

Nu har jag äntligen tagit tag i böckerna men jag är hela tiden livrädd för att jag ska tappa fokus och något annat ska hindra mig, hittills har nästan vad som helst kunnat skingra mina tankar från det jag borde fokusera på. Jag vet inte vad det är som gör att jag verkar vara så rädd för att satsa på min kreativa sida, att faktiskt försöka arbeta med sådant jag älskar.

Men nu dyker en räddning upp.

En kreativitetscoach!

"it is one person offering soup-to-nuts help to another person who is trying to live a successful creative life. The creative client may have career concerns, creative blocks, psychological issues, relationship issues, or existential and spiritual crises, and may face a gamut of challenges that come from wanting and needing to create." - Eric Maisel

Tack Johanna för att jag får den här chansen!
Chansen att kanske komma till botten med min kreativitetsblockering!