lördag 31 juli 2010

Final!

Tacksamhet/otacksamhet

I går kom grannen över med massor av bär. Rättelse, i går kom dottern hem med en massa bär som grannen gett henne så att hennes goda mor kunde baka något gott.

Bär blir dåliga med tiden. Tiden räcker inte till för mig. Om jag skulle låta bären förfara skulle det vara ett otacksamt agerande (enligt min mening, dock riktat endast mot mig själv och ingen annan så bespara mig era uttryck av förfäran över mitt tänkande av ert beteende för det hör inte hit, detta handlar bara om mig). Därför var jag tvungen att, denna morgon, inte bara städa köket och vardagsrummet, utfodra familjen, beordra maken att städa toaletten, förbereda twilightvisning och försöka vara en pedagogisk mor (vilket var ett fatalt misslyckande)på två timmar, jag skulle även baka hallonmuffins (som btw blev skitgoda, kan julia intyga).

Så var det då äntligen dags.

I äkta fjortisanda har jag med hjälp av innanmätet av boxen skapat ett altare och serveringen består av te, godis i passande tema (vänder, vargar, hjärtan och blodplättar). Dags för maraton!

fredag 30 juli 2010

Nu har den kommit

Twilight
Framsidan av boxen

Jag fick genomlida svåra prövningar innan jag kunde få med mig belöningen hem. Maken ringde och berättade att den kommit till uthämtningskiosken redo att hämtas ut. Jag fick en massa siffror jag skulle rabbla när jag anlände och sedan frågade jag om jag inte behövde hans ID. Det kunde inte maken tänka sig att jag skulle behöver. Sagt och gjort, jag hoppade upp på cykeln och trampade iväg. Regnet hängde i luften men jag tänkte att jag nog skulle hinna. När jag var ute tidigare under dagen hade jag slängt på mig en regnjacka som gjort mig totasvettig så den här gången valde jag att endast ha på mig en fliströja vilket gjorde att regn skulle kännas lite väl ironiskt vid tillfället.

Jag kom fram, hoppade in i butiken och rabblade alla siffror och nummer. Han påpekade då att det var ett manligt namn på paketet och så granskade han mig och frågar om jag har ID. Jag säger att jag har ju mitt ID, men det dög ju inte, fast jag och maken heter i stort sett samma sak. Jag svor och blev en sån där riktigt irriterande brud som fräser och står i för så jäkla kul var det inte att cykla i duggregn. Jag ringde till maken och gnällde lite eftersom han sagt att jag inte behövde ID.

Jag satte mig på cykeln för att trampa hem igen och...

då kom regnet.

Nej, jag tror inte att det fanns ett mer ironiskt tillfälle för regnet att komma.

Jag beslutade mig ändå för att grabba makens pass och ta bilen tillbaka för att hämta paketet. Jag bad om ursäkt när jag ändå kom tillbaka eftersom jag varit lite väl grinig av mig när han bara skött sitt jobb. Och det är ju ändå bra att dom är noggranna, annars kanske någon annan än jag kommer och hämtar mitt paket som är beställt i makens namn.

Vad fick jag då?

Baksidan av boxen

Innehållet:
Två dvd med massor av extramaterial
en planch
fyra klistermärken
en bunt vykort
och några samlarbilder

Allt utom själva filmen har blivit grundligt studerat av mig.

Filmen väntar jag med till i morgon.

Påfyllning i tegarderoben

15 hg ren njutning! Ny i samlingen: fröken fräken och tomma tepåsar att fylla med riktigt te. Bara för att jag är en sådan tefantast och lägger min icke existerande förmögenhet på deras lilla affär, slängde han med hållaren på köpet. Det känns bra att vara stammis.

torsdag 29 juli 2010

Med en snabb blick på siffrorna här ovanför

Kan man se att jag har idag skrivit hälften av allt jag skrivit hittills. Jag har skrivit fjorton sidor och jag har fortfarande inte tappat gnistan. Några skillnader från tidigare försök:
  1. jag sätter inte på teven på kvällarna
  2. jag läser inte det jag skrivit utan skriver bara framåt
  3. jag tvingar mig till att skriva trots att jag, när jag sätter mig vid datorn, känner mig otroligt omotiverad till att skapa på romanen
Något säger mig att jag har hittat det vinnande konceptet. Hoppas bara det håller i sig.

Skriver skriver skriver skriver

Känns som om jag har kommit in i andra andningen nu. Vanligtvis brukar jag falla in i att börja redigera efter att ha skrivit ett kapitel för att göra kapitlet perfekt innan jag går vidare på nästa kapitel vilket gör att jag fastnar, tappar fart och sen rinner allt ut i sanden. Just nu övar jag mig på att skriva dåligt, skitdåligt!!!

Som jag uttryckte det i bilen när jag sa till mig själv på skarpen "Du ska skriva dåligt, du ska skriva dåligt att du gråter när du läser det och du ska inte läsa förrän du skrivit klart. Hör sen!"

Nu har jag snart skrivit två kapitel och har inte en enda gång gått tillbaka för att ändra något i min story, det blir när jag skrivit färdigt ett första utkast som jag får gå tillbaka.

  • När jag skrivit första utkastet får jag gå tillbaka och läsa igenom och göra ändringar, markera, lägga till och pilla.
  • Sen ska den ligga några veckor och så ska jag gå igenom den en gång till.
  • Sen får maken den stora äran att korrekturläsa den så språket flyter.
  • Sen kommer jag att släppa den till min läsecirkel för att få uppslag, idéer till ändringar och helt enkelt konstruktiv kritik.
  • Sen går jag igenom den en gång till
  • för att slutligen kanske, om jag tycker storyn är värd det, kommer jag skicka den till ett förlag.
Det känns som om jag har en plan, frågan är om jag kommer fullfölja den den här gången. Jag kommer skriva om hur det går under fliken "min författardröm" och hur långt jag kommer kan ni se längst upp här på bloggen. Jag tycker om att skriva bara jag tillåter mig att göra det.

Musikunderhållning

Medan vi kånkar möbler och lådor håller några klätterapor på med ett gigantiskt spel som med jämna mellanrum utbrister små melodier likt ett uttråkat barn som vill reta gallfeber på omgivningen med en speldosa.

Dagen då stupröret gav upp

Ja men vi slipper i alla fall getingarna.

onsdag 28 juli 2010

Det här är några minuter senare

Alldeles nyss vurpade dottern så illa på cykeln att jag trodde att hon skulle bryta benet eller få hjärnskakning. Hon fick ett skrubbsår som hon själv trodde att hon skulle dö av. Det gick imellertid över rätt så fort.

Finns det ens ord för denna man...

Alex alex alex...

Jag skrattar mest åt denna man och hans ofta pinsamma uttalanden som oftast brukar måla ut honom själv som mer idiot än andra, ta bara det han skriver i denna krönika:

"Det finns stunder när jag står där och steker den där ensamma fisken och önskar att de inte gjorde så stort väsen av sig, de där vegetarianerna. Det går väl att gå på middag ändå? Det finns väl alltid en sallad och en god sås och potatis? Varför tvinga värden att ställa sig och steka fisk?

Så kan jag ibland tänka, men det skulle aldrig falla mig in att vädra de åsikterna öppet."

Okej, hur tänkte han där? Att skriva det i en krönika är inte att säga det öppet? Det är ungefär lika intelligent som att tro att man kan knulla i en dokusåpa utan att flickvännen ska få veta det.

"För övrigt anser jag att tedrickarnas retorik är värre än vegetarianernas. De menar att de ”helgar sin kropp”, att de inte vill förgifta den. Man vill bara skrika: ”Slappna av och ta en kopp kaffe, för fan!” "

Nej tack, jag fortsätter nog med mitt te.

Hur tänker dom?

Man får böta om man står parkerad på vår gata natt mot onsdag och då kan man få för sig att dom ska passa på att sopa då men det tror jag aldrig att dom har. Det här är nog den första gången jag sett dom sopa ens på rätt dag. Är förbudet bara för att djävlas?

Romantisk frukost

Maken vaknade först och väckte mig med denna överraskning.

Nioårig bröllopsdag idag!

Gissa vem som gav vad till vem som present vid tolvslagen.


(Just nu söker maken upp en twilight deluxe edition till mig.)

tisdag 27 juli 2010

Spännande besök mitt i fikat

En safarisoldat studsade plötsligt fram ur terrängen när maken tog en pause från gräsklippningen. När kameran kom fram började soldaten posa, en mycket speciell typ av soldat det där.

Nya tillskottet i dotterns garderob

När vi var på marknaden förra veckan höll jag på att prova ut några små tusen och en natt liknande (med en stor portion fantasi) dräkter på dottern som hon skulle kunna ha om hon ville klä ut sig som prinsessan jasmine på någont framtida kalas då maken kom och berättade att han hittat andra prinsessklänningar. Av någon outgrundlig anledning valde hon den som pappa hittat fast i mina ögon tycker jag nog mer att den skriker "har du barnbröllop i tankarna? Vi har klänningen!" men det behöver ju inte dottern associera klänningen med så vi köpte och såg glada ut. Hundra spänn! Som hittat för en bröllopsklänning för en giftassugen femåring.

måndag 26 juli 2010

När väl böckerna är utlästa

så kan jag inte hålla mig från att kolla alla trailers. Detta är vad jag har att se fram emot i helgen:







Shit, snacka om vampyröverdos!

Erogena zoner kan vara riktigt roliga

Min make har känsliga öron, dom är i alla fall känsliga inför mig så mycket kan jag säga. Om jag blåser på hans öra så får han gåshud och det är jätteroligt, ibland. Som när barnen tycker att vi ska leka viskleken. Deras visklek är lite annorlunda jämfört med andras utförande av lek med samma namn. Deras går mest ut på att man ska viska saker i öronen utan att det ska komma fram till något speciellt, bara viska i största allmänhet.

Viskningen de ger hörs dessutom över hela rummet och man blir en aning fuktig i ytterörat, i alla fall när lilltjejen gör sin grej. Det hade viskats i mitt öra, i makens öra, de hade viskats i varandras öron och det var min tur att viska i makens öra.

Jag gav maken en liten busig blick och sen var det kört, han blev helt hysterisk och lät mig inte komma i närheten, han skrekskrattade lite så där, jättehysteriskt och slog efter mig samt nästan knuffade mig av stolen. Barnen förstod inte vad det hela handlade om men var med på noterna och kom upp i samma tempo som honom och snart låg båda barnen på en hysteriskt skrattade pappa och om man på något sätt kunde vinna viskleken så anser jag att det var det jag gjorde.

Nu var årets semester slut

och då menar jag inte min utan makens, jag har ju inte ens semester. Jag har sprungit på anställningsintervjuer, ringt på jobb och skickat ansökningar under hela tiden och från alla våra semesterorter, men min make har varit med mig hela tiden och det har varit helt underbart.

I dag är han inte med. Idag är han på jobbet och ett helt berg av vardagliga måsten hänger över mig så som:
uppackning av väskor
tvätta
städa
bädda nytt i sängar
röja i källaren
röja vinden
få ordning på livet

Denna lista blir bara klarare och klarare för mig då semesterns, rättare sagt de senaste två veckornas, skyddslappar har tagits från mina ögon, nämligen böckerna och Bella och Edward. Plötsligt befinner jag mig inte en dödskamp mellan vapyrer, varulvar och andra mystiska hot, nu befinner jag mig i mitt vardagsrum och livet blev väldigt vardagligt på en och samma gång.

Men så fort jag kan få undan alla väskor och sådana saker som ligger överst på listan ska jag i alla fall få kasta mig in i källaren och vindens mystiska vrår av saker jag inte hade en aning om att vi ägde och hade, och det är ju en typ av vardagsspänning.

Men först: Glass!

lördag 24 juli 2010

Maken lämnar nääs som segrare

en illamående segrare

Fin lunch

När vi lämnade göteborg sa vi att vi skulle ta första matstället då alla var hungriga. På det sättet hamnade vi på nääs slott och mumsar på en helt underbar grillbuffe där man får maten direkt från grillen. Kyckling, lammfärsbiffar, fläskfile, lax och Majs minst fyra av varje. Jag orkade en av varje och sitter nu proppmätt på min stol medan maken verkar ha siktat på taberas. Jag lovar er att barnen inte är till någon vidare hjälp i hans strävan.

Farväl för i år

Efter två veckors välbehövlig avkoppling och salta bad är det dags att dra sig mot inlandet och bort från kusten. Vi hoppas vi får njuta av lasse även nästa år.

fredag 23 juli 2010

Varför jag identifierar mig så bra med Bella


En vän till mig som vi här inne på bloggvärlden så fint kan kalla MrsData har dragit ner mig i Twilight-träsket. Det började med att jag fick låna "Om jag kunde drömma" av henne, som en sån där första gratis sil, och snart hade jag läst ut den och satt strandad på västkusten utan fortsättningen inom räckhåll. För att kunna överleva min "semester" var vi tvungna att söka upp en bokhandel och köpa resten av knarket, jag menar boksamlingen. Nu har jag bara några få sidor kvar på den tredje boken och skall påbörja den fjärde på resan hemåt i bilen. För att fira min totala genomplöjning av böckerna har jag planerat, med MrsData vilt hejjande i bakgrunden, att det ska bli ett Twilightmaraton när jag kommer hem. Vi ska kolla på de två första filmerna på dumburken hemma hos MrsData (eller hos mig, men filmerna är hennes) och sen avslutar vi med att gå på bio samma kväll.

Vad är det då som gör att jag fastnat för böckerna?
Jag gillar ju vampyrer och jag gillar skräck och jag gillar det där mörka mystiska men det fanns även något i mig som lätt identifierade sig med Bella.
Det är inte så att jag inbillar mig att jag, precis som hon, skulle vara vacker utan att veta om det eller att jag tror att jag fortfarande är sjutton år, jag är inte heller lika pessimistisk och grinig som hon är (fast min make kan kanske har andra åsikter ibland) och jag drar inte heller till mig odjur på samma sätt men det finns en sak som vi båda har gemensamt.

Vi är båda vandrande olyckor.

Jag blev så sent som idag påmind om detta faktum, när vi gick ner till stranden. Det är inte första gången det sker och det är precis lika pinsamt och kränkande varje gång samt att maken har lika roligt åt mig varje gång det händer och får samma överbeskyddande lite daddiga behandlingen mot mig som pojkarna verkar ha mot Bella i böckerna.

Det är mina fullständigt odugliga vrister som är boven i dramat.

Det är dom som gör att jag hatar att åka skridskor, eftersom jag inte har något som helst stöd av vristerna när jag försöker ta mig fram på isen vilket gör att jag går mer eller mindre på insidan av fötterna med medarna utåt. Det är på grund av vristerna som jag helt plötsligt blir liggande på gatan utan någon som helst förvarning. Detta hände idag! Fast det var inte direkt på en väg!

Vi skulle ner och ta oss ett sista bad (se tidigare inlägg) och för att ta oss dit var vi tvungna att gå över lite klippor, som vanligt på västkusten. Vi hade inte ens hunnit till klipporna utan gick fortfarande på grusvägen som gick ner till det ställe man brukar dra ner båtarna. Grusväg är väl kanske att ta i men det var uppkört och det var lite stenar i olika storlekar liggande. När jag gick där i den lite lätt sluttande vägbiten hade jag ganska tunga steg där hela min kroppstyngd lades tungt på varje steg som det ofta gör när man går i nerförsbacke. Plötsligt kände jag att min ena fot gav vika, den vek sig inåt som så många gånger förr, vilket gjorde att all min kroppstyngd lades på yttersidan av foten. Foten gjorde en egen liten oberäknelig kullerbytta vilket ledde till att knät vek sig och olyckan var ohejdbar.

Trots att allt skedde raketfort hann jag uppfatta allt. Jag kände fotens fullständiga oduglighet, jag registrerade marken, eller ska jag kallade den landningsplatsen för min kropp, och dess utformning. Det var berg, sand, grus och stora vassa stenar. Jag räknade snabbt ut att detta skulle göra ont hur jag än landade så det viktigaste var bara att skydda de mest vitala delarna som jag fick för mig skulle vara huvudet, vet inte om det finns några med invändningar där.

Jag tog därför emot allt med en hand och ett knä. När jag landade upplevde jag att det inte gjorde riktigt så ont som jag förväntat mig, kroppsligt. Annat var det med självkänslan, den tog sig som vanligt en ganska hård törn. Varje gång jag lyckas med ett sådant här fall känner jag mig som en totalt misslyckad idiot. Ingen runt omkring kan se varför jag faller, helt plötsligt ligger jag bara där som om jag vore packad. Samma denna gång. Jag låg och kände stenarnas konturer på mina händer och gruset som tagit sig in i håret och innanför kläderna.

Jag skämdes och ville bara försvinna. Mitt humör fick sig en rejäl törn och jag stressade vidare, vi badade, jag skyndade tillbaka till bilen och sen åkte vi hem. Maken fick sköta finliret i fråga om pedagogik med barnen för jag fräste mest bara, mest för att en värk började göra sig uppmärksammad. En värk som började i tumleden, spred sig i hela handen och sedan längre och längre upp i armen. Självklart den högra handen och armen. Senare kände jag av knät som skrubbats och foten som vek sig skämdes så det gör ont.

När vi kom hem sa jag att det var ju i alla fall skönt att det bara var vi där varpå maken skulle förstöra även det för mig genom att berätta att det varit ett par där som gått bakom oss och gått förbi mig när jag låg på marken och försökte hålla tillbaka tårarna av skam samtidigt som jag gnydde som ett litet barn.

Men jag har varken en vampyr eller en varulv trånande efter mig

Jag har en blek syntare med dödligt torr humor och två hundallergiska barn.

Ett sista kvällsdopp för året

Nu suger vi det sista ur västkusten och i morgon återvänder vi. Över vattnet hör man dansbandsmusiken eka från en avlägsen fest medan vågornas kluckande vaggar mot stranden. Nostalgi. Om vädret (och min hand (mer om det senare)) tillåter blir det bad innan avresa i morgon.

Not hot

När jag drar av mig byxorna och sätter mig på en toalett för att göra mina behov, vill inte jag få detta beskrivet i detalj för mig i form av en hel spegelvägg. Men det är kanske bara jag...

torsdag 22 juli 2010

Lunch på golfklubb

På vägen tillbaka till byn hoppar vi in och tar en lunch på slögärde golfklubb. Troligen är vi helt fel klädd och efter att sonen ställt sig vid verandakanten och lyft armarna och utbrustit "så vackert!" så har vi dragit blickarna till oss. Det känns fint. Lite beverly hillbillies över oss

Efter ett hett marknadsbesök

Passar det bra med ett svalt bad i helsjön. Fast nu sitter jag och dottern och fryser, att man aldrig får vara nöjd.

onsdag 21 juli 2010

Det roliga med att rensa

När man rensar källaren och går igenom saker som inte sett dagens ljus på många är, händer det att man hittar saker man inte alls känner att man behöver, men som man vet med säkerhet passar perfekt hos vänner.

Kvällen avrundas i trevligt norskt sällskap

Det är trevligt att hyra rum, man vet aldrig vad man vaknar upp med för grannar. Vi har en tysk granne också.

tisdag 20 juli 2010

Solbränd? Jag?

Äntligen en temugg

Som kan mäta sig med min tekonsumtion

Missförstånd

När jag läste pannkaksfrossa hade jag en bild av att man åt så mycket pannkakor man orkade, inte en massa olika pannkaksrätter. Jag har nu sätt i mig pannkaksköttfärspaj med chutneyrabarbersylt, pannkaksrulle med laxkräm, fläskpannkaka, ugnspannkaka, blåbärspannkaka och pannkakstårta. Helt plötsligt kändes pannkaksbuffen matigare än afternoontea.

Tillbaka på brottsplatsen

Det var här vi på ja för nästan nio år sedan. Nedanför detta enorma lövverk. Den här gången ska vi äta pannkakor och afternoon tea.

Lite kultur...

Här är vi och besöker en gammal by från sextonhundratalet men var hittar man barnen? Bland grisarna och hönsen. Jag som trodde att det redan var avklarat på den förra gården.

Avsvalkningsdags

Här är det jag saknar och grämer mig för varje sommar. Havet och de otaliga klara sjöar som det vimlar om här i halland. Örebro, slättland med gölar, *suck*

Sen åkte dom efter hästen

Det var en lång spänd väntan innan dom fick kliva ombord. Mina stadsbarn får nu en snabbgenomgång av bondliv.

En dag med djuren

Idag har jag en dejt med barndomskamraten ankan och vad passar väl bättre då än att ta en dag med bondgårdstema. Då inte för att hon är en anka utan för att hon hade många djur när vi var små. Och så är vi gamla Scoutkompisar.

måndag 19 juli 2010

lördag 17 juli 2010

Så var det roliga slut.

Efter en tur i sagornas värld och lite sockervadd är det dags för att ge upp för i år. Vi hann med att åka i stort sett allt, i alla fall allt av värde. Dottern måste växa ännu ett är eller skaffa högre sulor innan hon får ge sig hän i de stora åkattraktioerna.

Min dotter

Det mänskliga flugpappret

Klädkod

Känns passande att ha en "freddy's got my back"-tröja på lisebergs spökkrog.

Olika upplevelser av liseberg beroende på barn

Maken upplever balder med sonen medan jag upplever lite mer harmlösa kaninresor.

Perfekt lisebergsväder

Inga köer! Men lite väta är att vänta

fredag 16 juli 2010

Krabbfiske på G

Dom vana västkustborna visar upp Krabborna för barna som också får prova att fiska

Ups...

Jag utryckte min oro över att läsa ut boken jag inte kan lägga ifrån mig så maken körde in mig till kungsbacka och köpte fortsättningen.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive