Kalasdagen har nått sin ända

I dag började kalasen vid tio. Då skulle dottern på kalas, hon gick som pirattjej, något hon verkade ångra när hon väl kom till kalaset för då skrek hon att hon inte ville ha på sig pirathatten eller ha sin sabel. Jag sa att det är väl okej, hon får väl göra som hon själv vill. Jag påminde henne om att mamma skulle komma tidigare och hämta eftersom vi skulle till Boda Borg med hennes storebror som skulle ha kalas där.

Hemma slängde vi i ordning sakerna så att vi skulle kunna lura folk att tro att vi hade ordning. Jag började med att instruera sonen att städa sitt rum så det såg fint ut. När han sa sig vara klar så såg jag tydligt att det var massa stök kvar bakom, under och bredvid hans soffa, under skrivbordet och vid vindsdörren och sopade då fram detta och bad honom sortera. Kom strax på att det skulle han aldrig hinna i sin snigelfart så jag gick åter tillbaka och sa att han skulle sopa tillbaka allt under soffan, under skrivbordet och gömma skiten.

Jag själv ordnade i hallen och halva vardagsrummet. Det innebär att allt som låg i högar för sortering nu ligger i de halvan av vardagsrummet men inte kan se från hallen, jättecharmigt.

När jag väl hämtade dottern från kalaset fick hon sig ett utbrott som heter duga. Hon skulle inte hem, hon skulle fortsätta leka och där med basta. Hon skällde och skrek på mig men tillslut fick jag med henne med lite barskare röst. Någon mer än jag som tror att hon är i en trotsperiod?

Nu var vi sena eftersom sonens kalas skulle börja tolv och kalaset dottern var på slutade tolv. Väl hemma satt alla gästerna på verandan och väntade medan sonen hivade i sig sin lunch som också den blivit sen. Nej vadå, adrenalin, vad är det? Sen skuffade vi in alla i bilarna och åkte iväg till Boda borg. Där hade vi jättekul. Killarna körde med prima samarbete och kompistakter. Sen blev det fika och påfyllning av kolhydrater. Sen tillbaka till banorna igen där samarbetet började knacka lite, dom ville inte samma saker och det blev svårare och svårare att peppa dom.

Att dom klarar en bana efter fyra försök men då tappar locket till lådan så de inte fick sin stämpel gjorde inte saken bättre kan jag lova. Snart hade några gått till småbarnslaget (för där var två pappor) och två hade gett upp och en peppad kille var kvar. Han och jag körde några banor (utan framgång) och sen var kalaset slut och färden bar hemåt igen.

När vi ätit och ungarna testat tålamodet hos sina föräldrar så åkte vi hem där barnen fick leka lite själva medan föräldrarna skulle vila lite (läs sova totalt utslagna i sängen i lite drygt en timme) och nu är det nattning på gång. När nattningen är klar har de vuxna i sällskapet en hög med saker, som upptar halva vardagsrummet, kvar att sortera.

Snacka om härlig lördagskväll!

Hur roar ni er på en lördagskväll?