söndag 23 maj 2010

Vuxnas sociala spelregler påverkar barnens sociala premisser

En femårig Perny

När jag var i femårs ålder och kände mig lite ensam så tog jag min cykel och roamade området tills jag hittade en cykel som såg ut att stämma i storlek med min stående utanför ett hus. Jag kilade in och ringde på och frågade helt sonika om det möjligen kunde finnas någon i min ålder som jag kunde leka med. Det gjorde det och hon och jag var kompisar och lekte mycket under min uppväxt. Hon säger sig själv starkt minnas denna första gång vi träffades, då jag stod vid dörren och ringde på.

Vi kände själva av varandra och lekte ihop och när det inte passade så lekte vi inte men ofta så kom vi överrens själva, utan inblandning av vuxna personer.

Så gick det till i början av åttiotalet.

I dag är min dotter fem år och väldigt nyfiken och social av sig. Vi bor på en gata som är omringad av stora väger och alla hennes kompisar bor på andra sidan dessa. Häromdagen var hon ute och cyklade på de gator hon får cykla och kom då till ett hus som ligger bara några hus bort. Där såg hon att det fanns barn i hennes ålder och ville in och fråga om någon av dom ville leka. Helt naturligt tyckte jag och sa "go for it". Hon vågade dock inte gå in själv utan frågade om jag kunde följa med och fråga vilket jag gjorde. Mamman svarade då att det gick bra, visst kunde hon "hänga där".

Eftersom jag som vuxen kom med in blev det lite annorlunda och inte lika bra som det hade blivit om hon gått in själv, känner jag. Nu blev det jag som pratade med mamman och det kändes som om jag "lämpade över" mitt barn till dom. Barnen själva pratade aldrig, de sa inte: "ja vi vill leka med dig" utan det blev mer av en dialog mellan oss vuxna över huvudet på barnen. När jag gick kändes det inte som om barnen riktigt hade fått den kontakten de borde ha fått och jag var lite osäker på situationen men mamman hade sagt att det var okej och då utgick jag ifrån att barnen skulle få sin tid att säga hej själva. Jag är inte mycket för att stylta upp eller fösa ihop barn utan tror på barns egna intiativa förmåga.

Senare kom mamman över med min dotter till oss och då helt plötligt hade hon lite invändningar som hade varit helt okej om hon kommit med dom då, när vi var där, men i efterhand kände jag mig mest dum då det visst inte alls varit okej för dottern att vara där. Jag försökte påtala detta men jag tror inte att det framgick tydligt nog. Framförallt var det en sak som hon sa som satte sig lite som jag funderat över då jag har upplevt att det är väldigt utpräglat i vårt dagliga samhälle. Jag har pratat med vänner och dom håller med mig, men då är ju jag och mina vänner vänner just för att vi kanske tänker lite lika.

"Det bästa är ju när barnen leker för första gången att man som vuxen är med och iakttar och ser hur det fungerar"


Jag håller med om det när det gäller 1-3 år men vid fyra och uppåt (stordagisålder) börjar ju barnen klara av sådant på egen hand. Om det inte fungerar så kommer inte barnen leka något mer. Jag säger inte att jag släppte iväg min treåring på egen hand men nog lät jag henne leka själv med sina kompisar på sitt rum utan att sitta och höka över dom. Och hur fungerar det då om barnen blir jättebra polers men vi vuxna skyr varandra som hund och katt, kommer då detta gå ut över våra barns chanser att få knyta band?

När man var barn blev man kompis med folk väldigt lätt, man hade samma färg på tröjan och vips var man bästisar. Man behövde inte någon speciell anledning till att prata med varandra mer än att man råkade vistas på samma ställe vid samma tillfälle. Vi vuxna därimot (jag vet inte riktigt när det hände) är så krångliga. Vi kan inte prata med främlingar om det inte finns ett syfte utöver "hon/han ser trevlig ut" vilket endast funkar på krogen och då kan man skylla på alkohol. Ofta följer de vänskapsband vi knutit i barnålder oss hela livet och är ofta de stöttepelare vi har vilket gör det ännu viktigare att vi låter våra barn få vara barn och skapa vänskapsband på sitt oskyldiga vis, utan vår inblanding.

Men vad vet jag, jag är uppenbarligen inte den som andra småbarnsföräldrar verkar tycka verkar vara en potentiell vän så jag måste ju göra något fel. Men det gör det än viktigare för mina barn att få knyta sina kontakter utan att ha kravet på sig, att kompisens mamma måste gå ihop med mig, för då blir dom väldigt ensamma för jag verkar vara socialt inkompetent (i vissa prettomammors ögon uppenbarligen).

3 kommentarer:

  1. Åsa (Valerina)24 maj 2010 kl. 11:10

    Så hon protesterade mot att du hade gått hem igen?
    Vad hade hon mer att tycka illa om då?
    Jag tycker du gjorde helt rätt, stöttade dottern till en kontakt och sen får barnen leka själva så ser man hur det utvecklar sig.

    SvaraRadera
  2. Nej det var mer att det hade ju inte funkat så bra just nu kanske någon annan dag för just nu så fanns det en hel del saker som gjorde att det inte fungerad bla bla och då sa jag att det hade hon ju kunnat sagt när vi var där så hade vi väntat till någon annan dag. När jag sa det så gick hon in på hela det där med att man ska observera vilket då var kritik mot att dottern ville ta en egen kontakt med hennes barn.

    Vet inte om det var andras ord som hon också sa då hon från början sagt att det var okej men efteråt suttit och pratat med någon annan som haft en massa invändingar för det var så konstigt att komma med det i efterhand på något sätt.

    SvaraRadera
  3. Haha det där kommer jag ju ihåg som igår, jag tror du hade en tröja med dragkedja på dig! Tråkigt att folk ska styra upp allt nuförtiden, det märks redan nu på öppna förskolan.(Fabian är 10 månader...)

    SvaraRadera

Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive