En sammanfattning i bilder

Som redan framkommit har vi tillbringat helgen i Vimmberby eller rättare sagt i Astrid Lindgrens värld. Som jag redan tidigare här i bloggen uttryck, så verkar ribban för detta året vara satt, lika bra att förbereda sig för det värsta tänkbara, hela tiden. Jag tänker tillbaka på bland annat festen, vissa jobb med mera. Nu var det vår lilla minisemester som inleddes med kraftig kräksjuka. Jag måste nog ändå säga att vi hittills klarat prövningarna bra och med god bravör. Ingen bröt ihop vid festen och under kräkinfernot såg vi till att göra det bästa av situationen.

När vi kom fram hade dottern kräkits två gånger i bilenmen vi var fortfarande osäkra på om det var sjukt eller om det var åksjuka. Det luktade inte sjukt. Det finns ett uttryck, när något luktar riktigt illa, en fis eller liknande "det där luktar inte hallon" vilket inte funkade att använda i bilen då dottern ätit en hallonyoughurt på morgonen som gav doften till uppkastningarna. Det stank alltså hallhon i hela bilen, men, det kunde ha varit värre (tror jag). När vi kom fram hann vi kasta i oss mat (alla utom dottern som av någon anledning inte hade någon matlust) och sen sprang vi runt lite vid pippis hus. alla rum utforskades inklusive båten, innan flykten mot horisonten gjordes.
Se hur hon springer iväg längs sjökanten.
När hon återkom till sällskapet berättade hon att hon kräkits,
någonstans vid hyddan tror vi.

Strax efer att dotterns kräkningar framkommit, startade pippishowen och folk strömmade till från alla håll. Jag ville inte ha henne hos mig, instängd i en massa av folk, av två anledningar.

1. jag ville inte råka ut för att hon kräktes mitt i hopen på någon eller liknande, eller trängas med folk för att komma därifrån med henne.
2. jag ville inte smitta ner folk i onödan.

Därför bestämde sig jag och mina föräldrar oss för att ta med henne i skrindan och ta en promenad i parken medan dom andra tittade på pippi. Dottern tyckte att det var mycket trevligt att gå runt i ministaden och kika.

vi hann titta lite på Emil när han och Ida hällde upp vatten från en brunn och leka affär. Med tanke på dotterns stora klädintresse tycker jag bilden vid modeaffären är väldigt passande.

Snart började dock dotterns förfall. Låt mig säga så här, om jag var okej med att visa barnens ansikten i bloggen hade ni fått se en spöklik bild på henne, helt kritvit i ansiktet och mörk under ögonen. Bilden kommer upp på facebook så ni som har mig där kan ju få er en titt på en blek skönhet.

Seg klättring upp för stegen, en trött krypning med total ihopsäckning. Morfar fick hämta skrindan och snart som hon. Hon var en sovande skönhet och det gjorde ont i mammahjärtat då jag visste hur mycket hon sett fram emot Astrid Lindgrens värld. Hon avslutade med att kräkas rejält över både sina egna och sin brors kläder så vi fick skynda oss till den ministuga vi hyrt, den utan vatten.

När dottern sedan blivit avduchad vaknade hon till så pass mycket att hon ville vara med ute och springa och leka, stora stygga mamma tillät inte det utan tvingade dottern att vila så hon skulle orka med nästkommande dag. Hon hade sträng diet på avslagen cola, intagen teskedsvis en gång i kvarten. Dagen efter vaknade hon kvart i sex och var pigg som en lärka.

Planen hade varit att vi skulle gått ut och ätit allihopa då vi var samlade hela min sida av närmsta familjen, vår familj, brorsans familj och våra föräldrar. Det var lite svårt att genomföra med den sjuka flickan men, kan man inte komma till restaurangen får restaurangen komma till oss. Föräldrarna köpte med sig från hotellet och det var så fint och gott, buffé med lamm-, ox- och fläksfilé, potatisgratäng, rotgrönsaker, sparris, vitlöksbröd, såser, ja det var verkligen mumsmums. Allt detta åts under bar himmel utanför vår stuga.

De båda pojkarna, de friska barnen (det fanns ett friskt till, men hon var lite för liten för att haka på killarna, såg till att gegga ner sig rejält så dagen efter fanns det inget att sätta på ungarna. Det var antingen kräkat eller geggat, men vi löste det med pyjamasbyxor och överdragsbyxor på varandra, funkar det med.

Denna dag fick dottern se pippiföreställningen och efteråt var hon med på båten och spottade på bubliken, fick leka kurragömma med skådisarna och lyssna på hur man skulle hälsa på kungar och prinsessor. Sonen var inte sen med att svara på frågor när dom ställde dessa ut i publiken. Han är inte så blyg av sig och på båten hamnade han i rejäl despyt då han ville påstå att Jack Sparrow är en bättre sjökapten än Pippis pappa, och han var bättre på att hitta skatter. Pippis pappa var inte sen med att kontra med att Jack varit en duktig däcksvabbare hos Pippis Pappa innan han gav sig ut på egan äventyr. Oj vad sonen blev arg då.

Vi var mycket imponerade av skådespelaren som gjorde Pippi. Väldigt bra gjort. Hon hade en otroligt bra mimik där hon illustrerade Pippi perfekt efter den bild man själv har. Dom var väldigt duktiga illihopa på att improvisera när barnen ställde knasiga frågor och lyckades köra med publiken jättebra. Vi var som sagt riktigt imponerade.

Efter Pippi hann vi få i oss en riktigt god och härlig lunch och jag vill tipsa, om ni ska äta på Astrid Lindgrens värld, ät på Majkens Mat. Jättegod husmanskost, rejäla portioner och riktigt fräscht! Vi hann prova två andra ställen dagen innan som inte gav riktigt samma känsla. Brorsan käkade på skolgatans gatukök som han sa sig slänga maten istället för att äta den, smakade inte bra och de som jobbade där verkade inte veta vad de höll på med. Vi andra åt på hamnmagasinet och det enda vi hade att invända där var att det var väldigt dyrt och miniportioner, inte värt pengarna på samma sätt.

Efter maten hann vi med en föreställning med Emil också. Inte lika fartfylld som Pippi men så är det ju skillnad på berättelserna också. Skådiskarna här var också jättebra men det märktes tydligt att mer resurser var lagda på Pippi. Sonen hamnade i en diskussion med Emil som vi hade lite roligt åt:
S: Tja
E: Tja, vad är det, är det någon slags soppa?
S: nej, det är ett sätt att säga hej
E: jaha, okej, tja!

Vidare hade sonen mycket roligt åt att Emil inte visste vad teve, video, dvd och film var för något men berättade för oss att han var mycket snäll och förklarade ingående för dem vad det var för något. Dom hade visste varit mycket tacksamma för detta. Vi skrattade när vi hörde detta och drar slutsatsen om att dom får detta förklarat för sig varje dag.

Här kan ni se hela Pippis hus och rutchbanehuset dom gjort av Karlssons boning.
Den var riktigt roligt gjord.

Här är både en liten modell och ett stort hus ifrån min barndomsfavorit, Lotta på bråkmakargaten.

Det märktes tydligt att det barnen tyckte var roligast var de mindre kopiorna av hus och saker från böckerna, som de kunde klättra och gå in i, så som minihus på bråkmakargatan och kajsa kavat bland annat. Det absolut tråkigaste var törnrosdalen eftersom det inte fanns något alls där då restaurangen var stängd och inga jobbade där. Det enda som var lite roligt var den hemliga gången som jag hittade.

Här kryps det fram och tillbaka i gången.

Den absoluta höjdaren på hela parken var dock Mattisborgen som vi var i mellan Pippi- och Emilföreställningen men var tvugna att komma tillbaka till det sista vi gjorde på dagen, för barnen ansåg inte att de hunnit leka färdigt där första gången.

Jag var också uppe och klättrade där, det var jättekul!

Det var en jätteroligt park och dom har verkligen lagt ner mycket jobb på att få till allt men vi saknade Mio min Mio, den presenterades inte alls. Det positiva med att åka när det inte är säsong är att det inte är några direkt köer och man hinner med allt, det negativa är att allt inte är igång och vissa ställen är helt döda. Om det varit säsong hade det varit mycket roligare uppe i törnrosdalen bland annat.