Murphys lag

I går skulle vi fira den eminenta ålder 75 år, som vi uppnådde tillsammans. Jag älskar att göra fester och gärna stora fester med många gäster och mycket planering och organisation. Redan i januari började jag arbetet med festen. Redan i slutet av 2009 om jag ska vara helt ärlig, då jag påbörjade jobbet med inbjudningslistan. I januari satte vi datumet, i maj, som föll då lokalen inte var ledig då. I stället för att ha festen i mitten av maj blev den alltså i slutet av april. Vi skulle vara i Mastodonts MC:s lokal där det skulle finnas musikanläggning, samt att de skulle stå för kaffe, te, städning samt att personal skulle stå för försäljning av alkohol. Hyran var dessutom mycket rimlig då de räknar med att få in pengar på alkoholen. På grund av detta kunde vi vara lite mer extravaganta i fråga om inköp av mat, alkoholfri dryck och godis.

Inbjudningarna gick ut i god tid, redan i början av februari och vi bad om OSA i början av mars och sista betalning för festen (för vi är inte direkt rika som troll) bad vi att få senast i månadsskiftet mars/april.

Eftersom jag är så förutseende och vill vara tidig i min planering så ville vi komma till festlokalen redan i början av mars för att kunna planera bordsplaceringar, hur vi skulle ha borden och dylika. Vi planerade in en tid att träffas på lokalen, vi ville på lördagen men det gick då rakt inte för på lördagar så hade dom inte tid att planera, så vi ändrade till söndagen för deras skull. Söndag klockan fyra.

När klockan var tre så ringde vi och då fick vi veta att han var ju en bra bit utanför Örebro och hade då rakt ingen möjlighet att komma på en söndag, det hade ju varit bättre på lördagen för då hade dom ju varit där...

Här borde jag anat oråd och dragit mig ur.

Vi var istället där lördagen innan själva festen, vilket för mig var alldeles för kort inpå då jag var en aning stressad inför planeringarna, jag jobbar ju faktiskt samtidigt och en riktigt bra festplanering kan vara ett heltidsjobb bara det, om man har för kort tid på sig. När vi var där fick jag en känsla i magtrakten, en mycket dålig känsla. Jag ställde frågor och fick flyktiga svar. Han lovade att stå för en massa saker och fixa en massa saker men han skrev inte upp några av de överenskommelser som vi gjorde upp. Han lade sig i vissa av de planer jag hade och kritiserade saker som jag ansåg att han inte behövde lägga sig i, som vart folk skulle mingla.
Jag ville vara i lokalen vid tolv för att möblera om och duka men det tyckte dom var alldeles för tidigt så vi fick inte komma förrän två.

Här blev jag jättestressad då jag vet hur lång tid det tar att möblera om och duka samt att jag vet att det alltid är saker som måste fixas i sista sekund. Ingen är perfekt och man glömmer alltid saker i planeringen eller att saker spricker av olika anledningar och man måste alltid ha utrymme för detta. Om vi skulle börjat vid tolv så skulle vi kanske vara klara med dukningen vid två, hinna med att göra lite akuta inköp eller annat, hinna hem och snabbt göra i ordning oss och sedan vara tillbaka vid fem för att fixa med maten. Detta skulle vara stressigt men doeble. Vid två, nej...

Detta stressade jag över under hela veckan och tänkte att vi måste ringa och ändra tiden, två är omöjligt. Vi hann inte under veckan men tänkte att vi får väl helt enkelt åka dit vid tolv och hoppas att dom skulle vara där. Vi hann inte...

Vid klockan elva på lördagsmorgonen, alltså samma morgon som vi skulle ha en fest på kvällen med femtio vuxna gäster och femton barn varav en del hade åkt flera mil redan dagen innan och tagit in på hotell över natten, festen alla hade betalat pengar till, festen vi hade köpt in mat för flera tusen kronor till, festen som vi planerat i flera månader, gjort förberedelser för i flera månader, klockan elva samma morgon som denna festen ringer telefonen.

Telefonsamtalet var kort:
"Hej, du, tråkiga nyheter, ni kan inte ha festen hos oss i kväll, för vi är sjuka"
"Va menar du, ni kan väl inte alla vara sjuka?"
"Nej, några är bortresta också"
"Kan vi inte ha festen utan personal då?"
*fånskratt som skulle få mig att förstå att jag var en sån där, typ, idiot*"nej"
Sen la vi på...

Hade man adrenalin i ådrorna innan så kan jag lova att den ökade. Jag hade oroat mig för att dom inte skulle köpa in vin vilket vi hade löst genom att köpa in vin , just in case. Jag var orolig för att dom skulle lägga sig i och håna oss över vår dukning. Jag var orolig för att dom skulle vara sena, dra ut på tiden och sinka oss på olika sätt och att vårt samarbete inte riktigt skulle klicka, men att dom skulle ringa samma dag som festen och ställa in? Det hade hade aldrig någonsin i min vildaste fantasi slagit mig.

Jag hade nu inte tid att gnälla, tjafsa eller älta detta mycket oprofessionella beteende som de uppvisat utan kastar mig istället över datorn för att söka reda på en ny lokal. Vi hade varit i kontakt med Syrianska föreningen fem år tidigare när vi hade vår sextiofemårsfest men de hade då gjort en felbokning så vi skulle ha ett större och dyrare rum än det vi tänkt från början och så ratade vi dom då och hamnade då istället ute i obygden den gången. Därför sökte jag upp dem och ringde direkt, dom hade en lokal ledig, vi fick gå upp i pris 2500 och helt plötsligt stod vi utan alkoholförsäljning, ingen städning, inget kaffe eller musikanläggning. Samtidigt som vi helt plötsligt hade mer att stå i under dagen och allt blev stressigare så fick vi även ta kontakt med alla personer som var bjudna och meddela lokaländringen och alkoholändringen.

Vi åkte och handlade in alkohol så det skulle räcka då det inte var säkert att folk skulle hinna ordna med detta, vi möblerade, kopplade in egen stereo och fixade. Jag bytte om redan på förmiddagen vilket sonen också gjorde. Dottern som hade valt ut en rosa flygig klänning med fina fjärilar på fick inte byta om på morgonen utan skulle göra detta precis innan festen. Det slutade därför med att hon var på fest i skitiga gamla jeans och en randig tröja, men det kändes inte så viktigt och hon kommenterade det inte själv. Jag hann inte sminka mig eller fixa håret utan när folk dök upp var jag högröd i ansiktet och sprang omkring med en mobiltelefon och försökte lappa och laga allt som inte riktigt hade blivit helt färdigt. Maken var iväg och hämtade mat och saker som skulle vara till festen. När folk minglat en halvtimme och förrätten kallnat improviserade jag ihop en fördrink utan de ingredienser som maken skulle kommit med. Därför har vi flera tinade paket med bär som ligger och förfars i köket idag. Hela kvällen ägnades åt att ordna med saker, många var hjälpsamma och tog tag i saker åt oss, som att göra kaffe och te, duka av, städa undan och rodda barnen vilket vi är mycket tacksamma för. Vi kom därifrån vid ettiden och jag däckade före två på natten och sov som en stock till halv elva i morse. Idag är det bara segt som gäller, fast vi har massor kvar att göra då allt blev hektiskt i går och mycket nu står på hög och väntar på att bli tillbakaställt på sin plats igen.

Här kommer lite bilder från kvällen, ursäkta skärpan, verkade som om mobilkameran blev lite lullig redan tidigt på kvällen:

Här är häftet vi hade på bordet. Det var en liten historia om hur vår festtradition började, lite bordstävlingar som man fick vinna fina priser ifrån, lite frågor om oss och en lista över vad som hänt på våra födelsedagsdatum genom åren.
Borden skulle hitta en gemensam nämnare på bordet och döpa sig efter denna och så skulle de skulle ta de första och sista bokstäverna i för- och efternamn och bilda ett så långt ord som möjligt. Tyvärr så blev alla dessa fina vinnarsvar bortstädade så jag kan inte citera men jag ska här försöka ge ett sammandrag av vinnarna och vinsterna.
Vinnarna i det första tävlingsmomentet var ett bord som kallade sig för badkarskletet eller något liknande och sade sig alla vara kletet på badkarskanten, de hade alla badkar och var inte rädda för att använda det. Detta vann de alla var sin liten whisky-flaska vilket de blev glatt överraskade över då det överlämnades i en lingonsyltsburk. Vi hade även ett extrapris till laget som kallade sig för "de otacksamma" de hade alla fått en present utav oss som dom lämnat kvar presenten hos oss. De fick var sin present att upphämta hos oss.

Längsta ordet blev något med lekledare, himla roligt och hela 20 bokstäver inkluderat. Vinst var skivor.

Vinnare i frågesportstävlingen blev makens egen moder och Gustaf. Svärmodern fick brevpapper och Gustaf fick filmen "Gert Fylkings bästa" Ann-Sofie kom på tredje plats och vann en hel ett helt kuvert med vykort med fåniga skämtteckningar med sexanspelningar.

Så här såg dukningen ut.
Alla bord hade olika färger, vi hade servetter som var vikta med olika färger och sedan hade man placeringskort som matchade servetterna. Folk satt sex till åtta personer ihop som tävlade tillsammans. De blev indelade utifrån att det hade samma färger på servetterna och placeringskorten.

Här är en närbild på själva kuvertet.

Här är ett lite specialkuvert. En vän till oss brukar ha en lite dispyt med maken om vem som varit med i fantomenklubben längst. Då vi hittade detta fina kuvert i vår samling fick han självklart det som sitt sittplatskort.
Inuti kuvertet fanns programmet som presenterades på första bilden.

Sittplatskuverten var gjorde med ett rivet färgat papper med ett rivet färgat papper med namnet skrivet på. Jag körde vidare på samma tema vid presentationen av mat och dryck som kan ses på den här bilden. Hållarna gjorde vi själva med tjock ståltråd samma morgon, innan själva lokaltumultet satte igång.

Här hade vi välkomstdrinkbordet som på grund av hektiskt springande, inte blev mycket bättre än så här. Varje gång jag sprang förbi på väg för att ordna något ute eller inne så stannade jag till och fyllde på glasen åt folk.

Här är förrättsbordet som bestod av smördegsrullar med lax och olika färskostssorter. Jag hade själv bakat laktos- och glutenfria bara någon dag innan.

Här har vi tårtbordet. Maken beställde dom från ICA och vi köpte en fryst chokladtårta som var gluten-och laktosfri. Vi tog laktosfri grädde på och hällde på blåbär uppepå och den blev mycket eftertraktad. Lite för eftertraktad, märkte vi, då halva hann försvinna innan skylten som talade om att den var laktos- och glutenfri kom upp. Jag hoppas de intoleranta hann få sig en bit. När maken beställde tårtorna frågade de om vi ville ha någon text på varpå maken frågade vad det kostade extra, när de sa att det inte vara någon extra kostnad fick alla tårtorna texten "75" på sig.

Vi lät barnen ta all mat först för att det skulle bli mindre tumult och problem. När barnen var avklarade så fick de vuxna gå. Nästan alla tårtorna gick åt, vi har bara 3/4 av mängde på en tårta kvar i kylen, fast uppdelad på två olika sorter. alla var väldigt goda.

I dag har vi bara tagit det lugnt. Vi hade några nattgäster över som nu har lämnat oss. Det hände inte mycket, vi tog det lugnt, snackade lite skit och tog igen oss. Kamerorna som ligger på bordet var utspridda på matborden kvällen innan. Det ska bli spännande att se vad som finns på dessa bilder. Jag själv hann inte fota så mycket under kvällen så jag hoppas på riktigt fina minnen på engångskamerorna. Om någon har lite fina bilder så får ni gärna dela med er till mig.

En liten kommentar angående kvällen:
jag fick frågan om det var jobbigt att hålla skenet uppe och vara trevlig när jag slet som jag gjorde varpå jag replikerade att jag var glad och jag hade inte problem med att vara trevlig för jag trivdes, jag verkligen trivdes. Det tråkiga är ju att jag inte riktigt hann prata med alla, jag hann inte umgås med alla och ge folk tid för jag jobbade i stort sett hela kvällen, men, gud vad jag trivdes. Jag var projektledaren, jag skötte och fixade och delegerade och jag blev mycket nöjd med resultatet. Problemet med lokalen gav väldigt mycket krydda. Inte alls att jag tycker att dom betedde sig på ett bra sätt eller att jag tycker det är okej med avtalsbrytare, men både jag och maken tror att festen blev så mycket bättre på det nya stället och det var en utmaning som vi lyckades ordna på ett mycket bra sätt.

Det är så här jag skulle kunna tänka mig att jobba, på heltid, som yrke, fest är kul men projekt is det stora hela och arbetssättet i synnerhet är det jag riktigt trivs med.

Någon som har ett jobb åt mig?

...ja just det, sa jag det att vi bara fick ungefär två timmars sammanhängande sömn natten till lördag.