När man tänjer på reglerna

I går strax innan jag skulle laga middag kom jag in till sonens rum där han stod och spelade tevespel och hans femåriga lillasyster hejjade på. Hon satt i hans häng-gunga och åt på en smörgås. Det var en smörgås med smör och leverpastej Jag höjde på ögonbrynen och frågade var hon hade fått tag på smörgåsen. Hon sa att den hade hon fått från köket. Jag frågar lite oroligt om det var en smörgås som blivit kvar sedan i morse, men nej det var det inte. Jag frågade sonen om han hjälpt henne men det hade han inte.

Hon berättar att hon tagit smörgåsen från påsen med bröd och att hon brett det själv. Påläggen hade hon hämtat i kylskåpet. Jag går in i köket och förväntar mig att hitta påläggen och knivarna kvar på bänken men där fanns inget. När jag frågade var hon hade gjort av påläggen så sa hon att dom var i kylen och knivarna i vasken.

...

Det är nu man får göra ett val. Barnen får inte gå och göra mackor strax före middagen men... detta var en banbrytande händelse. Att hon skulle ta fram bröd och pålägg, bre själv och sedan stoppa tillbaka allt på rätt plats, det bara måste ges positiv förstärkning på detta, ansåg jag, så jag började inte bråka med henne. Jag berömde henne om och om igen över hur duktig och initiativrik hon varit, fast tillade att vi skulle äta middag väldigt snart. Hon åt så klart knappt någon middag men, nu vet vi i alla fall att hon skulle överleva om något inträffar och hon blir ensam och övergiven i några dagar, förutsatt att det finns matvaror hemma.

Dagen efter såg jag spåren i smöret efter hennes smörgåsäventyr, då det var en hel del leverpastejrester där i, men som sagt, det är sånt jag kan tänka mig att leva med. En sådan frammåtanda är jag inte van vid direkt.