Lite bilder från det vita landskapet

I dag var vi ute och åkte pulka. När vi ändå gick ut och roade oss i snön så passade jag på att föreviga denna praktvinter som vi ändå genomlever i år. Jag försökte tidigare att visa upp en bild och hävda att vi har ett större snödjup här än i Stockholm, vilket skrivarmamman snabbt ville motbevisa, men jag fortsätter hävda detta då hon gick på ett snödjup som är grundat på både skottning och hål mellan brädorna. Det djup jag ville poängtera där var snödjupet uppe på bordet. Här finns några fina bilder som kan visa på snödjupet i fråga, som till exempel denna cykel:

som döljs väl under snön.
En vuxencykel vill jag påpeka där ramen är i höjd med min midja.
Tycker det blev en rätt så härlig bild.

Här är barnens lekstuga/rutchkana
som vi i dagsläget istället borde kalla för igloo.

Här har vi utemöblerna som råkat bli kvar ute när vintern kom.

Och vad har vi här då? Får jag en gissning?


Just det...

...bilen.
Det ser man på backspegeln

Den här lilla snöbollen hade varit ute på äventyr helt själv såg det ut som.
Jag fick krypa ihop i konstiga ställningar och upptäckte när jag kom hem att jag... *suck*
klippt lite av skuggan. Men bilden fick vara med ändå, för den är allt lite söt tycker jag.


Nu är nog fåglarna rätt nöjda över de holkar som finns,
lite tak över huvudet mitt i snöstormen.

Vinden hade skapat läckra vågmönster i snön,
det ser så mjukt och härligt ut så man vill bara lägga sig i det.

Efter pulkaåkningen gick solen långsamt ner bakom sträden

Och hela familjen gick hem. Här har lilltjejen ramlat av pulkan så hon fick springa i kapp för att få åka de sista fem metrarna till bilen.

Snön är kall, eländig, ställer till problem i trafiken, gör så man knappt kommer ut genom dörren men...


...den är vacker!