Eftersom både vinden och källaren är helt belamrade från golv till tak med saker som vi måste gå igenom för att se om det ska få vara kvar eller om det ska sorteras ner i kassar för att kanske åka iväg till någon av redan nedskrivna personer så kan vi inte ställa undan våra sorterade kassar på vinden eller ner i källaren utan måste ha kvar dom i bostadsvåningen där de tar plats från oss.
Här kommer femtonspelet in, för man flyttar alltid på dom när man städar. Vi har haft dom ute i entrén (eller arbetsplatshörnan ute i entrén) ett bra tag nu. Jag kände att jag behövde ha den där arbetsplatshörnan och därför städade vi den i veckan och rensade då bort alla dessa kassar av saker som stod på arbetsbordet, under arbetsbordet, på vägen till arbetsbordet och i garderoben. Mycket åkte in i köket.
I går städade jag köket och då åkte alla dessa kassar, som inte redan fått bosätta sig i vardagsrummet, in i vardagsrummet. I dag skulle vi ha fikabesök hem till oss och därför var det dags att göra så vi kunde ha ett någorlunda respektabelt vardagrum och därför åkte allt in i sovrummet istället. (eftersom vi ska sova där inatt så kommer allt att åka ut i vardagsrummet innan midnatt igen för just nu kan man inte ens se sängen för alla kassar)
Förutom att vi skulle röja vardagsrummet på alla kassar, och alla leksaker som barnen fått för sig att dom ska förvara i vardagsrummet, och alla kläder som av någon anledning anser att dom inte trivs i garderober eller lådor och istället vill hänga över fotöljer eller ligga på bord och soffor så skulle vi även städa dotterns rum och motivera sonen till att städa sitt rum. Så sonen är lite av en ögontjänare så innebär det att man måste gå och öppna hans dörr ungefär var femte minut för att se honom flyga upp som en stålfjäder från en kalle-tidning och sedan så får man påpeka att han inte gjort något vilket han högljut vill påpeka motsatsen om. Det hjälper föga men det gör i alla fall att allt man själv ska hinna med tar dubbelt så lång tid.
Dotterns rum är lite av ett veckoarbete då det bara efter några timmar ser ut som om någon lyft upp hennes rum och skakat det ordentligt för ingenting, och då menar jag verkligen INGENTING är på rätt plats. Dottern stjälper till jättebra också så det ska ta riktigt lång tid. Men man måste vara pedagogisk och ändå säga att hon är jätteduktig så att hon inte ska hata städning lika mycket som jag hatar städning.
I alla fall, det här höll vi på med hela morgonen från tio till två idag och jag har liksom skjutit på min egen privata kroppsstädning för den syns ju inte lika bra då jag har kläder på mig. Maken var på mig upprepade gånger och sa till mig och gå och duscha men jag svarade hela tiden med saker som:
- nej vänta, jag ska bara samla ihop alla kläderna på vardagsrumsgolvet
- nej vänta, jag ska bara ta bort den här högen av skräppåsar precis innanför ytterdörren så ingen snubblar på dom
- nej vänta jag ska bara sopa ihop allt småskräp på golvet
- nej vänta, jag ska bara baka dom här kakorna (här tyckte min man att jag hade en sned prioritering, dom var jättefint hjärtformade)
I alla fall, maken hade i sista sekund åkt för att köpa tårta på ICA och jag hade lovat att jag skulle gå och duscha så fort jag sopat färdigt i vardagsrummet. När jag var klar med det tänkte jag bara att jag skulle hänga upp alla kläder ute i hallen så att inte gästerna skulle behöva kliva på dessa. Jag hade vid tillfället endast gammal sunkig t-shirt och trosor på mig. När jag kommer ut ser jag i mellertid en grön taunus parkera utanför och barnens kusiner som kliver ur.
JÄVLAAAAAR
skriar jag när jag springer in i sovrummet och får på mig ett par jeans och en bh. På vägen säger jag åt sonen att hans kusiner var på ingång så att han skulle ta dörren när dom ringde på, Just när jag fått av mig tröjjan och har byxorna på halvstång och liksom står med bh:n under bysten så börjar telefonen ringa. Telefonen ligger i köket och jag har släppt fångarna loss (nej, fel, dom hade faktiskt inte blivit fängslade för dagen än) och jag var inte riktigt sugen att springa och flaxa med dessa när det var folk på ingång. Därför börjar jag ropa på ungarna att dom skulle svara telefonen. Här kom ju problemet, sonen stod ju på vakt vid dörren och vågade inte lämna sin post och dottern visste inte hur man svarade telefonen eller hur hon skulle hitta telefonen vilket gjorde att kaos utbröt.
Jag ropar åt sonen att han kan svara telefonen och han lämnar motvilligt detta för att svara då hans syster skulle ta över dörren vilket sonen var lite svartsjuk över även om det inte ens var han som fyllde år.
När kusinerna kommer in har jag precis fått på mig tröjjan och byxorna och står flåsande i hallen med en min som skrek hysteriskt oberörd. När dom kommit in gick jag ut och hängde upp dörrmatten, eller rättare sagt alla de kläder som är det första man trampat på när man kom in. Snart kom även barnens bonusfarmor och deras mormor och morfar.
Nu har alla åkt och jag sitter och är helt mentalt och kroppsligt slut med ett löfte hängande över mig, det löftet jag gav sonen i morse, att vi skulle åka pulka nu efter fikat. Jag hoppas innerligt att han inte kommer ihåg detta, men det är klart, jag kan ju hålla hans ostädade rum emot honom, och hans ogjorda läxa.
Fy vad hemsk mamma jag är!
Men jag är ju faktiskt upptagen med att belamra vardagsrummet med 10 kassar utsorterade saker och så ska jag återigen städa dotterns rum så vi kan dammsuga, och så ska jag decka, det finns inte mycket tid över att ha roligt är jag rädd. Åtminstone inte för mig, just nu.
Oj vilken dag :)
SvaraRadera