Julhelgen

Nu vill jag börja berätta lite om vad som hände efter att vi kom hem från Egypten. Vi var ju där till och med den 22 december, eller rättare sagt 23 december på grund av förseningarna som jag så fint beskrev i tidigare inlägg. Vi kom till föräldrarna och var där över julen. Vi hann med ett julfirande där, en julfika hos min mormor på juldagen. På annandag jul åkte vi hem och hann med ett julfirande med makens mamma, syster samt deras familjen hemma hos oss.

Alla dessa fina saker fick jag i julklapp.

Redan på planet till Egypten fick jag min första julklapp av maken, det var boken av Ketchupmamman som jag väldigt subtilt gett vinkar om att jag ville ha, som att jag släpade in maken i en bokaffär, letade fram boken och talade om att den var väldigt röd och fin och skulle passa jättebra i min bokhylla. Vid det laget hade maken redan köpt den två månader innan, berättade han efteråt, då jag redan kommit med mycket subtila vinkar innan dess.
Hemma hos föräldrarna fick jag en smärre chock av maken i julklapp, fröken Fleggmans mustasch på dvd. Det är en film jag verkligen velat ha, lääänge, på dvd, men på grund av upphovsrättsproblematik har jag endast haft den på en dåligt inspelad vhs-version, som dessutom var lånad av mina föräldrar. Jag satt bara och gapade ett bra tag innan jag sansade mig igen. Min man är en mästare på att överaska mig, jag ligger i lä vilket känns riktigt tråkigt.

Vidare fick jag av maken en Stephen King-bok och Dirty Dancing-boxen som, förutom filmen, innehåller ett nattlinne, en sovmask och en tvättpåse, allt i vitt och rosa så klart.

Från andra än maken fick jag:
pengar
isprinsessan (camilla läckberg)
Rapsraggarna (Karin Brunk Holmqvist)
Sirila gentlemän sökes (Karin Brunk Holmqvist)
en socialarbetarmugg
en scarf
samt en skitbra toalett till afrika.

När vi kommit fram till nyår, efter alla dessa etapper och olika firanden och resor så frågade jag sonen hur länge sedan det var som vi kom hem från Egypten och han svarade då precis på samma sätt som jag kände: tre veckor sedan.

Nyårsplanerna var som de brukar, en middag med min ungdomsbästis med familj. Vi träffas inte så ofta utan det är framförallt nyår som är vår kväll. Problemet var bara det att maken varit kass i magen sedan Egypten, då snackar jag rännskita tre gånger om dagen, minst. Han upplevde dock att han blivit värre vid nyår, jag var bra bubblig i magen och plötsligt blev dottern bråkig i magen också. Vi ringde och förvarnade våra vänner om detta och de avblåste hela nyårsfirandet. Senare upptäckte vi att våra magars problematik troligen berodde på stressen vi upplevt utifrån allt kuskande och återställningen till vardagen. De vågade ändå inte vilket jag ändå kan förstå, jag har ju ändå kräkfobi.

Nyårsafton avlöpte extremt lugnt vilket faktiskt var riktigt skönt, vi behövde en sådan kväll. Vi gjorde inget under dagen, förutom maken som fick gå och handla i kylan. Men är det nyår så är det ändå nyår så lite gjorde vi allt oss till.

Vi dukade upp en fin middag

Barnen fick det de ville ha

Föräldrarna fick det de ville ha

och efterrätten blev extra ordinär

Eftersom det bara var vi tyckte vi att det var dags att prova det där spelet som vi köpt för länge sedan, och liksom göra efterätten lite roligare. Det var jättekul. Man fick svara på frågor eller göra utmaningar för att få olika tårtdelar och sedan fick man göra sin egen tårta. Vi hade chokladtårtsdelar, man fick välja mellan att ha chokladsås, jordgubbssylt eller marsansås mellan tårtdelarna och sen hade vi massor av grädde och godis att lägga på. Barnen tyckte det var helroligt så det kommer att komma fram fler gånger!

Här är det full fart, kort läses, sånger sjungs och gåtor gissas, och kolla bara vilken snygg tårta jag skapade!

På grund av omständigheterna vägrade jag kliva ur pyjamasen och behöll den på hela dagen och gick även ut i den vid tolvslaget, vilket går att se i tidigare inlägg. Vill även påpeka att jag jobbat hela helgen, jour, så det har inte varit så arbetssamt, jag kommer mest bara får pengar för det.

Jag har nu påbörjat en ny almenacka och tro det eller ej, den är faktiskt lila/rosa i år. Jag har skiftat från svart/vit till lila/rosa.

Detta kan komma som en chock för vissa där ute...

Här vill jag ge en liten tillbakablick till det året som varit, det svart/vita almenacksåret och vilka förväntningar jag har på året som kommer.

Positivt:
-tog examen
-fick mitt första socionomjobb
-fick en liten brorsdotter
-var på min första charterresa
-maken fick utökad tjänst

Negativt:
-det gick åt helvete på c-uppsatsen
-höll på att gå i väggen på jobbet på grund av dålig semesterplanering (inte min planering)
-Mamma blev sjuk
-jag gick upp 20 kilo
-jag var på min andra charterresa (måste säga att det är ändå lite skämtsamt, riktigt så hemskt var det inte men det är roligt att skämta om)

Förväntningar på året som kommer:
-Att jag får jobbet jag ska på intervju för nu i januari
-att jag får komma ner till västkusten mer
-att jag går ner alla de kilon jag gått upp
-att jag får dra ner på stressen
-att jag blir mer harmonisk
-att jag får mer tid till barnen
-att jag får mer tid till mina intressen
-att jag hinner umgås mer med vänner.

GOD FORTSÄTTNING PÅ ER ALLIHOPA!