tisdag 27 oktober 2009

Och tillslut bröt det ut

jag har ju under hösten kört småskurar av sjuka. En febertopp på en till två dagar här, astmaproblem, snorig och det har hållt i sig två dagar och sen har det gått över. Jag har blivit hotad inne på facebook av kompisar som säger att jag går till jobbet fast jag är sjuk och det finns folk som dött av det (kändes som ett drastiskt hot) och att jag måste vara hemma tills jag blir frisk. Problemet är ju att jag varit frisk i mellan. Om man inte har feber eller förkylningssymtom så kan man ju inte sitta hemma ifall man kanske blir sjuk igen.

I helgen var jag hängig igen, kände mig seg och huvudet tungt. Sonen fick feber på lördagskvällen och hade 39,7 på söndagseftermiddagen. Förutom feber gnällde han över ont i kroppen och huvudet. Eftersom han har astma så tyckte min pappa att jag skulle ringa till sjukvårdsupplysningen för att kolla vad dom tyckte om saken. Dom ville att jag skulle komma in med honom till jourmottagningen och jag fick en tid klockan halv sju. Jag slänger ett snabbt öga på köksklockan som visar tio över sex. Jag säger mig vara en aning skeptisk till att hinna hitta barnvakt och klä på min son och fixa taxi och ta mig till dem på tjugo minuter. Då blev jag informerad om att klockan var tio över fem och tiden såg mer optimistisk ut. Telefonsköterskan trodde vi skulle hinna ta en buss i tid, "en buss" skrattade jag för mig själv.

Min son var helt utslagen, jag fick släpa in honom i vår säng, klä på honom som en trasdocka, släpa ut honom i taxin, åkte till vårdcentralen där han låg utslagen i mitt knä. Läkaren var orolig för honom då han var så borta, ända tills hon nämnde att vi skulle ta blodprov. Då blev det ljud vill jag lova. Han skrek, åmade sig, grät kravlade och bad. Läkarens oro minskade, vi lyckadse fånga några droppar blod och sen fick vi åka hem igen.

På måndagsmorgonen var jag lite hängig på morgonen, som jag varit hela helgen. Jag var hängig men inte tillräckligt för att stanna hemma, tyckte jag. Maken tyckte jag skulle vabba, vilket jag gjort på torsdagen och fredagen för att jag själv var dålig och flickan likaså. Men jag kände att jag inte kunde vara borta under måndagen, det var så mycket jag var tvungen att göra för annar skulle det gå käpprätt åt helsike för mina klienter.

Det gick bra på morgonen men på eftermiddagen började det balla ur. Vi satt i möte, personalmöte, när jag kände att det kom krypande i kroppen. Febern. Även om jag satt ner så kändes det som om jag skulle falla ihop. min närmsta chef såg att något inte var bra och frågade efter mötet hur det var. Jag tog en fika med dom men kände att bomben snart skulle utlösas. Det var några saker jag var tvungen att göra innan jag kunde gå och jag raffsade ihop dessa som om jag skulle explodera om jag inte hann tid. Sen gick jag till tåget och det var som panik i kroppen. På tåget där jag såg att små barn och familjer så kändes det nästan som pestens tid. Som om jag var han i början av filmen som åker iväg och smittar ner hela världen med detta hemska virus.

Väl i Örebro igen tog jag taxi hem, direkt in i sängen och har i stort sett inte lämnat den sedan dess.

Feber 39,4 som högst mätt, halsenär fullständigt sönderfrätt och när jag hostar, vilket jag tvingas till med jämna mellanrum, känns det som om lungaorna ska explodera och halsen vittra sönder. Det värker i kroppen på mig, jag är fullständigt orkeslös och det snurrar när jag är upp och går. Jag lever på tabletter och vätska och min man, som även han är sjuk, har varit mycket gullig och hjälpsam. Feber slår ut mig mer än vad det slår ut honom. Även här är vi lite tvärt om jämfört med många anda par.

Och det är lite krångligt när båda vuxna är sjuka samtidigt som två små barn som orkar så mycket mer ljudmässigt och bråkmässigt men behöver mer hjälp med saker som krånglar så som vätska, tabletter, mat och detta bill de ha med hysterisk beordning vilket inte är så lätt när man känner sig svimfärdig vid tillfället.

Nej nu ska jag krypa ner under täcket, titta på House och vänta ut denna influena (jag ber om ursäkt för allt som är svårtytt i detta inlägg, som sagt var så är inte mitt huvud helt klart utan lite väl febervingligt)

1 kommentar:

Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive