Lite bättre nu

Nu har jag ältat, snackat, funderat och planerat runt min stress. Jag har fått några tips om att jag borde gå ner i tid, och det funderade jag faktiskt på ett litet tag, men det är en hake; jag är vikarie. Jag får gå ner i tid, det är inte det, men jag vet ju inte hur mitt arbetsliv kommer se ut framöver, efter att vikariatet tagit slut, då kommer jag ju stå med åttio procent på sjuttiofem- procent av det jag har idag, och då skrattar jag nog inte längre.

I stället har jag börjat kika på hur jag ska planera utifrån det jag har nu. När maken är ledig kan jag jobba längre på eftermiddagarna men när han jobbar så drar jag från jobbet strax efter fyra, på tisdagar (om maken jobbar) så drar jag redan halv fyra. Maken har lovat att inte ta såna mastodontperioder igen, som innebär att jag är ensam med barnen i drygt två veckor, som det var när jag sprang in i tapeten.

Hemma har vi strukturerat börjat rensa, sortera och fixa. Jag har dragit ner på förväntningarna och försöker ta det för vad det är, så jag inte stressar upp mig över att jag ännu inte hunnit så långt som jag velat hinna. På det sättet orkar jag "stå ut" i hemmet samtidigt som jag försöker se de små förändringarna som blir, istället för allt vi inte hunnit göra. Just nu är det sovrummet vi jobbar på.

När det gäller barnen så pratade jag ju med beteendevetaren och vi diskuterade det här med föräldraskapet. Jag vill så mycket och för nig är det viktigt att barnen får ha så många aktiviteter kan berika och stärka deras liv. Det är det slut med nu. Sonen går på simskola för det är viktigt, men allt annat är bortskrapat. Beteendevetaren sa det att det viktigaste är att barnen har en mor som orkar ge den kärlek som de behöver i första hand och det är det jag försöker göra i dagsläget.

Vikten börjar jag kika på också nu vilket faktiskt gör att jag mår bättre, tror jag. Jag äter ett mål mat om dagen så slipper jag stressa och tänka på sådant under dagen, soppa på lunchen (har ätit det ett tag nu och det är riktigt skönt) med en god bok hjälper mig att slappna av. Fikapauserna sitter jag med arbetskollegorna. Jag sitter med arbetskollegor på lunchen också, fast med soppätarna, vi är fyra stycken och vi har det riktigt gemytligt för oss själva i fikarummet. Jag ska ta hurtiga promenader på fikarasterna. Det är inte något som stressar upp mig utan jag minns hur mycket bättre jag mådde av att promenera tidigare och jag har läst att så även är fallet. Att promenera får en att slappna av mer.

Dessutom har jag fått upp näsan över fattenytan igen, och börjat sikta in mig på Egypten, för tiden går ändå undan och nu börjar december bli synligt och med den Egyptenresa och jul hos päronen.

Bara jag inte börjar stressa upp mig för julklapparna...