Nu har jag läst lite mer om stress

Efter läkarbesöket har jag börjat kika runt lite för att försöka lösa mina problem på egen väg för sjukskriven är jag inte och det vill jag inte vara. Som det ser ut just nu så har jag ingen backup från landstinget i form av samtalskontakt eller liknande men ett första steg är väl att att jag ska kunna kartlägga, var är jag och vad jag själv kan göra. Först kommer lite kartläggning av vad det är att vara utmattad:

"Onormal irritation, onormal nedstämdhet, oro/ångest är vanliga känslomässiga tecken på stress. På det fysiska planet kan man märka av trötthet, hjärtklappning, magbesvär, muskelspänningar, svettningar, darrningar och andnöd. Kognitiva (tankemässiga) stressymptom kan uppträda i form av onormal glömska och koncentrationssvårigheter, bristande förmåga att tänka långsiktigt och att lösa problem, känsloutbrott i form av gråtattacker och raserianfall, känslor av nedstämdhet och uppgivenhet. Alla dessa symptom signalerar en sak: du behöver ”varva ner” och vila dig. Om man inte tar dessa varningssignaler på allvar, utan försöker övervinna dem genom att arbeta ännu hårdare, riskerar man att drabbas av allvarlig stressrelaterad ohälsa."

Ja vad ska man säga, det blev några stycken som jag kunde samla ihop. Det måste betyda att jag måste varva ner och vila mig, frågan är bara var, när och hur.

"Kvinnor upplever mer stress i hemmet än män. Denna skillnad i upplevelse avspeglas även i mäns och kvinnors kroppsliga stressreaktioner. När arbetsdagen är slut och det är dags att gå hem sjunker mäns blodtryck och stresshormonhalter medan kvinnors ökar. Män kopplar uppenbarligen av i hemmet medan kvinnor erfar att belastningen ökar; nu är det dags att ta itu med barnen och hushållsarbetet. Trots att den svenska kvinnan idag förvärvsarbetar i nästan lika stor utsträckning som mannen har förväntningarna och krav på hennes roll i hemmet inte förändrats mycket, det är fortfarande hon som bär huvudansvaret för matlagning, tvätt, städning och omsorg om barn. Det är inte överraskande att många kvinnor upplever stress till följd av oförenliga roller."

Okej, alla som varit hemma hos oss vet ju att vi inte har det pedantiskt hemma och både jag och min man är väl lika slarviga (nä, han är nog lite slarvigare än jag, i alla fall har han fler saker att slarva med) men när det är stökigt så är det bara stökigt i hans ögon och det är väl inget att jaga upp sig för. Jag däremot tar allt och personifierar det med mig själv och stöket indikerar att jag är en dålig människa, jag kan inte släppa in någon och jag skäms och känner mig otillräcklig som människa och ju stökigare det är ju mer stressad blir jag och ju sämre mår jag. Från början när i cirkeln så kände jag att jag ville åka till jobbet och vila upp mig och slippa stöket när jag var ledig och jag ville åka hem och vila upp mig när jag var på jobbet. I dag vill jag inte åka till jobbet och jag vill inte åka hem så jag har ingen viloplats alls.

"Känslan av otillräcklighet inför livets krav är inte ovanlig. Avgörande för om de olika krav som ställs känns utmanande eller negativa är upplevelsen av kontroll. Hinner man med det man vill och tycker är viktigt upplever man hög kontroll och situationen blir stimulerande. Har man däremot svårt att skapa balans mellan arbete, familj och hem minskar kontrollen, vilket lätt föder känslor av olust. Kvinnans roll är i större utsträckning än mannens dikterad av andra familjemedlemmars behov, därmed minskar också hennes kontroll över kraven i hemmet. Såväl samhällets som kvinnans egna attityder anmodar henne att sätta andras väl och ve i första hand."

Ja jo okej... jag har inte kontroll alls på jobbet känner jag och hemma faller allt i spillror och jag hinner inte med att ens hålla ordning i köket...

Då ska vi se vad dom har för tips och idéer för att jag ska komma i ordning och må bra igen:

"För dagbok över stressen i ditt liv och hur dina stressreaktioner ser ut. Fundera över om du kan undvika eller ändra på de situationer som utlöser stress."

I can do that...

"Dela upp en cirkel i olika tårtbitar, skriv det du ser som viktigt i ditt liv i bitarna. Jämför denna “drömtårta” med hur det förhåller sig i dagsläget och se om du kan ändra på något redan idag. Skapa balans mellan arbete, familj, fritid och egenvård och schemalägg hur mycket tid/utrymme de olika delarna ska få."

I can do that to...

"Pyssla om dig och gör saker som stärker självkänslan; sov och ät på regelbundna tider, reservera ”egen tid” som du kan ägna åt dig själv, t.ex. något fritidsintresse, avslappning eller motion."

I dont think I can do that... jag kan sova och äta på regelbunda tider, det kan jag försöka göra ett schema för att lyckas med men "egen tid" låt mig bara skratta klart först. Visst jag har skapat min egen tid genom att inte äta lunch med arbetskollegorna utan istället sätta mig själv och läsa en bok. Vet inte om det är det dom menar med egentid, att dra sig undan från socialt umgänge, men det är där jag är i egen tid. Jag jobbar med människor under stressiga former från före åtta till fem varje dag, dagis stänger halv sex så det finns inte mycket utrymme för egentid på väg från jobbet till att hämta barnen. Sen är det laga mat, ta hand om barn, lägga barn och sen är klockan halv tio och jag orkar inte med mig själv eller disken och går och lägger mig och sover (eller försöker skapa något krystad egentid apatiskt framför datorn där jag gör löjliga test på facebook innan jag deckar för sent på kvällen) Den här punkten som alltså känns viktigast verkar vara omöjlig.

"Sök socialt stöd hos människor som ger kraft och glädje."

Kan det vara här min hemlängtan har bubblat upp så kraftigt. Jag är osäker på vem jag ska vända mig till för att kräkas ut min frustration, någon som orkar lyssna. Nu vill inte jag att någon som läser detta ska ta illa vid som som att jag inte känner att vi är kompisar på samma plan eller liknande, jag känner bara att jag inte vill tvinga hem folk till mig för att jag ska kunna spy ut mina problem. Det är nog därför jag längtar tillbaka till mina rötter för jag får för mig att stödet finns där, men det gör det säkert inte heller. Jag får väl försöka få upp något slags socialt umgänge med folk och skapa hållbara och djupa relationer med folk på äldre dar, ja men visst, det är ju inte stressande att ha det över sig också...

Nå är det någon där ute som känner att dom har tid för mig?

"Prioritera och välj bland olika aktiviteter, träna dig i att säga nej, till andra och dig själv."

Okej, från och med nu ska jag säga nej till dagispersonalen när dom säger att dom vill att jag ska hämta mina barn, "nej, jag ska ut och gå istället!" Jag ska ut och gå och skapa djupa relationer med folk, om inte ni vill höra mig älta lite när jag hämtar barnen.

"Sätt rimliga mål och minska prestationskraven, träna dig i att låta tidningar ligga framme, att ha dammråttor under sängen och att inte ha maten färdig när gästerna kommer – se att det inte leder till någon katastrof!"

Låt mig skratta jättemycket! Det är ju inte riktigt där problemet ligger. Jag tror väl att jag måste komma till en punkt där jag har ett hem där en tidning faktiskt syns och inte bara försvinner i röran av all annan skit som inte hamnat rätt eller helt enkelt inte har något riktigt hem.

"Slutligen; stressas inte av att du måste stressa mindre. Det tar tid och envishet att förändra invant beteende. Tänk efter om det är någon av de föreslagna strategierna som du har lust att prova. Planera realistiskt för hur du ska kunna genomföra strategin, genomför den och utvärdera resultatet. Visa uppskattning gentemot dig själv för att du försöker minska stressen i ditt liv!"

• ategin, genomför den och utvärdera resultatet. Visa uppskattning gentemot dig själv för att du försöker minska stressen i ditt liv!"

Okej. Jag ska utvärdera hur jag ska kunna komma i ordning med mitt liv, jag ska försöka få ordning i hemmet så jag står ut (har börjat jobba på det redan) jag ska försöka ta mig tid så fort maken är ledig och säga "nej" när han frågar om det är okej om han jobbar två veckor i sträck kvällstid, jag ska lägga upp ordentliga matscheman så jag inte behöver stressas över att jag inte vet vad vi ska äta och jag ska prata med cheferna på jobbet om hur jag känner på min arbetssituation.

Någon annan där ute som har tips ideer och känner att de vill bidra med socialt umgänge till mig kan höra av sig.

Informationen till detta inlägg
är hämtat på Stressmottagningens hemsida.