Nästan kränkande

I dag blev jag arg när jag körde hem från jobbet. När jag åker ut på motorvägen så är det en taxi, en stor taxi, som kör på vägen. Det är 110 och han kör väl kanske i 105 så jag kör ganska enkelt om honom, först, innan han axar och gör det lite jobbigt för mig att komma in i högerfilen igen. Sedan ligger han och trycker i rumpan på mig, riktigt nära, skulle jag tvärnita så skulle jag ha honom uppe på instrumentbrädan i ett kick! Så nära ligger han i minst en kilometer och visade ingen tillstymmelse till att köra om, bara trycka i rumpen på mig. Efter ett tag kommer jag fram till en bil som kör långsammare än mig och då tänker jag så klart köra om. Nu till det som gjorde mig förbannad, eller rättare sagt, kränkt och förbannad.

Jag gör en extrem körskolemanöver. Jag tittar i backspegeln och minns hur jag irriterade mig på taxin som låg och slicka avgasröret på mig, sen tittade jag i sidospegeln för att lägga över huvudet och titta på den döda vinkeln, allt var fritt. På vägen tillbaka med huvudet tittade jag ännu en gång i sidobackspegeln, satte igång blinkersen och började långsamt att glida ut i vänsterfilen.

Jag var tydlig i mitt beteende, jag visade med blinkrsen vad jag skulle göra och det var fritt när jag tittade bakåt. På motorvägen gör jag inga häftiga rörelser utan kör i lungt mak ut i vänsterfilen medan jag ser på avståndet mellan min bil och bilen framför för att hålla bra avstånd. Då råkar jag se något i ögonvrån och slänger en blick åt vänster och ser då taxin som legat och nosat regestreringsskylten på mig under en kilometers tid, bredvid mig, på vänster sida. Vi delade fil!

Den tid som det tagit för mig att titta alla backspeglar är höst tio sekunder, vi snackar om ett förlopp på 15. 20 sekunder, från det att jag såg honom ligga och trycka bakom mig tills dess att han nu låg bredvid mig i vänsterfilen. Inte nog med det, jag började blinka vid ungefär samma tidpunkt som jag såg i döda vinkeln och då var den fri.

Det innebär att taxij***n måste gått ut och börjat köra om mig efter det att jag till att börja blinka och visat tydligt vad jag var på väg att göra, dessutom måste han ha kommit upp i en rejäl fart för att överhuvudtaget komme upp bredvid mig så snabbt.

Jag vinglade till, chockad, jag var inte beredd på händelsen alls utan blev riktigt rädd. Samtidigt blev jag förbannad och lite stött, hade det varit en kö där bilar inte var inblandade kanske jag snäst åt honom eller gett honom en liten puff. Hade jag gett honom en puff nu så hade det varit livsfarligt, men det är så irriterande när man inte kan tala om för någon vad man tycker i trafiken.

Jag vinglade till som sagt, kom tillbaka till högerfilen, utan att stöta till bilen framför mig som jag nästan hade börjat köra om vid tillfället och kände adrenalinet pumpa i ådrorna. Adrenalinet tillsammans med känslan av irritation över att han hade gjort en sådan idiotisk omkörning gjorde att jag använde ett språk som skulle gjort en vem som helst generad. Bilen i fråga som hade kört om mig kör om några bilar och åker sedan in i en lucka där han ligger och trycker i ännu lägre fart än innan, ungefär 95 kan jag tänka. Jag kör så klart om efter ett tag, (var inte ensam om det, vi var många som körde om det såsskrället) och när jag kör om så viftar han upprör och argt mot mig och pekar mot backspegeln.

Det är nu jag blir riktigt förbannad, va fan menar han! Jag hade kollat i backspeglarna men hade han tittat på mina blinkers eller låg han för nära dem för att kunna se att jag hade ljus på bilen överhuvudtaget! Och nu till den kränkande delen. Om det hade hänt något i den situationen så hade ju jag åkt dit på det även om han gjorde en helful omkörning som någon jävla smygande attackpuma utan att ha koll på sina medtrafikanter överhuvudtaget. Det är kränkande, att köra defensivt, försöka hålla koll på läget och sedan bli totalt överkörd av offensiva bilistjävlar som dessutom skulle kunnat hävda sin rätt om något händer.

Det tycker inte jag är helt rättvisst!