Jag är så jäkla ambivalent så det är löjligt

Jag skrev redan i april 2008 om detta och det har inte ändrats sedan dess!

Just nu går jag dessutom en kurs i MI så jag går i gång i gamla hjulspår igen, men nu är det så tydligt.

Jag vill skriva mina böcker.
Jag kommer på den ena saken efter den andra som jag bara MÅSTE göra som gör att jag inte hinner skriva mina böcker, alltså, jag prioriterar inte böckerna alls.

Jag har fortfarande samma känsla, jag måste måste måste skriva mina böcker nu. Dom gnager mig! Varför prioriterar jag bort dom hela tiden? Varför göra jag allt för att inte skriva dom? Vad är det som driver mig ifrån min stora dröm?

I helgen ska jag till LOKA brunn, på ett egethändigt ihopknåpat LVA, men jag är så illa tvungen att bekosta det själv. Först tänkte jag åka med en kompis, men hon kunde inte så då tänkte jag åka själv...
Okej.
Åka själv, det var blandade känslor angående det.
En del av mig tjoade och tjimmade att nu jäklar skulle jag ta med mig en bok och min laptop, jag skulle läsa, rå om mig själv och börja knåpa på mina böcker.
En annan del av mig var fullständigt vettskrämd! Själv, alena, ensam? Det går ju inte. jag skulle ju få tuppjuck, prata med väggarna!
Då kom Magnuz, vår kära extrapappa och sa att han kunde ju ta barnen så maken skulle kunna följa med.
Den skräckslagda delen av mig jublade, nu skulle jag inte behöva stå ut med ensamheten, stå ut med mig själv och mina egna tankar. Den andra delen svor, tyckte det var mycket störande att jag skulle sumpa den här chansen.

Nu är Magnuz sjuk och jag ska åka själv...

Jag är nervös, men... stark och jag tror jag ser fram emot en egen helg, bara för mig själv och min ambivalens.