Ica är inte som det en gång var

I söndags handlade jag på ICA. Det var inte något speciellt med det, jag har handlat där många många gånger tidigare. Men när jag lämnat in barnen i lekhörnan, hämtat ut min scanner och klivit in genom grindarna till affären så kände jag att det inte var som det brukar.

Det kändes tomt.

Först kunde jag inte komma på riktigt vad det var som var så tomt tills jag kom på att tomheten kom ifrån att den där lilla roliga kryddningen av handlingen på ICA var att man kanske skulle stöta på Maria. Man kanske skulle få sig en trevlig pratstund, man kanske skulle se något rödhårigt som man kunde busa med lite, komma med fåniga kommentarer och skämt med, få personlig hjälp och pekning eller kanske få fikatruga lite men det är slut med det nu.

Hoppas du har det bra där borta på andra sidan jordklotet och jag gissar att inte du saknar ICA lika mycket som vi ICA-kunder saknar dig.