söndag 27 september 2009

Varför krångla


Något snabbt till lunch ville jag ha. Jag fann några burkar fiskbullar men kylen gapade tom på potatis. Efter att först börjat leta efter annan mat kom jag på att jag brukar ju alltid få truga i ungarna potatis på varför krångla. Undrar om jag kan lägga det under kategorin GI?

Jag skulle vilja hylla Hedvig med ett litet hurra för lilla Hedvig... Hurra!

Eller så vill jag hylla maken med ett litet hurra för att han byggde hyllan, hurra!

Denna helgen går ut på att försöka komma i ordning här hemma för att jag framöver ska kunna arbeta med mig själv och min stress. Köket rensades i går, lite i vardagsrummet omorganiserades i förrgår, får se hur länge jag får ha det bra på de ställena innan kaoset tar överhanden igen. Hallen har har nu uppgraderats med en hylla som jag kan få plats med diverse saker som i dag svämmar över i vardagsrummet. Viktiga papper, räkningar och post ska bland annat få bo i hyllan. Jag ska städa toaletten och sortera tvätta men framför allt ska jag gå igenom några av de fina tips som jag fick från stressinformationssidan.

Jag får nog prioritera det framför ren toalett och sorterad tvätt tror jag, det kan jag ju ändå göra på kvällen i morgon... hoppas jag.

För att slippa stressen måste jag stressa för att hinna bli klar inför arbetsveckan. Här ska målas tabeller i kväll.

Förresten Mrs Data... när skulle vi ta den där fröken fleggmans mustasch kvällen som vi sa att att vi skulle ta...? (försökte få till en meningsuppbyggnad som skulle påminna om "men oj vad jag har letat efter den här eldgaffeln som jag har letat efter" men jag tror inte att det funkade så bra...)

Nej, tillbaka till min hylla!

lördag 26 september 2009

Vi måste ha världens sötaste skafferi


Och då är inte de tre paketen med strösocker med på bilden. Rensning av skafferi har påbörjats!

Nu har jag läst lite mer om stress

Efter läkarbesöket har jag börjat kika runt lite för att försöka lösa mina problem på egen väg för sjukskriven är jag inte och det vill jag inte vara. Som det ser ut just nu så har jag ingen backup från landstinget i form av samtalskontakt eller liknande men ett första steg är väl att att jag ska kunna kartlägga, var är jag och vad jag själv kan göra. Först kommer lite kartläggning av vad det är att vara utmattad:
"Onormal irritation, onormal nedstämdhet, oro/ångest är vanliga känslomässiga tecken på stress. På det fysiska planet kan man märka av trötthet, hjärtklappning, magbesvär, muskelspänningar, svettningar, darrningar och andnöd. Kognitiva (tankemässiga) stressymptom kan uppträda i form av onormal glömska och koncentrationssvårigheter, bristande förmåga att tänka långsiktigt och att lösa problem, känsloutbrott i form av gråtattacker och raserianfall, känslor av nedstämdhet och uppgivenhet. Alla dessa symptom signalerar en sak: du behöver ”varva ner” och vila dig. Om man inte tar dessa varningssignaler på allvar, utan försöker övervinna dem genom att arbeta ännu hårdare, riskerar man att drabbas av allvarlig stressrelaterad ohälsa."

Ja vad ska man säga, det blev några stycken som jag kunde samla ihop. Det måste betyda att jag måste varva ner och vila mig, frågan är bara var, när och hur.
"Kvinnor upplever mer stress i hemmet än män. Denna skillnad i upplevelse avspeglas även i mäns och kvinnors kroppsliga stressreaktioner. När arbetsdagen är slut och det är dags att gå hem sjunker mäns blodtryck och stresshormonhalter medan kvinnors ökar. Män kopplar uppenbarligen av i hemmet medan kvinnor erfar att belastningen ökar; nu är det dags att ta itu med barnen och hushållsarbetet. Trots att den svenska kvinnan idag förvärvsarbetar i nästan lika stor utsträckning som mannen har förväntningarna och krav på hennes roll i hemmet inte förändrats mycket, det är fortfarande hon som bär huvudansvaret för matlagning, tvätt, städning och omsorg om barn. Det är inte överraskande att många kvinnor upplever stress till följd av oförenliga roller."

Okej, alla som varit hemma hos oss vet ju att vi inte har det pedantiskt hemma och både jag och min man är väl lika slarviga (nä, han är nog lite slarvigare än jag, i alla fall har han fler saker att slarva med) men när det är stökigt så är det bara stökigt i hans ögon och det är väl inget att jaga upp sig för. Jag däremot tar allt och personifierar det med mig själv och stöket indikerar att jag är en dålig människa, jag kan inte släppa in någon och jag skäms och känner mig otillräcklig som människa och ju stökigare det är ju mer stressad blir jag och ju sämre mår jag. Från början när i cirkeln så kände jag att jag ville åka till jobbet och vila upp mig och slippa stöket när jag var ledig och jag ville åka hem och vila upp mig när jag var på jobbet. I dag vill jag inte åka till jobbet och jag vill inte åka hem så jag har ingen viloplats alls.
"Känslan av otillräcklighet inför livets krav är inte ovanlig. Avgörande för om de olika krav som ställs känns utmanande eller negativa är upplevelsen av kontroll. Hinner man med det man vill och tycker är viktigt upplever man hög kontroll och situationen blir stimulerande. Har man däremot svårt att skapa balans mellan arbete, familj och hem minskar kontrollen, vilket lätt föder känslor av olust. Kvinnans roll är i större utsträckning än mannens dikterad av andra familjemedlemmars behov, därmed minskar också hennes kontroll över kraven i hemmet. Såväl samhällets som kvinnans egna attityder anmodar henne att sätta andras väl och ve i första hand."
Ja jo okej... jag har inte kontroll alls på jobbet känner jag och hemma faller allt i spillror och jag hinner inte med att ens hålla ordning i köket...

Då ska vi se vad dom har för tips och idéer för att jag ska komma i ordning och må bra igen:

"För dagbok över stressen i ditt liv och hur dina stressreaktioner ser ut. Fundera över om du kan undvika eller ändra på de situationer som utlöser stress."
I can do that...
"Dela upp en cirkel i olika tårtbitar, skriv det du ser som viktigt i ditt liv i bitarna. Jämför denna “drömtårta” med hur det förhåller sig i dagsläget och se om du kan ändra på något redan idag. Skapa balans mellan arbete, familj, fritid och egenvård och schemalägg hur mycket tid/utrymme de olika delarna ska få."
I can do that to...

"Pyssla om dig och gör saker som stärker självkänslan; sov och ät på regelbundna tider, reservera ”egen tid” som du kan ägna åt dig själv, t.ex. något fritidsintresse, avslappning eller motion."
I dont think I can do that... jag kan sova och äta på regelbunda tider, det kan jag försöka göra ett schema för att lyckas med men "egen tid" låt mig bara skratta klart först. Visst jag har skapat min egen tid genom att inte äta lunch med arbetskollegorna utan istället sätta mig själv och läsa en bok. Vet inte om det är det dom menar med egentid, att dra sig undan från socialt umgänge, men det är där jag är i egen tid. Jag jobbar med människor under stressiga former från före åtta till fem varje dag, dagis stänger halv sex så det finns inte mycket utrymme för egentid på väg från jobbet till att hämta barnen. Sen är det laga mat, ta hand om barn, lägga barn och sen är klockan halv tio och jag orkar inte med mig själv eller disken och går och lägger mig och sover (eller försöker skapa något krystad egentid apatiskt framför datorn där jag gör löjliga test på facebook innan jag deckar för sent på kvällen) Den här punkten som alltså känns viktigast verkar vara omöjlig.

"Sök socialt stöd hos människor som ger kraft och glädje."
Kan det vara här min hemlängtan har bubblat upp så kraftigt. Jag är osäker på vem jag ska vända mig till för att kräkas ut min frustration, någon som orkar lyssna. Nu vill inte jag att någon som läser detta ska ta illa vid som som att jag inte känner att vi är kompisar på samma plan eller liknande, jag känner bara att jag inte vill tvinga hem folk till mig för att jag ska kunna spy ut mina problem. Det är nog därför jag längtar tillbaka till mina rötter för jag får för mig att stödet finns där, men det gör det säkert inte heller. Jag får väl försöka få upp något slags socialt umgänge med folk och skapa hållbara och djupa relationer med folk på äldre dar, ja men visst, det är ju inte stressande att ha det över sig också...

Nå är det någon där ute som känner att dom har tid för mig?
"Prioritera och välj bland olika aktiviteter, träna dig i att säga nej, till andra och dig själv."
Okej, från och med nu ska jag säga nej till dagispersonalen när dom säger att dom vill att jag ska hämta mina barn, "nej, jag ska ut och gå istället!" Jag ska ut och gå och skapa djupa relationer med folk, om inte ni vill höra mig älta lite när jag hämtar barnen.
"Sätt rimliga mål och minska prestationskraven, träna dig i att låta tidningar ligga framme, att ha dammråttor under sängen och att inte ha maten färdig när gästerna kommer – se att det inte leder till någon katastrof!"
Låt mig skratta jättemycket! Det är ju inte riktigt där problemet ligger. Jag tror väl att jag måste komma till en punkt där jag har ett hem där en tidning faktiskt syns och inte bara försvinner i röran av all annan skit som inte hamnat rätt eller helt enkelt inte har något riktigt hem.
"Slutligen; stressas inte av att du måste stressa mindre. Det tar tid och envishet att förändra invant beteende. Tänk efter om det är någon av de föreslagna strategierna som du har lust att prova. Planera realistiskt för hur du ska kunna genomföra strategin, genomför den och utvärdera resultatet. Visa uppskattning gentemot dig själv för att du försöker minska stressen i ditt liv!"
• ategin, genomför den och utvärdera resultatet. Visa uppskattning gentemot dig själv för att du försöker minska stressen i ditt liv!"
Okej. Jag ska utvärdera hur jag ska kunna komma i ordning med mitt liv, jag ska försöka få ordning i hemmet så jag står ut (har börjat jobba på det redan) jag ska försöka ta mig tid så fort maken är ledig och säga "nej" när han frågar om det är okej om han jobbar två veckor i sträck kvällstid, jag ska lägga upp ordentliga matscheman så jag inte behöver stressas över att jag inte vet vad vi ska äta och jag ska prata med cheferna på jobbet om hur jag känner på min arbetssituation.

Någon annan där ute som har tips ideer och känner att de vill bidra med socialt umgänge till mig kan höra av sig.

Informationen till detta inlägg
är hämtat på Stressmottagningens hemsida.

O'boy original vs O'boy dark


Ett chokladmonster med rang kan inte gå förbi O'boy dark
utan att stoppa i korgen, i alla fall bara för att testa.

I första anblick känns dark mer finkornig jämfört med original och självklart är den mörkare. När man häller ner pulvret i mjölken sjunker inte dark ner i mjölken lika fort som originalen gör, och då kan jag ha varit otålig när jag haft bara med originalen att göra. Den här gången hann jag bre båda barnens mackor och blanda deras O'boy och bre min egen macka och ännu en macka till till sonen innan jag tog mig an O'boyen och då hade inget hänt från det att jag hällt i pulvret (innan jag gjorde alla saker jag räknade upp) tills dess att jag då tog mig an den (efter att jag gjort alla de saker jag räknade upp). Man måste alltså hjälpa pulvret lite på traven vilket resulterar i att det garanterat blir klumpar på ytan. 1-0 till originalet.

Det är precis som de säger, mindre söt och mer kakaosmak. Ganska exakt den smak som det blir om man tar socker och kakao och blandar med mjölk, som jag gjort i mina dagar när O'boyen varit slut eller liknande. Det känns ju lite onödigt att lägga massa pengar på att dricka något som man så lätt kan få till själv med ingredienser som man i stort sett alltid har hemma ändå. Det betyder ju inte att jag inte kommer att dricka upp den, den var god, men, inget jag tänker lägga pengar på igen för det är en onödig investering i mina ögon. 2-0 till Originalet, som har en mer originell smak som gör att jag gärna går och lägger pengar på den då jag inte kan få till den blandningen själv.

På lördagar brukar barnen (och även de stora barnen i mellanåt) ta sig lite frukostgodis i form av lite mjölk och massa oboy som man rör ihop och äter med sked, en slags chokladgegga även i vårt hushåll kallat "chokladO'boy". Självklart ingår även detta i mitt lilla test. Där måste jag nog säga att den mörke fick sig ett litet framsteg i poängställning för den var mindre grynig i konsistensen, inte lika mycket socker som knastrade. Väldigt krämig i konsistens och smak, hästlängder före Originalet och även bättre än när man gör röran själv med kakao och socker för även då knastrar sockret. Här får alltså den mörke ett poäng av testpanelen, som endast består av mig, slutpoäng är alltså 2-1 till originalet. Vill även tillägga att barnen ratade den mörke vilket gör att man ändå alltid måste ha två paket i skåpet om vi nu skulle få för oss att vilja ha den mörke i fortsättningen, men jag vet inte om det är nödvändigt att lägga in i poängordningen, originalet har ju redan vunnit menar jag.


fredag 25 september 2009

Jag är svårstucken


När jag var hos läkaren i går hamnade jag i en jobbig situation. Jag är svårstucken, det vet jag. Det var två tjejer som undersökte mig, den ena var student och den andras ålder sa inte mig att hon hade många är på nacken inom sjukvården direkt. Vanligtvis är det dom där äldre som stuckit så många gånger att dom kan göra det med förbundna ögon som kan sticka mig problemfritt, resten låter mig gå därifrån med knarkararmar. Jag ställdes inför ett val såra dom eller utsätta mig själv för lidande. Jag påpekade lite fint att jag helst blev stucken av någon erfaren varpå studenten lämnade över. Den andra stack och stack och smärtan var inte att leka med. Men hon såg sig som erfaren nog, mina knarkarmar säger något annat. Vad är då okej? Kan man rent av säga: förlåt men, du gör mig illa, kan du hämta någon med fler år på nacken? Man sårar ju, men går inte min hälsa först? Vill bara påpeka att hon säkert var skitbra på sin grej, det är mina blodådror som är svåra.

Man brukar säga att sladdar alltid trasslar sig


Men det här är ju löjligt! Det är knutar omöjliga att få upp! Det kommer ta lång tid att få ordning här hemma!

torsdag 24 september 2009

Utmattad? Jag?

Läkaren tittade igenom resultaten av proverna, tittade fundersamt på kvinnan som satt på britsen framför sig och sa:
"Jag kan inte hitta något fysiskt fel på dig. Dessa symtom du känner, de kan även uppenbara sig vid utmattning. Du har inte känt dig stressad eller så på sistone"
Kvinnan kände hur det tårades sig bakom ögonen, hur en ström av känslor vällde över henne. Sedan svalde hon, höll tillbaka tårarna och log forcerat medan hon sa:
"Du är säker på att det inte är en liten lunginflammation jag har ändå, eller kanske lite influensa kanske?"

onsdag 23 september 2009

Hur seg är man


När kuddens ränder sitter kvar på kinden efter att man varit uppe i en timme.

tisdag 22 september 2009

Många ytliga inlägg

Så kan nog många se den senaste raden av blogginlägg här och jag säger väl inte emot. Inte för att jag har något emot de inlägg som jag skrivit nu på sistone för det är ganska roligt att mobilblogga. Fota något som är roligt för stunden, skriva några lättsamma rader och sedan är det klart. Det är nog vad jag har orkat med på sistone också för jag är helt slut nu för tiden.

Det känns som om jag undermedvetet står inför ett stort vägskäl och jag måste välja, samtidigt har jag valt, två saker. Två motstridiga saker, eller så har jag inte valt, jag vet faktiskt inte.

Det jag står och väger över är karriären, hemmet och framtiden, alltså, vill säga småsaker.

1. vill jag jobba som socialsekreterare och om jag inte vill jobba som socialsekreterare vad vill jag då jobba som?

2. Vill jag bo i Örebro och om det nu är så att jag egentligen inte vill flytta är det då det ostrukturerade huset som gör att jag känner att jag vill flytta och om det nu är så att jag vill flytta vart vill jag då flytta?

3. ...och så den där jäkla boken...

Om vi benar den första. Just nu jobbar jag som socialsekreterare och det är ett spännande yrke där jag får jobba med människor och hjälpa människor i nöd till något, förhoppningsvis, bättre. Det är kontorstider och det är trevliga arbetskamrater.
Samtidigt känner jag mig stressad och jag känner mig otillräcklig och något säger mig att, nej, det är något annat jag vill jobba med. Jag har sett två helt otroligt intressanta jobb, ett som adoptionshandläggare och ett friluftssamordnare, båda på västkusten och inget av dem har jag hört något från så de är inte aktuella, men de har fått mig att fundera runt mitt yrkesval. Det jag har nu är ett vikariat och jag ska inte klaga, många har inte jobb alls och det är ett bra jobb! Men jag vill helt enkelt bara något annat, känns det som.

Någon som har några tips på vad jag borde göra? Det tål att tänkas på, jag lovar att det gör jag precis varje dag!

Och så benar vi i det andra. Jag har funderat på om det är något nytt, att jag vill flytta till västkusten men den senaste tiden har jag träffat några gamla bekanta som reagerat med "jaha, du bor kvar här, jag trodde du flyttat" och så kommer någon vidare fras när det kommer fram att jag har lite saknad till havet, att det hade jag ju redan då, när vi pratade sist, för tre, fyra fem eller sex år sedan. Därför kan jag utesluta att det är något nytt.
Samtidigt fick jag en fråga av min make som löd: "är det så att du verkligen vill flytta tillbaka till västkusten eller är det verkliga problemet vårat hus?". Det är en bra fråga och jag funderar på den fram och tillbaka. Är det så att om vi får ordning på allt, slänger all skit, får det fräscht och snyggt här hemma. Jag får ett riktigt ordentligt kök och alla får var sitt ordentligt rum som de kan få plats i, kommer min hemlängtan då att avta. Jag kan inte svara på det men jag kan däremot säga att... jo, det kan vara så. Om vi då får ordning på huset och vi är nere på västkusten varje sommar, under en längre period, kan jag då vara nöjd.

Något att fundera på och det är någon jag funderar på, dagligen. Jag ältar, vänder och vrider och ibland får jag ont i magen över att jag inte vill åka hem för det är så rörigt och då är längtan ännu starkare, till ett nytt oförstört hem, utan prylar, frågan är bara var det hemmet ligger!

Vad tror ni, vad är det jag innerst inne vill och behöver? Det tål att tänkas på och det gör jag, varje dag, i stort sett hela tiden.

Och så den sista huvudvärken. Den har jag ju ältat här så mycket så den behövs väl inte tas upp igen gissar jag men en sak är då säker, å ena sidan skulle många av de problem jag nu ältar inte finnas om jag bara skrev mina böcker, slog igenom, blev stor, blev rik och kunde bestämma mina egna arbetstider och arbetsplatser. Å andra sidan skulle jag säkert inte slå igenom utan när boken väl är klar så skulle den ligga där och stinka i min åsyn och vara det yttersta beviset på att jag är en kass författare som aldrig borde haft drömmarna från början.

Ja man kan ju undra varför mina blogginlägg i stort sett alltid är ytliga, korta och utan så mycket tanke, tänker gör jag så jäkla mycket ändå och stressymtomen jag känner kommer nog inte från jobbet, det kommer från mig själv, mina egna tankar och min egen prestationsångest samt röran i mitt liv som får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och skita i allt!

Viktigt att ha koll på som missbrukshandläggare

måndag 21 september 2009

Shock är en bra snubbe


Jag har fått nya skor, sonen badbyxor och dottern nya öron. Visst är dom söta? Hoppas bara dom kan hjälpa henne att lyssna också! Barnen gjorde oss stolta då de pekade på jackfigurerna och utbrast - skellington! Åh kan inte vi få?

Tidig ankomst


Här står jag drygt en kvart innan ankomst och har redan hunnit ta reda på vilket av de tre tågen med samma avgångstid som skulle dit jag ville, köpt en god (tar inte i så det spricker) kopp pressbyråte, mött en snubbe från det förflutna (som jag just vid tillfället var lite osäker på namnet så jag sa inget) och stått bakom kalla fakta-snubben (blev osäker på hans namn också nu, skyller på den tidiga morgonen och de stora påsarna). Tog nog en liiiite för tidig spårvagn... Mia! -tittar menande på-

Denna morgon räcker det inte med enkla påsar


Känner mig inte direkt asläcker med den här barlasten.

söndag 20 september 2009

lördag 19 september 2009

Det kostar på att vara glömsk



Vi glömde sonens astmamedicin hemma och var tvungna att fixa nytt recept för att få ut ny. Kvittot är bara för läkarbesöket, sen tillkommer även medicinen på det.

Titta! Wow!


Det är sjöar och berg utanför fönstret! Vad konstigt för en flicka uppväxt på närkeslätten.

fredag 18 september 2009

Finska är ett... gulligt språk


Eller ja... Orden är ganska direkta, inga krussiduller bara pang på... lite som ett barn skulle utryckt det, helt enkelt gulligt.

onsdag 16 september 2009

Jag fick en bok av maken.


Undrar om det är en order? Hittills har jag hittat oroväckande mycket symtom inom stagnationsfasen och frustrationsfasen som jag känner igen hos mig själv. Hur oroad bör jag vara?

tisdag 15 september 2009

Nästan kränkande

I dag blev jag arg när jag körde hem från jobbet. När jag åker ut på motorvägen så är det en taxi, en stor taxi, som kör på vägen. Det är 110 och han kör väl kanske i 105 så jag kör ganska enkelt om honom, först, innan han axar och gör det lite jobbigt för mig att komma in i högerfilen igen. Sedan ligger han och trycker i rumpan på mig, riktigt nära, skulle jag tvärnita så skulle jag ha honom uppe på instrumentbrädan i ett kick! Så nära ligger han i minst en kilometer och visade ingen tillstymmelse till att köra om, bara trycka i rumpen på mig. Efter ett tag kommer jag fram till en bil som kör långsammare än mig och då tänker jag så klart köra om. Nu till det som gjorde mig förbannad, eller rättare sagt, kränkt och förbannad.

Jag gör en extrem körskolemanöver. Jag tittar i backspegeln och minns hur jag irriterade mig på taxin som låg och slicka avgasröret på mig, sen tittade jag i sidospegeln för att lägga över huvudet och titta på den döda vinkeln, allt var fritt. På vägen tillbaka med huvudet tittade jag ännu en gång i sidobackspegeln, satte igång blinkersen och började långsamt att glida ut i vänsterfilen.

Jag var tydlig i mitt beteende, jag visade med blinkrsen vad jag skulle göra och det var fritt när jag tittade bakåt. På motorvägen gör jag inga häftiga rörelser utan kör i lungt mak ut i vänsterfilen medan jag ser på avståndet mellan min bil och bilen framför för att hålla bra avstånd. Då råkar jag se något i ögonvrån och slänger en blick åt vänster och ser då taxin som legat och nosat regestreringsskylten på mig under en kilometers tid, bredvid mig, på vänster sida. Vi delade fil!

Den tid som det tagit för mig att titta alla backspeglar är höst tio sekunder, vi snackar om ett förlopp på 15. 20 sekunder, från det att jag såg honom ligga och trycka bakom mig tills dess att han nu låg bredvid mig i vänsterfilen. Inte nog med det, jag började blinka vid ungefär samma tidpunkt som jag såg i döda vinkeln och då var den fri.

Det innebär att taxij***n måste gått ut och börjat köra om mig efter det att jag till att börja blinka och visat tydligt vad jag var på väg att göra, dessutom måste han ha kommit upp i en rejäl fart för att överhuvudtaget komme upp bredvid mig så snabbt.

Jag vinglade till, chockad, jag var inte beredd på händelsen alls utan blev riktigt rädd. Samtidigt blev jag förbannad och lite stött, hade det varit en kö där bilar inte var inblandade kanske jag snäst åt honom eller gett honom en liten puff. Hade jag gett honom en puff nu så hade det varit livsfarligt, men det är så irriterande när man inte kan tala om för någon vad man tycker i trafiken.

Jag vinglade till som sagt, kom tillbaka till högerfilen, utan att stöta till bilen framför mig som jag nästan hade börjat köra om vid tillfället och kände adrenalinet pumpa i ådrorna. Adrenalinet tillsammans med känslan av irritation över att han hade gjort en sådan idiotisk omkörning gjorde att jag använde ett språk som skulle gjort en vem som helst generad. Bilen i fråga som hade kört om mig kör om några bilar och åker sedan in i en lucka där han ligger och trycker i ännu lägre fart än innan, ungefär 95 kan jag tänka. Jag kör så klart om efter ett tag, (var inte ensam om det, vi var många som körde om det såsskrället) och när jag kör om så viftar han upprör och argt mot mig och pekar mot backspegeln.

Det är nu jag blir riktigt förbannad, va fan menar han! Jag hade kollat i backspeglarna men hade han tittat på mina blinkers eller låg han för nära dem för att kunna se att jag hade ljus på bilen överhuvudtaget! Och nu till den kränkande delen. Om det hade hänt något i den situationen så hade ju jag åkt dit på det även om han gjorde en helful omkörning som någon jävla smygande attackpuma utan att ha koll på sina medtrafikanter överhuvudtaget. Det är kränkande, att köra defensivt, försöka hålla koll på läget och sedan bli totalt överkörd av offensiva bilistjävlar som dessutom skulle kunnat hävda sin rätt om något händer.

Det tycker inte jag är helt rättvisst!

måndag 14 september 2009

Det blev ingen sopsäck


Men dock tre icakassar som sonen har att sortera när han kommer hem och jag fick dammsugat!

Har tröttnat på att tjata


Efter närmre en månads tjat ger jag upp och städar sonens rum även om jag inte borde och efter att ha sopat ihop allt som är utspritt så är jag bra sugen att slänga allt i en svart sopsäck!

Jag hittade det hon sökte.


I morse var dottern mycket bestämd över vad hon skulle ha på sig och att favoritnallen skulle med till dagis. Med tanke på att hon skulle till skogen med dagis idag är jag nöjd över att de inte hittades. I städningen hittade jag de båda efterlängtade sakerna och när jag hänger upp dem tillsammans på en galge och studerar dem så ser jag att min dotter är en östermalmstjej! Jag önskar bara att hennes föräldrar hade haft villa och ekonomi som matchade!

fredag 11 september 2009

Karlstad är väl ändå äldre än så?


Maken hävdar med bestämdhet att karlstad fanns redan när han var liten.

En frukostflicka från början av 1900-talet.


Förra året köpte vi att lucialinne till Dottern men hon valde att vara tomte. Hon ville i går promt sova i klänning och då hittade maken denna med prislappen fortfarande kvar på. Klart att den ska användas och detta sätt är långt ifrån fel, bara kolla in några gamla karl larsson-målningar!

Ibland sjunker man till deras nivå

-titta mamma. är det spelet nytt?
-ja det är det
-va roligt, kan inte vi spela det i dag
-ja vi kan kanske spela det i kväll
-*med gråt i rösten* men jag vill spela det idag
-ja jag sa ju att vi kan spela det i dag
-*förtvivlat* men, jag vill ju spela det idag, nu på morgonen
- nej, inte nu på morgonen, i kväll
-buuuuäääääää, jag vill spela det idag
-*bestämd röst* vi ska spela det i dag, men inte nu
-buuuuuääääääääähäääääääääääääääääääää *gråt gråt gråt slå i väggar, banka med grejer i golvet* nu nu nu
-om du inte lägger av nu så blir det inte spela alls Idag
-snyft...

Tänk att hot ibland är det enda som funkar. (diskussionen var lite längre och det tog en lite längre stund för mig att falla in på ämnet hot men detta var själva kontentan av det hela)

torsdag 10 september 2009

Riktigt semesteräventyr.


Bestämde oss för att ta en spontantågresa med barnen. Jätteroligt tycker barnen och läskigt att gå mellan vagnarna tycker lilltjejen. Lunch i Västerås!

onsdag 9 september 2009

En sen men fin middag


Och jag är hungrig!

VIll bara säga att

det händer saker i inredningsbloggen och jag söker fortfarande medskribenter eftersom de gamla medskribenterna verkar ha gått i skriftdvala
Inte som alla andra

tisdag 8 september 2009

LOKA

Jag var ju på LOKA brunn i helgen. Helt otroligt underbart. Jag började med att strosa runt och kolla på kartan över var jag var någonstans och var alla hus skulle ligga och vad det innebar med de olika husen. Jag fann många kopplingar till mitt jobb när jag var där, det första var ju skylten som visade vägen till Lilla sochuset, jag åt i stora sochuset och på kartan fanns Rockesholm utmärkt. Rockesholm är ett missbruksbehandlingshem som man skickar en del klienter till. Det var så klart inte samma Rockesholm men kopplingen till jobbet fanns ändå där vilket var lite lustigt.

Jag gick för att kika på Rockesholm och fann då ett litet museum som jag kommer ge en liten inblick i i slutet av detta inlägg. Jag hade en fotbehandling inbokad klockan ett och dessförinnan skulle jag hinna med en god lunch så det var bara att sätta sig till bords med en gång. Jag satt ensam och det var riktigt skönt, jag njöt av maten utan att behöva avbryta mig med att prata med någon. Sen gick jag till relaxen och fick mig en rejält skön stund för fötterna. Efter det gick jag la mig i bubbelpoolen, simmade några vänder och läste lite innan jag skulle gå och fika.

Jag lämnade kvar mina badkläder i skåpet medan jag kilade tillbaka till stora sochuset och drack ett par koppar gott socte. Medan jag satt där och njöt min dryck och läste min bok så stördes friden av ett långt utdraget tjutande. Det var lite som en störande mygga men jag lyckades stänga ute det tillräckligt för att kunna njuta mitt te och läsa min underbara bok.

På väg tillbaka till relaxen så mötte jag en brandbil och undrade lite över vad som kan ha hänt. Jag gick in, klädde om och hann precis med ett dopp i bubbelpoolen innan det var dags för min avslappningsmassage. Då fick jag veta att det var på relaxen som brandlarmet gått och alla fått lämna lokalen under tiden, vilket tur jag hade, tänkte jag, som slapp vara där just då. Väl tajmat skulle man kunna säga.

Massagen var helt underbar och jag har aldrig varit så avslappnad före det. Hela kroppen (utom de privata områdena så klart, det var inte den typen av massage) gick hon igenom, till och med ansiktet vilket jag tycker var ett riktigt plus.

Enda tillfället som det var lite jobbigt att vara helt ensam var vid middagen, trerätters. Jag kom direkt från relaxen och eftersom jag var ensam så tänkte inte jag på att göra mig vacker, jag var där för att slappna av. När jag gick dit i mina leggings, mjukisklänning/poncho och håret i en blöt klut så möter jag människor som är klädda som om de var på väg till en bal på slottet. Jag fick inte gå in i matsalen utan jag skulle in i salongen där de skulle presentera middagen. Där satt jag bland alla dessa människor som var uppklädda till tänderna, de stod ihopklungade i små grupper och jag satt ensam, ouppklädd. Just då och där önskade jag att jag inte var ensam utan att jag hade någon mer med mig som var malplacerad.
text på väggen inne i Alkevetten

Så fort presentationen var över så smet jag in i matsalen utan att dricka drinken. Maten var utsökt och jag hade ett mycket trevligt samtal med mina bordsgrannar. Först tio hann jag sätta mig och skriva något på rummet där jag dessutom lyckats få med mig en hel kanna varmt vatten och te samt mjölk så jag var beredd på en långnattare. Jag somnade en bra stund före midnatt.

Dagen efter var jag på museet och de tre små söta husen.


Undrar om maken var orolig när jag åkte?
Text från Alkvetten


Jag känner inte igen mig. Från Alkvetten


Det omtalade Alkvettern, här hade de inrett flera rum från olika epoker
och visade hur restaurationen gått till.
Mycket historia på en gång.




Prästgården, eller bad och gym som det kallades.
Tog många fina bilder här inne där de stod uppställt gamla träbadkar
och många mystiska redskap som så mer ut som tortyrredskap
än som gymredskap.
Precis över nocken, bredvid trappan, kan man se mitt hotellfönster.


Sist, och troligtvis minst, Rockesholm,
inte behandlingshemmet
men däremot ett gammalt apotek,
läkarmottagning och fik.

Ica är inte som det en gång var

I söndags handlade jag på ICA. Det var inte något speciellt med det, jag har handlat där många många gånger tidigare. Men när jag lämnat in barnen i lekhörnan, hämtat ut min scanner och klivit in genom grindarna till affären så kände jag att det inte var som det brukar.

Det kändes tomt.

Först kunde jag inte komma på riktigt vad det var som var så tomt tills jag kom på att tomheten kom ifrån att den där lilla roliga kryddningen av handlingen på ICA var att man kanske skulle stöta på Maria. Man kanske skulle få sig en trevlig pratstund, man kanske skulle se något rödhårigt som man kunde busa med lite, komma med fåniga kommentarer och skämt med, få personlig hjälp och pekning eller kanske få fikatruga lite men det är slut med det nu.

Hoppas du har det bra där borta på andra sidan jordklotet och jag gissar att inte du saknar ICA lika mycket som vi ICA-kunder saknar dig.

Perny goes cyborg.



söndag 6 september 2009

Äggtestning

Min man hade en hobbie långt innan han träffade mig som han överfört till barnen och det är Kinderäggsbygge. Han har sina ryck, ibland ser man inte ett ägg på flera veckor, ibland till och med månader men så plötsligt kommer han med kassarna fulla. På sistone har han börjat komma hem med andra ägg, choklad med leksaksfyllning fortfarande, men andra namn på loggan. Därför kunde inte jag låta bli att göra ett mycket seriöst och forskningsmässigt korrekt test för att se vilket ägg som är bäst. Vi skrapade ihop sex olika ägg till testet men det finns fler där ute som väntar på att bli ätna och byggda.

Barbie
Halva ägget vit choklad och andra brund choklad. Det var stjärnmönster i chokladen. Den var god enligt sonen och god enligt dottern vilket ger chokladen 2 poäng (god 1p och god 1p)
Leksakerna var hårband. Sonen gav dessa leksaker ett bu och dottern blev jätteglad vilket ger innehållet 2 poäng men i mina ögon är det endast riktat till långhåriga barn. Korthåriga gör sig icke besvär.
Highschool musicalägg
Endast brun choklad som sonen inte tyckte var god medan dottern tyckte den var godare än barbie, det ger chokladen 2 poäng (sonen 0 dottern 2). Innuti ägget var det i mina ögon reklam. Ingen av barnen gick igång på de direkt, ett litet klistermärke i den ena och en nyckelring i den andra, både man bilder från filmen. 0 poäng
Snövit
Brun choklad som båda barnen tyckte var godast hittills det ger chokladen sammanlagda poängen 4.
Innehållet var små prinsessor i plast. Sonen tyckte att det var bu och dottern att det var jättebra vilket ger innehållet 2 poäng.
TOTO
Chokladen var brun och mycket tjockare än de andra äggen. Båda barnen tyckte att denna var den hittills absolut godaste och eftersom barnen redan utdelat 2:or och den här måste vara godare så får den treor, det blir alltså 6 poäng sammanlagt för chokladen. Innehållet är byggsats med saker som går att göra något med, veva så det rör sig eller hjul som snurrar, både pilligt och roligt att bygga och dessutom rejäla när man väl är klar. Båda barnen var övernöjda och därför får innehållet också 6 poäng eftersom de båda utdelat 2:or tidigare och det här var bäst hittills.
WALL-E
Brun choklad, gott, inte lika god som TOTO men väldigt god det ger den 2+2=4 poäng. Innehåll, gubbar från filmen så klart, lekbara små i plast. båda barnen uppskattade dessa i lagom mängd så 4 poäng då.
KINDER
Brun choklad på utsidan, vit på insidan, sötsliskig. Barnen måttligt nöjda 3 poäng. Innehåll, ena en byggsats och den andra en gubbe från en film, 2 poäng sammanlagt.
6:e plats highschool 2 poäng 14:90/ägg
5:e plats Barbie 4 poäng 14:90 / ägg
4:e plats Kinder 5 poäng 6:63 / ägg
3:e plats Snövit 6 poäng 14:90 / ägg
2:e plats Wall-E 8 poäng 6:64 / ägg
1:a plats TOTO 12 poäng 3:30 /ägg

lördag 5 september 2009

Min skrivarlya


Obs! Lägg närke till tet jag lyckats fjäska till mig. Bra service på loka brunn.

Höjden av pinsamhet


Att upptäcka den här nageln efter en fotmassage.

Framme på loka


Och jag har redan blivit pekad i rätt riktning.

torsdag 3 september 2009

Jag är så jäkla ambivalent så det är löjligt

Jag skrev redan i april 2008 om detta och det har inte ändrats sedan dess!

Just nu går jag dessutom en kurs i MI så jag går i gång i gamla hjulspår igen, men nu är det så tydligt.

Jag vill skriva mina böcker.
Jag kommer på den ena saken efter den andra som jag bara MÅSTE göra som gör att jag inte hinner skriva mina böcker, alltså, jag prioriterar inte böckerna alls.

Jag har fortfarande samma känsla, jag måste måste måste skriva mina böcker nu. Dom gnager mig! Varför prioriterar jag bort dom hela tiden? Varför göra jag allt för att inte skriva dom? Vad är det som driver mig ifrån min stora dröm?

I helgen ska jag till LOKA brunn, på ett egethändigt ihopknåpat LVA, men jag är så illa tvungen att bekosta det själv. Först tänkte jag åka med en kompis, men hon kunde inte så då tänkte jag åka själv...
Okej.
Åka själv, det var blandade känslor angående det.
En del av mig tjoade och tjimmade att nu jäklar skulle jag ta med mig en bok och min laptop, jag skulle läsa, rå om mig själv och börja knåpa på mina böcker.
En annan del av mig var fullständigt vettskrämd! Själv, alena, ensam? Det går ju inte. jag skulle ju få tuppjuck, prata med väggarna!
Då kom Magnuz, vår kära extrapappa och sa att han kunde ju ta barnen så maken skulle kunna följa med.
Den skräckslagda delen av mig jublade, nu skulle jag inte behöva stå ut med ensamheten, stå ut med mig själv och mina egna tankar. Den andra delen svor, tyckte det var mycket störande att jag skulle sumpa den här chansen.

Nu är Magnuz sjuk och jag ska åka själv...

Jag är nervös, men... stark och jag tror jag ser fram emot en egen helg, bara för mig själv och min ambivalens.

Så fick hon sin makrill till slut.



Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive