Stolt moder

Min dotter uttrycket sig på ett sätt igår som är hästlängder mer subtilt och socialt proffsigt än vad många vuxna i dagsläget lyckas med.

Min fyraåriga dotter hade fått en likadan sjal som den jag har på mig på bilden här ovan. Vad hon inte visste var att jag hade tyckt att den var lite rolig så maken hade köpt en likadan till mig eftersom den var så billig. I går morse stod jag inne på toaletten och gjorde mig iordning inför att jag skulle åka till Stockholm, då men sjalen runt halsen. Dottern kommer förbi den öppna toalettdörren, ser att jag har sjalen, lägger huvudet lite på sned och säger följande:
"Mamma, du kan få låna min sjal"

Denna enkla, subtila mening betyder så mycket på en och samma gång, det hon sa till mig var: "Den där sjalen är min och du har tagit den utan att fråga om lov, jag ser att du har det men jag är så storsint att jag inte kommer att tjafsa om det utan jag låter dig ha den, fast den är min och det ska du veta". Hon pissade revir på ett mycket mycket socialt anpassat sätt.

Jag blev väldigt stolt över min dotter, samtidigt som jag blev imponerad och avundsjuk på samma gång. Stolt blev jag över att hon är min dotter och är så pass utvecklad i sitt samspel och att hon är min dotter. Impad över att hon hade en såpass subtil informationsteknik istället för att bli förbannad och säga, den där är min, eller liknande och jag tror att socialt sett kommer min dotter att kunna gå riktigt långt. Avundsjuk blev jag eftersom jag själv aldrig hade ett sådant subtilt sätt att uttrycka mig på i den åldern och jag tror att jag själv i vuxen ålder inte ens har kommit dit många gånger utan är mycket mer osubtil och anklagande i mitt sätt att uttrycka mig om jag känner mig överkörd eller att någon snott saker.

Jag vet redan många vuxna som varit i samma sits som min dotter och som haft ett helt annat vokabulär, röststyrka och uttryck sätt fast de i grund och botten menat precis samma sak.