lördag 29 augusti 2009

Gottgottigottgott


Dottern bakar syltgrottor som mamma inte får smaka på.

Allt är inte guld som glimmar


Det är inte pengar man hittar i ett barns börs.

Dagens dietCraving



Oj, det funkade visst


I dag skulle vi varit ute med MrsData med familj i skog och mark, något som sonen sett fram emot eftersom han ville leka med deras jämnåriga son.
Sonen har varit rosslig hela veckan och astman har varit jobbig så vi tänkte att det nog inte var bra om han skulle vara ute en hel dag utan vi tänkte avstyra det äventyret. Däremot tänkte vi att vi skulle kunna bjuda in familjen till kvällen för lite mys då barnen kunde leka och vi vuxna kunde snacka skit.
Sonen har tjatat om att få leka med den här pojken hela veckan så det kändes som en bra lösning eftersom han så ändå skulle få träffa honom. I morse klagade sonen över illamående vilket var resultatet av astmamedicin, hostmedicin och slem under hela natten. Han såg hängig ut så maken kände på hans panna och kunde konstatera att han var varm.

I telefon med vår vän tillika fadern till pojken som sonen ville leka med så sa jag att jag oroade mig över hur jag skulle meddela detta hemska, att han inte skulle få leka med sin vän idag. Han kom med förslaget att ge beskedet när han hade som värst feberyra, vilket jag inte tror kommer uppstå för såå sjuk är han inte, och jag kom med förslaget att jag skulle erbjuda godis direkt efter beskedet.

Alldeles nyss kom sonen och frågade när han skulle få leka med sin kompis, jag förklarade för honom att vi avstyrt det då han inte mådde bra och när jag såg att sonens ansikte förbyttes till bestörtning så erbjöd jag godis och ... det funkade!

fredag 28 augusti 2009

Jag måste nog lära mig att precisera


Jag bad om en dörr, men missade visst att jag skulle lägga till handtag i beställningen.

torsdag 27 augusti 2009

Det blir en amerikansk afton.


Snubblade på den internationella hyllan på ica, något jag missat tidigare. Det fanns lite roliga saker att välja mellan. I kväll får barnen macaroni and cheese och till efterrätt blir det blueberry toaster tarts. Spännande, måste själv smaka när soppan är slut. Hur kommer det sig att man hittar så mycket spännande när man går på diet?

onsdag 26 augusti 2009

En helt vanlig kväll på soppa

Det pockade på min uppmärksamhet under hela kvällen

Det här var vad jag fick äta, förlåt, dricka

Ståndaktig


Titta här vad jag tackade nej till idag. Dom var visst jättegoda för det sa nog alla upprepade gånger. Jag drack en halv portion dietsoppa istället.

En avkopplande lunch


Soppa, en god bok, vatten och en kopp te. Det är nog det bästa om man är stressad.

Ett misslyckat försök till sanering av temuggen


Men den matchar i alla fall mitt mående. Denna gång, förkylning.

måndag 24 augusti 2009

En liiiiiten felkalkylering

Jag läser Stephen Kings bok "Att skriva", eller som den heter på engelska "on writing". Jag tyckte när jag läste en litet stycke i boken, att Stephen var väldigt generös, han erbuder nämligen alla som läser boken att få feedback på en skrivövning. På sidan 151 börjar Stephen att måla upp en plott som handlar om en utsatt ensamstående mamma och i slutändan vill han att man ska vända på steken när det gäller könen och så ska man skriva plotten. Efter det vill han att alla som läser denna bok, alla som har skrivardrömmar skall sätta sig och skriva detta och sedan skicka det till honom så att han kan se hur vi skriver.

Oj tänkte jag, det var väldigt givmilt, jag menar, med tanke på hur många som läser denna bok och hur många av dem som har drömmar om att bli stora författare och hur många av dom som tror sig skriva minst lika bra som Stephen king, eller åtminstone kunna imponera på herrn borde det bli en hel del svar. Det är ju inte som om han har en klass om året som han får in skrivningar ifrån och att han inte gör något annat. Boken är tryckt i massor av olika språk över hela världen.

Jag kunde inte låta bli att följa den internetadress som stod på sidan www.stephenking.com för att hitta länken man skulle använda för att skicka sitt bidrag. Det som mötte mig kom inte som en chock:
Sorry, but we are no longer accepting submissions for the writing exercise given in On Writing. We have asked that the offer to make submissions through the web site be deleted from future printings. When he came up with that idea, Stephen wasn't thinking about the fact that someone would months or years later read his offer and want to participate.
Om han hade frågat mig innan han fick den här knasiga idén så skulle jag kunant berätta det här för honom redan då.

Troligen det sista badet för säsongen.



söndag 23 augusti 2009

Stolt moder

Min dotter uttrycket sig på ett sätt igår som är hästlängder mer subtilt och socialt proffsigt än vad många vuxna i dagsläget lyckas med.



Min fyraåriga dotter hade fått en likadan sjal som den jag har på mig på bilden här ovan. Vad hon inte visste var att jag hade tyckt att den var lite rolig så maken hade köpt en likadan till mig eftersom den var så billig. I går morse stod jag inne på toaletten och gjorde mig iordning inför att jag skulle åka till Stockholm, då men sjalen runt halsen. Dottern kommer förbi den öppna toalettdörren, ser att jag har sjalen, lägger huvudet lite på sned och säger följande:
"Mamma, du kan få låna min sjal"

Denna enkla, subtila mening betyder så mycket på en och samma gång, det hon sa till mig var: "Den där sjalen är min och du har tagit den utan att fråga om lov, jag ser att du har det men jag är så storsint att jag inte kommer att tjafsa om det utan jag låter dig ha den, fast den är min och det ska du veta". Hon pissade revir på ett mycket mycket socialt anpassat sätt.

Jag blev väldigt stolt över min dotter, samtidigt som jag blev imponerad och avundsjuk på samma gång. Stolt blev jag över att hon är min dotter och är så pass utvecklad i sitt samspel och att hon är min dotter. Impad över att hon hade en såpass subtil informationsteknik istället för att bli förbannad och säga, den där är min, eller liknande och jag tror att socialt sett kommer min dotter att kunna gå riktigt långt. Avundsjuk blev jag eftersom jag själv aldrig hade ett sådant subtilt sätt att uttrycka mig på i den åldern och jag tror att jag själv i vuxen ålder inte ens har kommit dit många gånger utan är mycket mer osubtil och anklagande i mitt sätt att uttrycka mig om jag känner mig överkörd eller att någon snott saker.

Jag vet redan många vuxna som varit i samma sits som min dotter och som haft ett helt annat vokabulär, röststyrka och uttryck sätt fast de i grund och botten menat precis samma sak.

Lite tesubstitut


Det riktiga väntar på mig där hemma... Chai!

Förvirrad morgon


Efter att ha sovit 9 timmar utan avbrott vaknade jag utan uppfattning om rum och tid. När är jag, hur är jag och framförallt var är jag. Ska jag jobba i dag? har jag försovit mig? Varför är det så tyst? Jag famlade i ovisshet en stund innan jag kom tillbaka till tid och rum igen och då kan jag tillägga att jag var nykter igår. Nu är jag på väg hem med vetskapen om att david lynch spelar i stockholm i kväll och det är lite tungt att missa. Och jag missade en underbar (utgår jag från att den var) spelning med press play i går kväll eftersom både jag och mormor var knäckta av trötthet. Ja ja man kan ju inte vara kulturell jämt.

lördag 22 augusti 2009

Gör om mig


Festligheterna började med en skönhetskurs, visst blev jag vacker?

Dressed för success


Ett snabbt inköp av ny tröja som jag poserar med i mormors kök innan festligheterna, matchande strumpor inhandlades också men syns inte på bilden.

Lunch med zizzi



Intressant barplacering



Traveling light


Denna lilla ryggsäck är hela min packning. Men dess yttre smålhet skall inte draga dig vid näsan. Jag har med mig ett ombyte, plånbok, en god bok, smink, nagelfilar, mp3, medicin och tuggummi. Och snygg är den också! Väskan alltså.

Men MAO är inte okej.


GHB
(Ursäkta bildkvaliteten men den är tagen på långt håll)

torsdag 20 augusti 2009

Blodomloppet


Vi är ett glatt gäng som efter att ha fått var sitt nummer är redo att ta oss fram i en massa främmande hysteriska människor. Sann glädje!

WTF!


Blodomloppet är i dag och än har inget stoppat mig trots att jag är otränad, äter penis i lin och är förkyld. Inget har än fått in mig på andra tankar. Nu på morgonen när jag går till jobbet sätter ödet in ännu en spik i kistan. Skavsår! Helt plötsligt gör det jätteont och när jag tar av mig skon blottas en hård plastkant som kör rakt in i hälsenan. Vad skulle nu det vara bra för?!

onsdag 19 augusti 2009

Kulturkrockar

Jag skrev för ett litet tag sedan om läkaren jag inte har något förtroende för då han tittar ner i marken när han talar, mumlar, ställer diagnoser helt utan förklaring, vägrar komma med förklaringar när han förkastar ens oro samt att han inte har den där förtroliga läkare/patientkontakten.

Jag blir mest bara irriterad när jag ska lägga min hälsa i hans händer.

Min pappa som var med vid förra läkarbesöket sa att det hade med kultur att göra. Han kommer troligen från någon av öststatsländerna och man har en annan patientkontakt där och ett annat sätt att bemöta människor på.

Jo tack, jag vet det. Kanske inte exakt hur de agerar i alla öststatsländerna, men att man har en annan typ av kontakt människor emellan, speciellt inom professioner, gentemot klienter eller i det här fallet patienter. Jag har läst religionsmöten och kulturkrockar vilket var en mycket intressant kurs där man fick lära sig hur man skulle bemöta olika kulturer, vad som är kulturellt och vad som kommer från religion med mera. Otroligt bra när man ska arbeta inom socialt arbete men även i det helt vanliga livet. Nu till min lilla fundering som jag har i ämnet.

I mitt arbete har jag makt, inte makt att göra som jag vill men i mitt möte med klienter så är det en maktrelation. Då är det viktigt att man tar hänsyn till eventuella kulturkrockar och att jag tar hänsyn till klienten och dess kultur och anpassar mig för att inte kränka den personen då han eller hon är mer sårbar i sin position än vad jag är i min position. Om jag är på stan och möter någon ute där vi båda är civila så tycker jag att det är upp till båda att ta hänsyn till varandra. Jag som svensk bör ta hänsyn lite mer då jag tillhör kulturmajoriteten och det då är lättare för mig att ha något att luta mig mot i Sverige än en person som tillhör kulturmnioriteten. Om jag handlar i en affär och det blir en kulturkrock med en person som jobbar där så kan det vara irriterande men det är inte så farligt, jag är inte helt utlämnad till den personen och är jag inte nöjd med bemötandet så kan jag gå någon annanstans.

Jag tycker det är skillnad när man går till en läkare.

Jag upplever att den maktrelation som uppstår mellan en läkare och patient är så stark att man kan begära att läkaren tar hänsyn till det bemötande som ges patienten och att det är patientens kultur som då står i centrum. Därför tycker jag inte att det är helt okej att få ett avskalat bemötande utan stöd och förklaring som kan stödja mig i min oro, bara för att läkaren kommer från en annan kultur. Visst får läkare komma från en annan kultur, det är då rakt inte det som är problemet, men han eller hon bör få lära sig hur man bemöter människor inom olika kulturer för att kunna bemöta sina patienter på ett korrekt sätt. Det är inte bara svensk kultur som då är viktig, det är lika viktigt att svenska läkare får lära sig hur man bemöter andra kulturer, eller för den delen, alla läkare med alla olika kulturer skall lära sig att bemöta en så stor mångfald som möjligt. Det är inte bara min läkare som är dålig på patientkontakten, det finns många som klagar på just bemötandet från läkare, men att ursäkta en läkares beteende med att han kommer från en annan kultur tycker inte jag är godtagbart i situationen.

Har jag rätt eller fel, vad tycker du?

Hur ska dom lösa det?


Bygga murar runt hela samhället? God morgon!

söndag 16 augusti 2009

Kvällens nattning av fyraåringen

-vilken bok vill du jag ska läsa
-ta vad som helst
*tar en bok om en dinosaurie och klättrar upp i överslafen till dottern*
-men, inte den boken
-men du sa ju att jag kunde ta vad som helst
-ja, vad som helst bara det är rosa
-ja men nu blir det den här boken, jag tänker inte klättra ner igen nu
-MEN JAG VILL INTE HÖRA DEN BOKEN DEN ÄR INTE ROSA!!!
-"hej"
-NEJ NEJ NEJ NEJ, JAG VILL INTE HÖRA DEN SLUTA LÄSA
-"Jag heter Tyra"
-UAAAAAÄÄÄÄÄ SLUTA *dottern sparkar vilt omkring sig och slår i väggarna*
-"Jag levde på den här jorden för länge sedan"
-SLUTA SLUTA SLUTA LÄSA DEN DUMMA DUMMA BOKEN, JAG VILL INTE HÖRA DEN DUMMA BOKEN
-Inga människor har någonsin sett mig
-MEN SLUTA LÄSA DÅ, JAG VILL HÖRA NÅGOT ANNAT
*jag tystar och tittar på min dotter som är rödgråten, högröd och ilsken*
-DUMMA DUMMA, JAG VILL INTE HÖRA!!!
-men du, om jag skulle ta boken och doppa den i en burk rosa färg, så den blir rosa, skulle den vara okej då?
-...ja...
-Nu är du en knasboll, vet du det?'
*tystnad*
-Du mamma, jag kom just på att jag kommer inte ihåg vad som händer i den här boken så du kan läsa den för mig ändå.
-så bra då.
-Ja men du får gärna börja från början, för jag hörde inte vad du läste då
-nej, det var ju något konstigt som skrek och bråkade här inne, det var ju riktigt störande, kan förstå om du inte hörde något över det ljudet
-ja, det var jag.
- Ja det var det..."Hej, jag heter Tyra..."

Hon somnade rätt så fort efter den här händelsen, ingen som tror att hon var trött va?

Dottern gör oss till Dagobert


Dottern har alltid varit mer för pålägg än smörgås och oftast har hon haft leverpastej och ost på samtidigt. Vi har tyckt att hon varit konstig tills vi råkade smaka. Dagens frukostmacka innehåller leverpastej, gurka, skinka, paprika och ost. Riktig hejjarmacka!

fredag 14 augusti 2009

Jaha...

Jag har ofta utslag i svanken, inget speciellt med det, jag smetar på salva så blir det bättre. Utslagen i svanken återkom för ett tag sedan och jag salvade dessa. Skillnaden var bara att det sved som eld när jag smörjde, det brukar inte svida så mycket. I tisdags blev jag jättedålig, förvirrad, huvudvärk, feberkänningar och total utmattning. Det kom långsamt krypande på mig och vid lunch fick maken komma och hämta mig för då gav jag upp. Jag låg apatisk hemma hela onsdagen och i går var jag tvungen att jobba. Jobbet gick ut på att köra bil i närmre tolv timmar. Under färden gjorde det ondare och ondare i ryggslutet, det var nära vansinne. Det var som att sitta och dra ryggen mot ett rivjärn hela tiden och jag drog mer och mer i tröjjan.

Väl hemma var jag helt slut både mentalt och fysiskt. Jag sa till chefen att jag var osäker på om jag skulle komma till jobbet idag så hon tog bilen över natten. Väl hemma så säger jag till mina föräldrar hur ont jag har i ryggen, drar upp tröjjan och visar det här för dem:



Pappa blev då orolig för att jag skulle ha bältros, först nu fick jag se det hela genom att de fotade ryggen på mig. Det var inte mina gamla vanliga utslag igen utan stora trasiga blåsor. I dag var jag hos läkaren. En läkare jag inte har förtroende för. Jag kan inte hjälpa det, men en person som alltid tittar i golvet när han pratar, hävdar saker utan att ge mig en ordentlig medicinsk analys och som fullständigt skiter i det jag säger när jag försöker beskriva hur jag mår har jag svårt för att få förtroende för. Så upplever jag det även denna gång. In kommer han och slänger en blick och säger att det är svinkoppor (som jag hade för några veckor sedan).

Skillnaden som jag känner är att:
1. dessa "svinkoppor" är lokaliserade i en enda klump , som en avlång klump, mitt på ryggen.
2. dessa "svinkoppor" kliar inte på samma sätt som de jag hade tidigare
3. dessa "svinkoppor" gör ont på ett annat sätt än de tidigare svinkopporna
4. Jag mår mycket sämre, fysiskt, den här gången än sist, huvudvärk, magsmärtor, diarré och ont i kroppen.
5. Sist hade jag små miniblåsor som knappt synten som sprack och blev stora sår, nu upplever jag att det har varit stora blåsor och såren är av samma storlek som själv blåsan ursprungligen var

Jag kan gå med på att det skulle vara skitbra om det inte är bältros, för det vill man inte ha, men jag vill inte ha bältros och bli diagnostiserad med svinkoppor och sedan bli skitmycket sämre på grund av att läkaren utgår från något annat. Dessutom är det inte alls säkert att det är just bätros, men att ge mig en så snabb diagnos stör mig, han fotade det men han hade ju inte gamla bilder på mig som han kunde jämföra med. Jag begärde ett andra utlåtande.

Läkaren hämtade en annan läkare som hävdade samma sak som den första. Vi blev väl lite osams eftersom jag kände att jag ville få fram det jag hade att säga och försökte vara snabb med motargument på det som hon sa. Varför är det bara på ett ställe när det förra gången var mer utspritt, hur det kommer sig att bara ett eksem blivit infekterat när jag många andra eksem som inte blivit infekterade fast jag kliar mer på dem och de borde vara mer utsatta för risk, varför ser det annorlunda ut än sist jag hade svinkoppor, varför känns det annorlunda än sist jag hade svinkoppor. Läkaren blev sur på mig och jag på henne. Jag tycker jag kan få bli sur på läkaren men läkaren ska vara tillräckligt proffsig att inte bli sur på mig. Jag är en patient som är orolig för min hälsa, det är en maktposition som hon ska vara medveten om och utefter det ska hon vara ödmjuk. Tycker jag!

Om jag ska tåla att bli kallad för otäcka saker i tjänsten av oroliga klienter, ska en läkare tåla att jag blir irriterad av oro när jag känner att de inte lyssnar på mina frågor och argument.

Oj vilket spretigt och luddigt inlägg, kontentan är i alla fall att jag ska äta Heracillin igen, magen kommer att kajka ihop och barnen kommer på ta hand om en gråtande mamma igen som inte kan röra sig på grund av fruktansvärda kramper och smärtor i magen ännu en gång, I cant wait, happy happy joy joy... men jag har i alla fall inte bältros, vad vi vet...

onsdag 12 augusti 2009

Ett försök att strukturera upp mig igen...

jag har ju en massa bloggar och det är nog så det får bli. Den här bloggen är dock min huvudblogg, det är här alla vardagliga knasigheter kommer att att visas, spontana inlägg kommer göras här och snack om familjen kommer göras här. Jag har däremot börjat snacka om min vikt mer inne på viktklubb.se istället för här. Där inne kommer jag jaga resultat och tjafsa om den biten. Självklart kommer det nämnas här eftersom det ändå är en stor del av mitt liv, men jag kommer inte lägga upp matdagböcker här eller viktresultat eller promenadstegen, det kommer hända inne på viktklubb. Där hittar ni min blogg under namnet Perny, chockerande nog!

Mina stora intressen kommer att presenteras i min blogg med namnet författartankar. Där kommer dikter, noveller eller arbetet med romanerna att presenteras tillsammans med fotografier och liknande, samt tavlor och annat visas. Min blogg inte som alla andra som många kanske tror är helt död, lever lite. Jag har några inlägg på gång, men den vill jag ju gärna ha fler författare till, så känner du dig manad, bara fatta tangentbordet samt en kamera så kör vi.

Ja det var väl mest det jag ville säga just för tillfället.

Nu ska jag snyta mig och gå och dö en smula...

tisdag 11 augusti 2009

Vem sa att romantiken var död?

För ett tag sedan firade vi (inte) vårt åttonde år som gifta, vi har varit gifta i åtta år men vi missade det eftersom vi båda har så mycket annat att göra hela tiden. Men maken kom ju på det och kom hem med en av de mest romantiska presenter man kan tänka sig "Bloodbath in the house of death" eller "Mera blod i baljan boys" som är det benämning som jag känner den bäst under.

Nu finns det säkert någon där ute som tror att jag är ironisk men det är jag faktiskt inte, jag är helt seriös i mitt uttalande. Anledningen till att denna present är romantisk är inte mängden blod den innehåller, den dåliga parodin eller de usla specialeffekterna utan tanken med presenten.

Denna film är jag uppvuxen med, på en dålig piratkopia med randig överexponerad bild och svajjigt ljud satt jag och kompisarna och vred oss av skratt vid unga år. Detta har jag berättat för min man, vid något eller några tillfällen, absolut inte nyligen.

Med denna present har han visat att han lyssnar på mig, han tar till sig det som jag säger, han lägger ner tid och energi på att hitta fram dessa saker som jag pratar om, ju mer udda desto bättre är det och sen från det blå så kommer dessa små överraskningar utan förvarning och det är det som är så romantiskt och som gör mig så glad och förälskad.

Kan inte någon LVA:a mig nu på stört

Det finns LVM (Lagen om vård av missbrukare) och det finns LVU (Lagen om vård av unga) som hårdraget går ut på att:
LVM: den här personen har ett fortgående missbruk som han eller hon inte kan häva själv och därför måste någon komma och hjälpa denne person och till exempel sätta in denne på behandlingshem. LVU går väl ut ungefär på samma sätt förutom att det är helt annorlunda och inte alltid inkluderar missbruk.

LVA står för lagen om vård av anställda (som min kära make själv kom på i bilen idag) som skulle gå till på ungefär samma sätt:
Här har vi en överarbetad anställd som har ett fortgående arbetsmissförhållande som denne inte själv kan ta sig ur, vi skickar denne på behandlingshem, till exempel LOKA-brunn i en månad eller två med mycket massage, aromaterapi samt yoga (behandlingen kom jag på).

Snälla LVA:a mig snarast!

söndag 9 augusti 2009

En dag att minnas

Jag hade rätt och maken hade fel!

Dottern vaknade i morse och skrek och grät, hon kunde inte gå på foten. Hennes pappa bar in henne i sovrummet och då hennes största önskan var att vi skulle linda foten eftersom det skulle ta bort allt det onda, följde vi hennes önskan för att låta placeboeffekten få ta sin gång. Placebon infann sig inte riktigt men hon gick med på att lägga sig i sin säng och titta på film och försöka somna om. På det sättet fick även vi sova en stund till, en hel timme visade det sig, innan hon stortjöt igen och kom stapplande ute i vardagsrummet.

Hennes far fångade upp henne även denna gång och vi bar in henne i sovrummet. Hon skrek och skrek och man fick inte röra på foten, knappt ens titta åt den för blickarna kunde kännas. Jag kunde inte se någon direkt skillnad på fötterna utan de såg lika stora ut, den var inte vriden i en onaturlig vinkel eller hade någon missfärgande kulör. Efter att vi inspekterat den under hennes höga tjut så ringde jag sjukvårdsrådgivningen. Sköterskan frågade alla de där frågorna om ifall vi kunde se någon bett eller missfärgningar eller svullnader och sen skulle vi avvakta en timme och se om det skulle avta. Hon skulle återkomma.

Sagt och gjort. Jag jobbade med att peppa dottern till att inta frukostbordet eller gå på toa eller liknande, men hon ville bara ligga och tjuta i sängen. Efter nästa samtal med sköterksan åkte maken och köpte smärtlindrande till flickan. Det gjorde att hon kunde ta sig till matbordet och vi satt och åt. Nu kunde dottern helt plötsligt röra foten lite mer och man fick en större chans att titta på den mer ingående. Då såg jag att den visst var lite mer svullen än den andra och maken hittade ett bett i hålfoten, utan gadd. Vi frågade lite mer ingående hur hon hade fått ont och hon förklarade då att hon hade vaknat av att det högg till i foten. Aha, getingstick!

Vi förklarade då för henne hur det gått till och att getingen var mer rädd för henne än hon för den och att det var försvar bla bla bla.

Nu till det viktiga!
Jag sa då att det borde vara en geting eftersom gadden inte satt kvar, för getingar tappar inte gadden utan kan använda den fler gånger och dör inte av att sticka. Det är därför de upplevs mer aggresiva än bin eftersom de inte drar sig för att sticka på samma sätt som bin, som tappar gadden och dör när de sticker. Maken sa att både getingar och bin tappar gadden, jag gav mig inte och då sökte vi på nätet och fick fram en sida där det står följande:

"Om en geting sticks sprutar den in gift i huden. Men getingen kan, till skillnad från biet, använda sin gadd och sticka flera gånger. En tumregel är därför att om ingen gadd sitter kvar så är det troligen en geting som har stuckit."
Detta är, förstår ni, väldigt viktigt eftersom min man alltid i despyter vi har, hävdar att han aldrig har fel!

Bäst jag går och lägger mig


medan jag fortfarande har lite ögonvita kvar i ögonrödorna

torsdag 6 augusti 2009

måndag 3 augusti 2009

Hur kommer det sig


Att så fort jag hällt upp en kopp te, så ska jag iväg på något!

söndag 2 augusti 2009

Jag kan inte se det!


Min man och mina barn har pekat ut det åt mig, näsan, ögonen, kinderna, munnen men jag får inte ihop det. Möjligen två ansikten med var sin näsa och båda enögda med en mystisk finne i mitten, men inte en helhet, inte ett ansikte, hur mycket jag än försöker.

Är jag ensam om det, är det mig det är fel på eller är det bilden, jag kan inte få ihop det när jag tittar då det, får du?

Danmark är ett underligt land


De förvarar sina hundar i snor.

Men vi i Sverige är kanske inte sämre då vi anser hjärtan, foster och ryggar vara lösa föremål.


lördag 1 augusti 2009

Alldeles nyss i det här köket

Stod diskmaskinen på vid gavel, två stolar var framdragna, skåpsluckorna under vasken var öppna och ett barn stod på en av stolarna och sträckte sig till muggarna i skåpet ovanför diskmaskinen och bad mig om hjälp...

Jag var tvungen att möblera om lite innan hjälp kunde komma fram till behövande.

Fan va trångt kök vi har!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive