I dag fick jag mitt straff

OOooooooh Guuuud vad jag fick mitt straff!

Som sagt hade jag ju bakat en tårta till dottern kvällen innan där själva sockerkakan bara smulade ihop sig och liksom inte ville hålla ihop. Av någon anledning upplevs inte bitarna av en sådan kaka lika stora som om jag skulle skära en riktig sockerkaksbit. När jag skulle fösa över bitar så ramlade det smulor och bitar som jag liksom åt upp, jag försökte lägga ihop det, fast det var omöjligt och det som blev kvar åt jag upp. Jag brukar ju inte äta sockerkaka och jag hade skött mig och det var ju fredag så om jag åt resterna som ramlade av, så var väl inte det så farligt. Nu är det bara så att jag tror att jag helt omedvetet fick i mig en tre fyra helt vanliga bitar sockerkaka i bara farten när jag stod och stoppade smulorna i munnen. Då hade jag även ätit lite fredagspizza tidigare, det är som sagt fredag och då planerade jag in att äta pizza och något litet gott på kvällen, men inte riktigt, kanske, den mängd, som det råkade bli.

I morse som sagt fick jag mitt straff. Jag vaknade med ont i magen. Ont i magen kan man väl leva med men det blev bara värre och värre och snart låg jag i rejäla kramper. Jag gick, nä det är att ta i, jag tog mig till toaletten där jag satt och nästan skrek av smärta i närmre en halvtimme. Det var som den värsta maginfluensasessionen. Efter att ha sovit lite till så känner jag mig som en människa igen. En utmattad, skakis, trött och klokare människa, men ändock en människa, som ska städa huset.

En annan liten detalj är att strömmen gick i morse, ganska precis innan mina kramper och kom tillbaka strax efter att jag varit klar där inne. Det innebär att någon högre makt ansåg att kramperna med efterföljande konsekvenser inte var nog som straff, jag skulle utsättas för detta i mörkret också.

Nu hoppas jag bara att en liten klassisk betingning kan ta fart i det här så jag har en panisk skräck för att sätta i mig sockerkaka i fortsättningen, kan hjälpa, vem vet.