Novalucolarkeologisk utgrävning

Jag har magkatarr.

Denna magkatarr kommer och går och jag tror inte jag kan minnas en tid då jag inte behövde tänka på vad jag åt och förväntade mig sura uppstötningar, magont och jobbig bubblig mage så fort jag äter väl kryddad mat, fet mat eller sur mat.

Magkatarren är som värst på kvällarna, när jag lägger mig ner.

Nu ska ni inte tro att jag varje kväll ligger och vrider mig i smärtor eller snyter ut tonvis med galla ur en sönderfrätt näsa, nej nej nej, inget sådant, alls.

Däremot brukar det, när jag lägger mig ner, bli lite ostadigt i magen, det bubblar lite och jag kan känna mig lite illamående. Därför brukar jag ha novalucol i sängen så jag kan stoppa i mig några små vita runda sötnosar när magen krånglar. Vår säng är fastbyggd mot tre väggar och jag sover innerst. Det är en liten glipa mellan väggen och resårmadrassen, precis lagom bred glipa för en novalucolkarta att glida ner, lite för trång för en hand att på ett bekvämt sätt glida ner och hämta upp den igen.

Eftersom nästan alla novalucolkartor försvinner ner mellan sängen och väggen, antingen innerst eller uppe vid huvudändan, så blir det att jag tar en ny karta varje kväll, och lägger vid huvudkudden. När alla hela novalucolkartor tagit slut så börjar jag fiska kartor ur dessa springor. Jag börjar alltid med utrymmet längst in, för det är lite bredare än det vid huvudändan. Nu är dom slut så jag har börjat vid huvudändan.

Nu, varje kväll, pressar jag ner mina händer mellan väggen och madrassen och skrapar bort huden på mina stackars knogar. Fingrarna nuddar kartorna och efter att ha grävt runt en stund får jag fram en karta, där det förhoppningsvis finna novalucol kvar i, annars får jag börja om från början igen.