Jobbmässan

I dag var jag på jobbmässan. Jag delade ut massor av CV:n, fick positiv feedback på mitt CV och fick en del konstruktiv kritik på mitt CV. Jag fick en hel hög med internetadresser där jag ska lägga upp mitt CV för att kunna få ett jobb i framtiden, förhoppningsvis.

Det här med arbetslöshet och arbetssökande och arbetsförmedlingen är verkligen en historia i klass med såpoperor. En historia som väcker känslor, starka känslor. Känslor av vanmakt, känslor av irritation, ilska och stress. Att söka jobb är en heltidssysselsättning. Allt beror ju på hur mycket tid man lägger på det förståss. Jag kan ju välja att skicka iväg en liten ansökning i veckan och använda resten av tiden till att utveckla mina intressen, om jag nu inte verkligen vill ha jobb vill säga. Att jag bara har femtion timmar på mig i veckan att söka jobb gör inte att jag känner mig lugn direkt. Att jag sedan, utöver det, har ett timvikariat som ibland pillar in på min jobbsökartid, eftersom jag bara får ha barnen femton timmar på dagis, i veckan, och jag redan tagit ut dessa timmar när jag jobbat, gör att jag vissa veckor inte får något sökt alls.

Arbetsförmedlingen har sina egna små trix att sno tid från en också. De kommer med inbjudningar (läs inkallningar med underliggande tvång) till gruppträffar där man ska få information. Jättebra tänker man först och går glatt dit och tänker att "nu ska jag få bra och matnyttiga tips om hur jag ska få mitt drömjobb, hur jag ska lägga upp mitt CV med mera". Man kommer dit och märket till att börja med att dom endast avskiljer personers intressen utifrån hur gammal man är. Är man under 25 tillhör man en grupp och över 25 en annan. Jag tillhörde såklart den gruppen för folk över 25. I gruppen hade vi en brokig skara. Jag, nyexad och helt ny på arbetsmarknaden med en speciell intressegrupp av jobb. Sen hade vi en kvinna som varit arbetslös i 4 år som inte ens hade betyg från grundskolan. Sen var resten av gruppen en spännvidd mellan mig och henne. Efter att dom gett informationen så började jag fråga om de saker de tagit upp och fick svaren "nä det gäller inte dig, nä det gäller inte dig, nä det gäller inte dig" Va fasen, kan man inte få gå i en grupp där man faktiskt får anpassad information och slipper lyssna på saker som inte gäller en själv. Jag kan använda min tid på annat sätt, tack så mycket.

Vad hade hon (kvinnan som varit arbetslös i fyra år) och jag överhuvudtaget gemensamt i hur vi ska gå tillväga för att få jobben? Varför var hon överhuvudtaget på en informationsträff för nyarbetslösa? Hur kom det sig att hon inte fått informationen om att arbetsgivare som anställde henne kunde få arbetsgivaravgiften avdragen under de första fyra åren? Det fick hon veta nu! Varför inte anställa henne på arbetsförmedlingen? Med tanke på att coatcherna, som ska ge mig förtroende om att kunna hjälpa mig att komma in i arbetsmarknaden, skröt över att de hade fått sina jobb med meriterna att de varit arbetslösa länge! Det var det enda kriterie som de nämnde. Jag vet inte om jag tycker att det är förtroendeingivande. "Hej, jag har inte kunna få jobb själv så därför ska jag nu hjälpa dig att få ett"

Vidare, för att ta bort jobbsökningstid för oss jobbsökare, så ska man lägga in sitt CV i deras databas (arbetsförmedlingens alltså). Det är inte så att man kan ladda upp ett CV alltså utan man ska sitta och skriva in merit för merit, en och en med en beskrivning på varje och datum och fan och hans moster. Jag påpekade att det där var ju idiotiskt, det skulle ju ta skitlång tid och dessutom var deras fasta redskap sällan helt gjorda för de papper man har och den information man har på papprena. Han påpekar att de inte kan låta en ladda upp CV på grund av sekretessproblematiken, vilket jag borde veta då jag sökt jobb på kommunen och andra statliga myndigheter och där har de också en databas som man får skriva in sig i. Ja, men där kan man ju ladda upp ett färdigt CV och på vilket sätt kan socialtjänsten har mindre sekretess i jämförelse med arbetsförmedlingen?

Och när jag ändå gnäller så måste jag gnälla vidare om det där med CV. Den ena coachen säger "skriv så lite som möjligt" nästa säger "du ska ha med allt, vare sig det verkar trivialt eller inte, det kan vara det som gör att du får jobbet, har du varit på språkresa i nian (20 år sedan) så ska det vara med" "det ska vara så kort som möjligt" "det ska vara nichat" "Det ska vara allmänt" "det ska vara beskrivningar vid varje merit" "Det ska vara stolpat utan information" VA FAN! BESTÄM ER!!! Nästa bit är, ringa eller inte ringa. De flesta säger "Ring ring ring, det är jätteviktigt, du får inget jobb om du inte ringer" Andra säger "Ring inte, tänk dig själv, om du sitter med 100 ansökningar att gå igenom då orkar du inte med att folk ringer med korkade frågor" Sen, vad ska man säga då? Jag kan ju inte bara ringa och säga "Ööööööh, hej, jag har typ sökt det där jobbet, öööööh..." jag har ju inget att säga, jag stör ju bara. Vad säger man?

Fan, jag får aldrig något jobb i den här jungeln!

Jag försöker peppa mig med on and on med Pain, för att påminna mig om vad jag måste göra.