tisdag 3 februari 2009

Egypten: Det mest...

...actonspäckade
Varje dag bågnade de uppdukade bufféerna av godsaker. Varm mat, kall mat och desserter. Varje morgon fanns en rejäl avdelning med wienerbröd i alla möjliga olika utformningar. Choklad, äpple, vanilj, bär, you name it!
lunchbuffédesertbordet
Dom små bruna kakorna längst fram längst till vänster
var ungefär vad jag brukade kunna ta till efterrätt.

Jag brukar aldrig känna, före tolv på dagen "mmm nu skulle en fet, jättesöt kaloribomb sitta riktigt fint", dessa känslor kan möjligtvis dyka upp nån gång vid tvåsnåret och nån gång på kvällen efter åtta så där, men på morgonen, nej. Därför var denna del av buffén helt orörd av mig och min make.

Sista dagen gick jag förbi den delen av frukostbuffén och tänkte att idag ville jag allt prova lite wienerbröd. Jag tog därför en tallrik och la upp ett gäng wienerbröd för att käka lite senare på eftermiddagen. Vi skulle ut i solen och sätta oss med vårat te så jag la en servett över för att inte solen skulle göra dom för kladdiga och så gick jag mot utgången. Vid utgången stod en tjej vars arbetstuppgift verkade vara att just stå vid utgången och se söt ut. Nu valde hon att inte se så söt ut längre utan frågade mig vart jag var på väg. Ut svarade jag och fortsatte gå. Då berättade hon för mig att jag inte fick lämna restaurangen med wienderbröden.

Denna detalj hade jag inte fått någon information om. Om jag vetat att jag inte kunde lämna restaurangen med bröden så hade jag aldrig tagit dom eftersom jag inte vill äta wienderbröden vid tillfället. Jag hade bott där i en vecka och jag hade vid flertal tillfällen gjort iordning bröd och annat smått och gått och tagit med hem så jag skulle kunna äta vid senare tillfällen men ingen hade sagt något om det vid de tillfällena så detta kom som en överraskning för mig.

Vi hamnade i en liten despyt och stämningen var ganska spänd och chefen kom tillochmed och lade sig i. De visade tydligt att jag inte skulle få gå ut ur lokalen över huvudtaget. Då fräste jag åt dom och sa att jag hade rätt att gå ut och ta en cigarett med mina wienderbröd på tallriken, och då var dom tvugna att släppa mig.

Väl ute på terassen började vi diskutera kring hur vi skulle lösa det hela. Julia och Erik hade även dom "snott" wienderbröd från all inclousive buffén (sicka tjuvar vi var) och nu höll tjejen vid dörren samt chefen ett öga på oss. Vi kunde inte sätta i oss bröden där på plats, då skulle vi troligtvis kräkas, vi ville ju inte lämna bröden, det skulle ju vara jätteåpet och vi kunde ju inte lägga tillbaka dom igen för det skulle ju anses äckligt. Det enda vi kunde göra var att på något sätt försöka smita med dom.

Plötsligt säger Erik att dom hade lämnat sina poster. Vi raffsade ihop våra wienderbröd i servetterna och började i rask takt lämna terassen i riktining mot våra hotellrum, vilka låg åt helt motsatta håll så vi delade på oss. När jag kommit en liten bit hör jag någon som uppfodrande ropar "Madame madame!!!???" efter mig. I panik tänkte jag "Shit nu börjar dom springa efter mig till och med!" och så ökade jag på stegen.

Till historien hör att jag ganska precis innan beställt in ett glas färskpressad apelsinjouce som man måste betala extra för. Jag hade inte skrivit på den lilla notan som krävs vid beställning av dessa extra drycker och det var den servitören som sprang efter mig. Det var lungt, vi ordnade det, bakom knuten, och när han gått kom min make lunkande med jouceglaset i handen och ett stort flin på läpparna. Erik och Julia kommenterade och garvade åt det hela också då de hade hört honom ropa efter mig och också tänkt som jag, att dom började springa efter mig för några fåniga wienderbröd.

Ett tillägg är att när vi åt vår absolut sista lunch på restaurangen så gick chefen förbi mig när jag var på väg ut och fräste något ganska otrevligt på arabiska åt mig varpå jag vände mig mot honom och frågade uppfodrade "Exuse me, What?!" varpå en annan person snabbt fyllde i "Bon apetit" och chefen gick flinande därifrån. Yeah right att han sa "Bon apetit"

Tänka sig att att araber kan vara så känsliga när det gäller wienderbröd!

...-a besvikelsen
På resan lärde vi känna ett trevligt och glatt par (Erik och Julia som nämnts tidigare) som ägnade hela sin resa åt att dyka och härmapor som vi är var vi tvungna att testa vi också. Därför åkte vi på torsdagen iväg på en liten snorkeltur där de lovade att vi skulle få se havsskölpaddor och möjligtvis också en och annan sjöko. Vi bokade även in oss på en dykning som skulle kosta drygt 2 tusen kronor på fredagen. Snorkelturen hade kostat en glad slant den också men mycket mindre än 2 tusen.

Vi åkte iväg till en strand och började pälsa på oss våtdräkter, cyklop, snorkel och simfötter. Vi klafsade ut i vattnet och försökte få någon slags styr på det hela. Jag är inte van vid att snorkla överhuvudtaget och min hjärna anser att det är omöjligt. När jag hade ansiktet under vattnet och skulle andas genom snorkeln så panikandades jag, alltså drog snabba andetag som om jag trodde att jag skulle drunkna vid varje. Samtidigt försökte få någon slags ordning på simfötterna, vilket inte var det lättaste i det otroligt salta vattnet. Fötterna flöt på ytan och när jag sparkade med dem för att få ner dem under ytan så resulterade det bara i att jag lyckades få ner huvudet längre under vattnet och drog därefter in saltvatten genom snorkeln. Detta resulterade i en undermedveten skeptism i hjärnvävnaden och total panik utbröt så fort jag skulle andas. Guiden fick springa in med våra simfötter, (maken hade också problem) och vi fortsatte försöka ta oss fram i våtdräkterna.

Vi kände oss som sälar på land när vi försökte ta sig fram genom vattnet och vi använde mer kraft än vad vi hade. Jag kände att jag skulle orka mycket längre till så jag började bege mig tillbaka till stranden igen då maken ropade på mig. Han hade äntligen fått syn på en havsskölpadda. Jag plaskade tillbaka igen för att få se på underverket. Jo det var roligt, men den var bra liten. Jag tog mig upp på land igen och satt och tjurade över att det vart så lite som det blev och önskade att jag skitit i att försöka mig på snorkeln, att jag skitit i våtdräkten och kunnat haka på guiden. Guiden tillsammans med den enda som verkligen orkade med simturen hade fått se hajjar och en massa andra intressanta saker som vi missade. Vi såg en havsskölpadda i storlek mindre.
Både jag och maken hade haft stora svårigheter, jag hade fått panik och makens skadade fot hindrade honom från att klafsa ordentligt. Därför skyndade vi oss att avboka dykresan på fredagen för den kände inte helt genomförbar.

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi höra att de hade sett delfiner nere vid hotellbryggan... som man kunde fått se helt gratis...

...vidriga
När vi var där på den där stranden där allt vad heter dykande gick åt helvete, så behövde jag gå på toaletten. Jag frågade guiden vart jag kunde hitta en sådan inrättning och han visade på att det fanns en buske på andra sidan vägen. Han tog mig i hand och ledde mig över den snabbt trafikerde vägen och pekade åt mig att jag skulle runda busken. Han själv stod och höll vakt. När jag rundade busken kände jag en stank utan dess lika och märkte helt plötsligt att det inte var stenar som låg överallt på marken, det var bajs... mänskligt bajs! Folk hade alltså gått runt busken och bajsat och kissat hej vilt. Jag stod mitt i en enda gigantisk torrtoa!!!

Jag hittade ett ställe som såg minst bajsigt ut, gjorde det jag skulle och reste mig sedan snabbt och gick därifrån och hoppades på att jag inte skulle ha råkat trampa i något. Väl tillbaka till stranden igen gick jag snabbt förbi min maken, gav honom en menande blick som betydde något i stil med: nu är det bråttom, och sen kastade jag mig ut i havet för att försöka skölja bort känslan och äckel.

Jag har hukat i en torrtoalett!!!
Inga bilder på äventyret dock.

...perfekta
På onsdagen åkte vi på supersafari. Det kommer mer om det senare men jag kan sammanfatta detta som det absolut bästa äventyret där vi hann med allt det där som man måste hinna med. Kamelridning eller rättare sagt, dromendarridning, quadkörning, grillning, stjärnskådning och en liten inblick i hur man faktiskt har det där ute i den torra öknen.

Kvällen avslutades med att vi satt och åt middag tillsammans med Erik och Julia samt Robert och Brittan, två par som vi lärt känna på hotellet. Vi hade alla varit ute på olika spännande äventyr. Erik och Julia hade dykt och sett en massa spännande saker, Robert och Brittan hade varit i en spännande stad och prutat runt bland affärerna och vi hade varit helt utanför allt vad civilisation heter.

Sen blev det lite biljardspelande och drinkdrickande med Julia och Erik till sent in på kvällningen. Vi var alla precis lika kassa så det tog en ganska bra stund att ta sig fram till någon vinnare. Vid ett tillfälle blev jag besatt och började slå ner bollarna som ett biljardproffs, men det gick över innan vi hunnit vinna så vi lyckades ta tillbaka bollarna på spelplan flera vändor innan spelt var över.
Sammanfattningsvis den absolut bästa dagen!

...(o)romantiska


På tisdagen var på på romantisk middag. Hissmusik, fyra förrätter, blommor på bordet och akut diarré. Jag tror inte att en magåkomma kan komma mer lämpligt. Vi hade dessutom fått betala en hel del för den här romantiska middagen eftersom all incousive inte var riktigt "ALL" utan man kunde utöver basutbudet beställa en hel del annat som kostade pengar, som till exempel denna romantiska middag.

Middagen gick i stort sett ut på att jag satt själv och åt medan maken var på toaletten. Jag blev lite stressad av att situationen och kände att det inte var så kul vare sig för mig eller för honom. Han lämnade hela efterrätten, han åt lite av huvudrätten och lite sporadiskt av förrätten. Han lämnade all dryck och jag tackade nej till bubbeldrickan som skulle kommit in till efterrätten.

När maken sprungit hem och lämnat mig själv (jag skulle handla lite) så kom hovmästaren till mig och var helt förtvivlad eftersom vi lämnat så mycket och han ville verkligen veta vad som var fel. När han fått höra hur situationen var så blev han mycket bedrövad eftersom romantiska middagar är viktiga att de blir rätt så han erbjöd oss att få komma tillbaka och äta en ny romantisk middag när maken mådde bättre. Självklart skulle det inte vara gratis, men han la upp det som om han gjorde det för vår skull, för han själv skulle ju inte tjäna något på det, alls! *harkel* vi började kalla dem för Ferengis för deras profithunger var väldigt lik i många avseenden "Only five euro".

...opassande
Efter att vi ätit vår romanantiska middag så skulle jag kila iväg och köpa cigaretter så jag hade när vi skulle iväg på supersafarin dagen efter. Vad jag inte tänkte på var att jag var uppklädd i en kort, figurtaight och urringad svart klänning samt högklackat. Det är ju en sak att vara klädd så tillsammans med min man och sittande i en mörk liten restaurang, maken blir vid ett sådant tillfälle lite som ett extra klädesplagg.

Nu gick jag med raska steg själv in på affärsgatan inne på hotellet och kom på mig själv först när jag svängt runt hörnet och alla affärsmännen kom ut ur sina affärer och började komma med kommentarer. Jag skulle få te, alla tittade väldigt utforskande på mig och det var väldigt obehagligt. Jag skyndade mig in på affären där de sålde cigaretter och killen som vanligtvis brukade sitta och spela dataspel och knappt vara kapabel att slita sig från spelet när man kommit in, reste sig nu upp och erbjöd te. Jag köpte cigaretterna och mer eller mindre sprang ut ur arkaden igen.

Ett varningens ord, gå inte klädd på det sättet själv i egypten! Scary!

5 kommentarer:

  1. Hej hej.
    Låter som en händelserik semester. Men låter ändå som ni har haft lite roligt också.

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst lite om er resa,,,låter ganska skoj måste jag säga :)

    SvaraRadera
  3. Låter som att ni i alla fall har hunnit med mycket och haft det mysigt och kul, trots bajsklivande och saltvattens kallsupar. Ser fram emot att läsa mer!
    Kram cissi

    SvaraRadera
  4. Var han tvungen att ha STRUMPOR på sig hahahahahahaha

    SvaraRadera

Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive