jag har experimenterat med barnen

Jag har gjort ett så kallat konservationsexperiment på barnen. Jag gjorde det på sonen när han var fem år och nu gjorde jag det igen när han är halv åtta och dottern nån minut i fyra.

Det jag gjorde var att jag tog två glas vatten, lika stora glas men precis lika mycket vatten i. Det var nästan det krångligaste för jag och sonen var tvungna att komma överrens om att det var lika mycket vatten och det var inte det lättaste. Det slutade med att jag satt och tömde ut ur det ena glaset med en tesked medan sonen kontrollerade så det blev preeecis lika mycket vatten i båda.

När vi då äntligen var överrens om att det var lika mycket vatten i båda glasen så tog jag det ena glaset, framför ögonen på sonen, och hällde över detta i ett bredare glas och frågade honom om det fortfarande var lika mycket vatten. Han tvekade några sekunder innan han sa att det visst var lika mycket vatten men det såg inte så ut för det bredare glaset hade lägre vattennivå.

Najs, han följer utvecklingskurvan.

Sen tog jag min lilla dotter och gjorde samma test på henne. Hon ansåg att det var mer vatten i det smalare glaset och det godtog jag eftersom hon, enligt utvecklingspsykologin, inte heller ska göra samma uträkning som sonen gjorde. Sonen däremot kunde inte godta detta utan blev mycket irriterad på mig som inte rättade dottern. Han började förklara och visa för sin syster att hon hade fel. Han hade långa utläggningar där han beskrev glasets utseende och varför vattennivån var lägre men att det var samma mängd vatten ändå men hon svarade bara kort att, nä, det var mindre vatten i det bredare glaset och så var det med det.

Sen gick dom över till att lära henne bokstävernas utseende. Hon kan hela alfabetet, men hon vet inte hur bokstäverna ser ut än, så fysikläraren sadlade om och blev svenskalärare. Han hinner säkert agera mattelärare innan sänggång i kväll.