Oj, jag råkade ta av mig skygglapparna

Jag har arbetat med min uppsats i totalt kaos. Jag tror inte att de runt omkring mig har förstått hur påfrestande detta har varit för mig. Samtidigt som själva uppsatsen går åt helvete så har jag jobbat mitt i ett renoveringsprojekt där allt från verandan är placerat i vardagsrummet. Det är inte långt ifrån att det är gångar från dörra till dörr i vardagsrummet och kanterna vid gångarna är gjorda av kartonger, byråer, garderober och klädhögar. Halva sonens rum änvänds som kläduppsamlingsplats, stackars pojke, och köket hinner ingen se efter.

Idag åkte vår verandarenoverare iväg efter att ha gjort i stort sett allt jobb. Vi trodde, jag trodde, att det enda som var kvar var målning av väggarna och läggning av golv. Vi hade tänkt måla väggarna först vilket gjorde att vår verandagubbe lämnat över till oss och var på väg till ett annat jobb han fått.

Jag tog av mig mina skygglappar och försökte strukturera upp julen med min make. Vi sa det att målningen är inte så akut utan vi lägger golvet nu på kvällen, köper sakerna från ikea i morgon och så kan vi börja ta ut sakerna från vardagsrummet så kanske vi faktiskt får ordning innan jul. Jag kände mig så lättad och lycklig.

Jag råkade säga att maken skulle lägga golvet på kvällen (det är ett enkelt sånt där klick, klick- golv) och då säger vernandarenoveraren att vi måste spackla först. Maken säger att han vågar inte spackla för då blir det säkert inte bra och verandarenoveraren hann inte fixa det. Plötsligt gick planen i stöpet och där stod jag utan mina skygglappar.

Allt kaos kröp inpå mig, det kvävde mig, jag kände att jag fick panik vilket resulterade i ett hysteriskt raseriutbrott på all skit i köket. Jag gick och muttrade, skällde och städade våldsamt. Denna våldsamma städning resulterade i att jag hade sönder hela lådsystemet i köket (det som jag tidigare lagat med tejp) så en låda stod på trekvart och de andra lådorna hade tappa botten.

Detta i sin tur resulterade i att maken blev förbannad på mig och satt och muttrade och lagade lådorna och tyckte att jag var väldigt jobbig när jag var som jag var. När jag lugnat ner mig så pratade jag med maken och han förstod mig (sa han) och vi är vänner igen. Men det var lite otäckt där ett ögonblick.

Jag har hjälpligt fått på mig mina skygglappar igen och ska försöka få iordning metoddelen ikväll så i alla fall nån planering går som den ska.

Glad jävla lucia på er allihopa, som hinner känna av sån där julglädje utan att det stockar sig i halsen, ni får svårt med andningen och gråten tränger sig fram i ögonvrån.