Dags att sopa ihop skärvorna och torka tårarna

Enkäterna ger inget, frågorna har missförståtts, för få respondenter och jag sitter mitt i berget av skit och försöker torka skorna.

Mitt sinnestillstånd har pendlat kraftigt idag, fram och tillbaka från "nu går jag och lägger mig i fosterställning och skakar av min egen gråt" ,"jag ger upp, jag skiter i den här jävla uppsatsen och stänger in mig i ett rum och släcker ljuset" till "det är väl bara att bita i det sura äpplet, fixa några intervjuer och styra upp det hela". Tillbaka till "men hur fasen ska jag hinna fixa med intervjuer, först ha intervjuerna och sen sitta och transkribera samtidigt som jag ska analysera enkäterna" för att gå ännu mer tillbaka till att ringa till pappa och gråta, bli arg och vilja slå sönder datorn. Tills ett slags lugn infann sig och jag tänkte att "ok, det är så här det ser ut, inte mycket att göra åt. Jag har inget bra underlag, men om jag inte hymlar med det utan säger att det gick åt helvete, gör en snygg tolkningsram, beskriver problemen på ett advekat sätt och presenterar uppsatsen som den är så kan jag ju fortfarande bli godkänd"

Alltså, damagecontrol! Sopa undan skiten framför dörren och presentera bajset som den avföring den är helt enklet!

Förlåt om jag generar folk genom att tala om feces på ett så öppet och naket sätt, men det är precis så jag känner för min uppsats nu.

Blääää!