Min första dag

Första chocken! Det var snö där min arbetsplats är, och den är inte norrland, bara sju mil hemmifrån, vilket så sett är en ganska bra strecka ändå, utan att behöva vara i norrland.

Det var kallt och det var halt, men det gick i alla fall. Väl där så fick jag mig en nyckel och en bunt papper att fylla i. Jag skulle alltså inte fylla i nyckeln, den skulle jag låsa upp med. Efter en enda dag har nyckeln redan hunnit bli rejält använd för det var låst överallt. Förutom att det var låst överallt så gick jag vilse hela tiden. När jag skulle hitta till trappen så var de första tre dörrarna blockerade och bakom nästa dörr så var det tre likadana dörrar, alla låsta. Det var som en fånig skräckfilm, vad fanns bakom vilken dörr? Var skulle jag hamna om jag öppnade dörr nummer ett? Jag gick fram och tillbaka flera gånger för jag var tvärsäker på att jag gått fel. De andra måste ha fnittrat åt mig där jag sprang som en skållad ekorre.

När jag skulle på toaletten kom en lika vilsen jakt igång igen. Jag tror jag provade sju dörrar och frågade om vägbeskrivning två gånger innan jag hittade rätt. Dörren var låst. Jag använde min nyckel. Det var en ganska stor toalett. Jag låste dörren och satte mig ner. När jag satt mig kom jag på en sak:
"Om dörren alltid var låst och man öppnade dörren med nyckel från utsidan för att komma in, vad säger då att inte någon annan med nyckel kommer och öppnar dörren dörren från utsidan medan jag sitter här i godan ro och släpper på trycket?"
Jag blev klar jättesnabbt.

Jag var med på en intressant information idag också, som skulle varit ännu intressantare om det inte vore för att jag var så trött. Jag genomled något som jag skulle vilja kalla "kinesisk sömntortyr". Ni vet när en person inte får sova för då händer något så man dör och så sitter man och kämpar för att hålla sig vaken. Inte för att jag skulle dött om jag somnade, men det hade varit rejält pinsamt. Vi var fem som satt och lyssnade och jag syntes väldigt bra, hon som anställde mig, min närmsta chef och byggets högsta chef satt i rummet. Det var information som jag inte var insatt i alls och mina ögon började fladdra. Med fladdra menar jag när ögonlocken är så tunga så det är omöjlgit att hålla dom öppna och man kämpar emot genom att försöka spärra upp dom istället vilket gör att ögonen vibrerar och det rycker i ögonbrynen och man ser helt sinnessjuk ut, men ändå somnar man. Jag tror jag nickade till tre gånger, inte helt, men så man liksom känner det som en tidsflux eller liknande. Jag nöp mig själv blå på benen, fingrarna och i nacken, men inte piggnade jag till för det. Och ändå var det väldigt intressant, speciellt inför min uppsats.

Barnvakten, barnens standinpappa och min standinmake vid vissa tillfällen känns det som. Alltså vår extrafamiljemedlem *vår käre Magnuz* som vi varit tvunga att ringa in eftersom dottern var sjuk och maken blivit inringd på jobb så min planering med att ta en dag som jag visste att han var ledig på sket sig fullständigt. Maken hade glömt att förtälja den lilla detaljen att jag skulle komma hem vid halv sex så Magnuz trodde att jag skulle komma hem vid lunch ungefär. Han blev en aning stressad eftersom han helt plötsligt var dubbelbokad på eftermiddagen. Inget jag kunde göra något åt i min situation dock.

Förutom detta så har jag satt mig i klistret igen, tidsmässigt:
jag jobbade 8-16:30 idag
jag ska på handledning 10:00 i morgon som jag dessutom ska ha förberett mig inför genom att ha skrivit en massa på min uppsats och sedan jobba från 14:00 till 23:30.
På torsdag ska jag vara på anställningsintervju på ännu ett ställe klockan 10:30 och så ska jag börja jobba klockan 21:30 och jobba till 07:00 dagen efter.

När jag började bena ut det hela, efter bilresan hem som jag var så trött när jag körde att jag nu har kramp i högerbenet, för jag spände mig för att inte somna, så undrar jag om detta var den bästa planeringen jag gjort.

Jag sms:ade handledaren och bokade om handledningsamtalet i morgon till någon annan dag och så ska jag höra om jag kanske ska vänta med nattjobbet till ett senare tillfälle (jag går ju ändå bara bredvid så det är ju inte så att de står och faller med mig) så jag hinner med mitt skolarbete och min hälsa för som maken sa "jobbar du så kommer du somna bakom ratten" och han har nog rätt.

Nu ska jag dö en smula framför House med en kopp te och gosa in mig i makens famn och jag hoppas att jag vaknar av nyheterna om att USA har satt en milstolpe i sin historia och röstat in en svart man i vita huset.

God natt på er gott folk!