I torsdags fick vi fint besök från dagis. En Nalle, som skulle bo här hos oss tills idag. Vi har under hans vistelse här skrivt en liten dagbok över vad han varit med om (skrivet ur min dotters perspektiv):
Först fick Nalle hänga på min krok alldeles ensam fram till torsdagen för jag var ledig på tisdagen och på onsdagen visste inte mamma att Nalle skulle bo hos oss. Jag tror han kände sig ensam då. På torsdagen när han fick följa med hem så fick han sitta i mitt knä i bilen och på kvällen tittade vi på teletubbies och åt pannkakor. Det tyckte han var mysigt. Sen bäddade jag åt honom inne i mitt lilla kök så han fick ett eget rum. På fredagen skulle jag på utflykt och Nalle ville följa med men mamma lovade att lära honom allt hon kunde (det går ju ganska fort) om han stannade hemma, så jag fick åka själv. Under dagen hade Nalle tröttnat på att lära sig allt mamma kunde och städat istället. På kvällen fick Nalle träffa min bästa kompis utanför dagis. Vi hade jätteroligt och byggde med lego och lekte i lilla köket. På natten fick Nalle sova hos mig för han kände sig ensam inne i lilla köket. Vi lekte med bästisen på lördagen också och han fick fortsätta sova hos mig för vi tyckte det var mysigt. Nalle säger att han har haft jättekul och det har jag också. Jag hoppas Nalle får komma hem till mig igen nån dag.
När vi började prata med dottern i går om att Nalle skulle tillbaka till dagis idag så blev hon mycket upprörd. Jag förvarnade en av fröknarna på att det skulle bli en del seperationsångest idag och att lite terapisamtal kanske var aktuellt. Då sa fröken att hon skulle använda sig av triangeln. Dottern, Nalle och hon i en triangel så alla skulle få en chans att prata ut.
Det känns bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.