I går var det lördag

och jag funderade på vad barnen skulle få för godis. Vi hade bara lite småskrap kvar i en påse från förra helgen och det var mest godis som vuxna gillar, lakrids och hårda sura bomber med mera. Jag ringde då till maken som jobbade och frågade om han kunde handla på vägen hem. Då harklar han sig lite och säger "Jo, men, vi har godis hemma" Jag försökte förklara att det inte något godis som barnen gillade. Då klämde han fram att det fanns en bunke, gömd, längst in i kastrullskåpet, jag kikade och mycket riktigt:

det var inte en liten godisskål heller.

När maken varit hemma ett tag berättar han att det fanns fler gömställen. Längst in i ett hörn av köket, där vi har den absolut värsta oordningen. Det där hörnet allt hamnar i när man inte vet vad man ska göra av det,

står en "tom" gammal obóy-burk.

Den var inte tom...

Och jag som trodde maken hade skärpt till sig, hur ska det gå för mig och min jämnviktsträning. Det är ju inte direkt så att det var godis som jag inte tycker hemskt mycket om heller.

Maken får nog gömma om det igen i kväll.