Dag 3/35

Verkar som om jag slapp baksmällan den här gången, men man ska inte ropa hej innan man tagit sig över den blöta delen. Jag har inte haft huvudvärk, jag har inte varit trött och jag har inte haft illamående. I dag blev jag däremot väldigt pigg och så där nipprig så jag tror att ketonfasen har infunnit sig.

Några i klassen blev en aning trött på mig när jag satt och gjorde ljud konstant, kunde inte låta bli, studsade omkring och satt och såg sjukt glad ut medan jag drog i lampsnörena som råkade hänga ner precis vid min bänk. När jag lekte katt och slog på dom så bröt Bäääbs ihop och vi grät tillsammans. Kalle beordrade mig upprepade gånger att ta en macka, men det gjorde jag inte.

Jag har överlevt dag tre också och det har inte varit så farligt fysiskt, det är värre psykiskt. Det är även lättare på skolan än hemma. När man måste stå och laga mat åt andra och inte ens få smaka själv så känns det riktigt tungt, speciellt när man måste truga för att få en av individerna maten. På skolan kan jag få lite utbrott och vara lite så där störd och reta gallfeber på folk, sånt kan få mig att klara av att gå utan mat, men att vara en duktig förälder, nä, inte lika bra kombo.

I dag känns det som att det ska gå utan problem men jag har en sån där irriterande lust att äta hela tiden, fattar inte var den kan komma ifrån *döh*

jag har lyckats få ihop 9622 steg vilka 1328 var av snabbare karaktär. Den största anledningen till att det blev ett så dåligt resultat var för att jag frös så infernaliskt ute, det var ju rena vintern. I går gick det bättre, glömde skriva det men jag hann faktiskt få ihop hela 18953 då varav 7339 var av snabbare karaktär.

Nu ska jag gå och ta min sista slurk mat och sen ska jag sova tills i morgon för det känner jag att min kropp vill. Jag hoppas morgondagen blir lika bra som i dag, jag får ta dom en i sänder, dagarna alltså, och det går ju stadigt neråt.