fortsättning på barnvaktsdiskussionen

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg och ett svar på en krönika som handlade om att det är så jobbigt när folk tar med sig sina barn på barnfria fester.

Jag har gått och funderat lite kring hur detta inlägg kan tolkas och vad jag egentligen menade med det. Det var ju inte långt efter det inlägget som jag kommenterade mitt lilla sammanbrott som jag tolkade som nikotinrelaterat. Sanningen är nog att det var en blandning av nikotin och kolhydrater då jag håller mig ifrån båda sakerna.

Det jag oroar mig för mest är att vänner ska ta illa vid sig utan att ha någon anledning, jag riktar mig nämligen inte så mycket till er eller mitt liv i själva inlägget. Det är mer riktat mot sådant jag sett runt omkring mig. Kommentarer kring folk som har med sig sina barn på festivaler, som är så usch och fy. Att folk vänder sig mot att föräldrar har med sig sina barn till fester där det förekommer alkohol och att man uppenbart inte kan dricka alkohol med måtta, för dricker man lite så blir det mer och så blir man stupfull. Det händer väldigt sällan mig vill jag lova, och det har bara hänt min man tre gånger och då är hans egen svensexa inräknat i de gångerna.

Jag tror även att min reaktion hör ihop med lite bitterhet som kommer över mig så här på sommaren eftersom det är då jag märker hur ensam jag faktiskt är. Jag har många vänner men många är förknippade med universitetet och de åker iväg när det är sommar. En annan del har inte barn och de har väldigt mycket barnfria saker inplanerat under sina lediga dagar och *poff* så försvann dom och så sist men inte minst, de som har barn, som är en väldigt liten del av min bekantskapskrets, har massor att göra eller bor i helt andra delar av Sverige. Det är väl denna bitterhet kring att aldrig ha valet att välja mellan om jag ska gå på en barnfri fest eller en barnanpassad fest eftersom en fest som inte vi håller nästan alltid är en barnfri fest eftersom de som har festen nästan alltid inte har barn

Detta är inte någon kritik mot mina vänner alls för det är bara så situationen ser ut och det är ingens fel. Jag såg så fram emot att träffa andra föräldrar när jag fick mitt första barn och tänkte på just all denna trevliga samvaro som mina föräldrar hade haft med andra föräldrar när jag växte upp, men detta hände aldrig. Jag har helt enkelt aldrig haft något direkt gemensamt med de föräldrar som var med i föräldragruppen eller de som mina barns klasskompisar har, eller rättare sagt, det har aldrig klickat till och ingen av föräldrarna har visat intresse för mig eller min man. Det har mest bara varit krystat och jag har försökt få kontakt och det har mest känts påklistrat och jobbigt. Sen att vi inte har sådan kontakt som vi vill ha med de föräldrar som vi faktiskt känner och har något gemensamt med är inte heller någons fel direkt. Under terminerna har jag pintjockt med grejer för mig och de har sina grejer för sig och när sommaren sedan kommer, ja det är då jag påminns om mitt liv och att jag inte har någon kontakt med folk och då har alla andra redan planerat sitt.

Man skulle kunna säga att min bitterhet, nikotin- och kolhydratabstinens fick mig att se rött kring allt tjafs och gnäll jag sett kring föräldrar som tar med sig sina barn när det gör saker som att gå på marknader, festivaler (redan sagt) eller tar något glas vin eller någon öl när barnen är i närheten, och jag lät detta gå ut över denna krönika, vilket var lite felproportionerat. Men nu vill jag ändå ge svar på tal till Morrica och Sanna som kommenterade mitt inlägg om barnvakt eller inte barnvakt.

” En väldigt stor skillnad på barn på fest då och barn på fest nu är förväntningarna på hur mycket uppmärksamhet barnen ska ha. Dagens barn, och dagens föräldrar, är ofta väldigt bortskämda med att barnen står i centrum, och tar mycket plats.” Jag kan inte uttala mig om uppfostran nu och då och om det faktiskt är en sådan jätteskillnad. Genom alla tider har det klagats på barn och ungdomar av idag så det är antingen en stigande uppfostringsdekadens genom århundradena eller så är det bara så att man alltid ser barnen och föräldrarna av idag som så mycket värre än förr. Jag skulle gärna vilja se en länk till den vetenskapliga undersökning som styrker det påståendet som tas upp i alla fall.

” Hoppar omgivningen över dig när de bjuder till fest kanske det beror på att du brukar släpa med dig ätteläggarna?” Jag har aldrig sagt att jag tagit med mig mina barn på fester som varit barnfria, om jag sagt det hade det varit en ren och skär lögn, för jag har aldrig gjort det. Det känns som om det är mycket förutfattade meningar och nästan lite påhopp mot mig som det inte ligger någon grund i. Morrica, du känner inte mig och du har fått en helt fel bild av mig och det kan jag förstå, för som sagt var, jag skrev i lite fel sinnesstämning men det är tråkigt att du tolkar in saker som aldrig skrivits.

Mitt inlägg var skrivet i allmänhet då jag sett alla typer av föräldrauppsättningar och situationer och vet att alla inte har sådana fina valmöjligheter eller lycka kring fester och föräldraskap. Ett tillägg till är att vi har barnvakt emellanåt och jag är inte emot det, jag är helt för det, det var detta hat mot föräldrar som inte har det som jag reagerade på. Jag tror nämligen inte att de gör det för att reta upp er, jag tror de gör det för att de vill vara med i gemenskapen fast de har barn och inte har råd eller på grund av någon situation kring barnet själv inte kan ha barnvakt. Nästa gång någon har med sig sitt barn på festen som ska vara barnfri, forska lite fint i varför det ligger till på det sättet. Du kanske kan vara den som ger den hjälpande handen för personen. Sluta vara fördömande och försök vara förlåtande istället.