Dagsibesök

Jag var med dottern på dagis idag. Hon börjar inte på dagis förrän om två veckor men jag har en liten egen inskolning med henne eftersom hon varit borta från dagiset i nästan tolv veckor när hon ska börja. När vi kom dit sög hon tag i mitt ben och lät sig släpas eller släpade mig runt på gården. Jag försökte få henne att springa iväg med sina kompisar, men det gjorde hon inte, jag försökte få henne intresserad av fröknar, men det blev hon inte. Det tog nog uppåt tio minuter innan hon vågade sig bort från mig och samma sekund var hon totalt väck.

Jag satte mig och pratade med en av fröknarna på dagiset om hur hösten såg ut, hur sommaren varit med mera. Helt plötsligt kom en annan fröken med en kopp te till mig, mycket trevligt måste jag säga. Det kändes riktigt bra att komma dit, tjejen har blivit en stortjej och jag ser fram emot det nya läsåret både för henne och för mig och för sonen som börjar första klass.

Nu vill jag bara citera ett meningsutbyte jag hade med minst fem av fröknarna vid olika tidpunkter men meningsutbytet var ändå näst intill ordagrant:
- När börjar "hon"?
- Om två veckor.
- Jaha, har du fått jobb?
- Nej, jag pluggar.
- Jaha, ska du fortsätta plugga?
- Nej, jag har en termin kvar.
- Jaha, jag fick för mig att du slutade i våras.
- Nej.

Och sen pratade vi lite uppsatsval och så vidare.

Nu på eftermiddagen har jag inte gjort många knop alls.