Att vara förälder idag

är inte alltid det enklaste.

Min mamma reagerar på att vi har barnvakt så ofta (kanske en gång varannan månad eller mer sällan) och tycker att när hon var småbarnsmor så hade hon aldrig barnvakt. Man hade med sig barnen, det var inte mer än så. Man var förälder och man hade valt att vara förälder och de flesta man umgicks med hade barn och man anpassade sig efter barnen, punkt slut.

Jag försökte förklara för henne att det inte ser ut likadant i min generation som i hennes. Här har vi lite av ett exempel på vad jag menar. Visst kan jag hålla med om att om man nu har en barnfri fest så är det jobbigt när det är barn där, men det jag tänker på är att om det förväntas vara barnfria fester i stort sett hela tiden vilket stänger ute vissa personer ur bekantskapen som inte kan gå på dessa fester, om dom inte gör, på det "hemska" sätt som denne person beskriver och tar med sig barnen. Dessa personer kanske hade tröttnat på sina jämnåriga vuxna kamrater som alltid har fester där barnen inte är välkomna och denne person kanske helt enkelt inte har det sociala nätverk som gör att hon kan lämna bort sina barn när som helst. Är inte det minst lika otrevligt att göra vissa personer oattraktiva på vänskapsmarknaden och stänga dessa ute från sociala aktiviteter bara för att den personen är så normal att den fortplantar sig.

Jag minns så tydligt från min barndom att mina föräldrar åkte på fester hos sina vänner och bekanta och det var alltid en rejäl barnaskara där. Alla hade barn och alla hade med sig barnen och barnen sprang runt och lekte och de vuxna roade sig. Eftersom nästan alla vuxna skaffade barn var det ett naturligt inslag i vardagen och helgerna. På den tiden var det de som inte skaffat barn vid trettio eller de som inte hade barnen med sig som var de som var konstiga, i dag är det tvärt om.

Som förälder idag blir man många gånger inte ens påtänkt när det är fest för folk räknar med att man inte kan, för att man har barn och om man nu blir bjudna på fest så börjar inbjudan nästan alltid med "kan ni fixa barnvakt till den helgen?"

Det känns som om vår generation vuxna inte är vuxna, vi vill hålla kvar i kakan och äta den samtidigt. Vi vill ha barn men vi vill lämna bort barnen så fort vi får chansen att leka tonåringar igen. Man kan gå på festival med barn, man kan gå på fest med barn och man kan göra i stort sett allt med barn och man behöver inte supa skallen av sig bara för att man går på fest, det går bra ändå.

Är man över 25 är man vuxen och ska klara av att det finns barn utan att det ska behöva innebära att man ska skärpa sig eller tänka på sitt uppförande.