Varför småbarnsmammor ser helt vansinniga ut och har hesa röster när de handlar på MAX drive sent på kvällen

Vi hade tänkt vara i Stockholmstrakterna i två veckor ungefär, det blev fem dagar. Barnen har tydligt uttryckt sitt missnöjje med att vara där och inte hemma genom att med en sån där riktigt gnällig röst (en sån som använder som tortyrredskap i vissa länder på månen) säga upprepade gånger "jaaaag vill heeeeeem".

Varför ska man försöka göra sig till för ungarna när dom bara gnäller ändå, så sagt och gjort, vi åkte hem idag. Jag packade in allt i bilen och ungefär tio minuter innan bilen skulle avgå så kom dottern gående med sin klänning, fullständigt genomsur! Alla kläder var nerpackade och instuvade i bilen. Det enda vi hittade var dotterns prinsessklänning som låg i leksaksväskan. Den är en aning för stor eftersom den är gjord för barn 3-5 år. Dottern är tre år. Den hänger som ett rosa tält över henne. Trosor hade hon inte heller eftersom dom var lika blöta som klänningen hon haft från början.

Jag påpekar att jag inte vill stanna på vägen så dom skulle göra alla toalettbestyr innan vi åkte.

Ja ja, det var ju bara att stuva in dom i bilen, sonen på sin sida och dottern i sitt prinsesstält. Vi börjar åka och får först tampas med över tio bilar som skulle åt motsatt håll, i sjuttio kilometer i timmen, på en väg byggd för en halv bil i en riktning. Jag svor över att hela Sverige visst skulle åka på denna miniväg just vid detta tillfälle. Sonen: "Men mamma, du brukar ju möta många bilar, nu tycker jag att du ska sluta gnälla." Tack min son... men mamma har inte fått någon cigarett på flera veckor så hon är lite extra gnällig på sina medtrafikanter då.

Efter tio minuter: dottern vill inte ha sin macka som hon fått innan vi åkte så hon kastar den på sin bror som blir förbannad och skäller och skriker på henne. Jag försöker få honom att ta hand om mackan och får skrika för att kunna överrösta honom, samtidigt försöker jag säga till dottern att det inte var bra gjort.

Efter fyra mil:
Sonen börjar "Mamma, jag måste bajsa"
"Men jag sa ju åt dig att du skulle gå på toan innan vi åkte, kunde du inte bajsat då?"
"Men jag var inte bajsenödig då"
"Ja men då kan det inte vara sån kris än, du var på toan för tjugo minuter sedan, håll dig"
LIllasyster, även kallan den lilla härmapan: "Jag är bajsenödig"
"Nej det är du inte, du bara härmar din storebror"
"Nej jag är visst bajsenödig"
"Ja ja, jag stannar väl någonstans där jag ser en mack men jag stannar inte än, jag vill komma en bit till innan vi tar en paus"

Efter sex mil:
"Mamma, nu har du faktiskt åkt förbi massor av mackar, kan vi inte stanna på någon nu?"
"Ja ja, ok"

Vi kör in på en mack. Medan sonen går på toa så ställer jag och dottern oss och letar efter något gott att äta i bilen. En man går förbi. Han ser ut att ha en medfödd missbildning som han troligtvis var mer än medveten om. Dottern (med hög stämma):
"Va ful han var"
Jag ville helst bara försvinna men svarar:
"Nej det var han inte, och så ska man inte säga"
"Nähä"
Dottern drar, studsar, hänger, sliter, slår efter folk skriker, tjafsar, puttar och gnäller. Jag håller ett stadigt tag i handen som blir stadigare och stadigare och stadigare, samtidigt som jag ber henne stå still, vara tyst, sluta gnälla och att jag håller bara hårdare om hon inte kan skärpa sig.

Tillbaka i bilen. Jag säger att dom inte får allt godis på en gång utan att jag kommer portionera ut dom. Det är tom och jerrys godispåse som innehåller flera små godispåsar. Jag tänker förbereda godispåsarna genom att öppna dom innan vi åker men sonen bedyrar att han allt kan öppna sina egna påsar. Därför hoppar vi in i bilen och jag börjar köra. Dom får var sin minipåse bilar och jag börjar köra mitt i trafiken och försöker hålla reda på min bil och alla andra bilar runt omkring mig.
"jag kan inte öppna mamma, öppna mamma, kan inte du öppna mamma, snälla mamma, öppna, mamma öppna då, mamma, öppna då"
"Men du sa ju att du kunda öppna själv"
"Jag trodde det"
"Men jag kan inte öppna nu"
"Men, (mycket ynklig och ledsen, dottern gråter) vi vill ju ha!"
"Ja men ge mig påsarna då" håller bak handen för att dom ska ge mig påsen men dom har den precis så jag bara når den med fingerspetsarna, jag vinglar över hela vägen "Ge mig påsen då för fan!"( jag får påsen, sliter upp den och ger tillbaka, upprepar)

Bråk uppstår för att dottern vill bjuda sin bror på bilar och han vill inte ha och det låter som om hela världen går under i baksätet. Jag ber dom vara tysta och sluta bråka.

Sonen börjar göra enformiga lite lätt skitjobbiga ljud i baksätet, dottern hakar på och får till en ton som kan skära i glas, jag skriker att om dom inte är tysta så kör jag i diket, med flit!

Barnen börjar leka en lek som går ut på att slå varandra med nallar, dottern skrattar så jag hoppar till.

Sonen börjar roa sig med att skrika till för att skrämma sin syster, systern skrattar, jag hoppar till varje gång och blir förbannad.

Barnen får sina tablettaskar och jag ber sonen att han öppnar både sin och systerns plasthölje. Dottern bryter fullständigt ihop och sparkar, skriker och gråter för att hon ville ju öppna sin egen tablettask. Jag och hennes bror försöker förklara att det inte går att göra något åt det, om hon vill ha talbettask så är detta den enda hon får. Hon kastar iväg tablettasken och skriker otolkningsbara saker.

Dottern lugnar ner sig och vill ha sin tablettask. Sonen är snäll och bjuder sin syster och pratar med henne om hur man ska bete sig.

Dottern försöker slå sin bror med en bok.

När vi kommer hem bryter dottern ihop över att vi åkt hem, hon ville ju upp till Norrland igen...